Mot Gotland!

October 21, 2014 § Leave a comment

Försvarsmakten har övat i dagarna fem och därefter släppt en video med några av övningens höjdpunkter. Det är mycket trevligt och bra att Försvarsmakten övar – ALL övning är bra – men samtidigt visar man också hålen i det som övas, liksom vad man inte övar.

Låt oss titta på filmen ”Mot Gotland” igen, med tunga kritiska glasögon på:

Amfibiebataljonen på väg mot sitt huvudmål

Amfibiebataljonen på väg mot sitt huvudmål

Övertransport. M/S Gotland flankerad av två Visby-korvetter med laddade tunga kulsprutor. Notera ett par saker: det är dag. Det är relativt lugn sjö. Korvetterna går relativt nära, och i samma hastighet.

Vad betyder det? Att man inte tuffar sakta för att desto bättre lyssna efter fientligt undervattensverksamhet. Att man inte kan skydda vare sig själva eller färjan från fientlig missilattack. Att detta är ett ”photo op” rent och slätt.

Stridsbåt 90 med flygunderstöd

Stridsbåt 90 med flygunderstöd

Bredvid färjan kämpar sig ett par Stridsbåt 90 fram i den för dem ganska krabba sjön. Det är skumpigt. 3 timmar till havs gör truppen ombord rejält sjösjuk och sannolikt mindre stridsberedd än den borde vara. Att gå iland mot fientlig eld blir ett Saving Private Ryan klipp av den obehagligare arten. Tänk blodbad.

Här syns också en rote JAS flyga förbi. Jättebra. Men jakteskorten är också del av PR-maskineriet: i ett skarpt läge måste eskorten slåss på portéeavstånd för fientlig sjömålsrobot, dvs allt mellan 2 till 200 nautiska mil från M/S Gotland. Då räcker det inte med två JAS – det krävs hela Flygvapnet för att mota undan eller bekämpa fientligt flyg. Avlossade missiler – antingen från flyg, ubåtar eller i Kaliningrad-enklaven landbaserade batterier – kan inte bekämpas alls. Att leverera näreskort inom synhåll av färjan har ingen som helst praktisk effekt, endast moralisk.

Äntligen framme! Överfarten var lugn och ostörd, tjoho!

Äntligen framme! Överfarten var lugn och ostörd, tjoho!

Här angör M/S Gotland Visby. Men tänk om hamnen är saboterad, minerad eller störd av fientliga element – t ex ett fåtal team utrustade med sjömålsrobotar? Då finns ingen alternativ hamn att tillgå. Se mitt Twitter-scenario ”Fall Gotland” för en hands-on dramatisering av just en sådan eventualitet.

Redan här blir det tydligt att Försvarsmakten övar utifrån ett ”best-case” scenario i vilket man utan trubbel kan överskeppa på ett högvärdigt mål till en ostörd högvärdig hamn, med minimala eskortresurser. Känns det betryggande?

Så mycket grunkor i bakgrunden!

Så mycket grunkor i bakgrunden!

Nu är Amfibibiebataljonen framme, hurra! Bakom chefen ser vi den överskeppade materielen, ett mindre antal terrängbil 16 ”Galten” och lastbilar. Ombord fanns omkring 250 man ur 203:e och 205:e amfibieskyttekompanierna.

Delar ur Gotlandsbataljonen (HV)

Delar ur Gotlandsbataljonen (HV)

Här ser vi delar ur Gotlandsbataljonen, 32:a hemvärnsbataljonen. Killarna tog emot amfibiebataljonen genom att säkra Visby hamn inför ankomsten. Bataljonen består av tre kompanier om vardera ca 140 man vid full styrka. Huruvida bataljonen är fullt bemannad är oklart – Hemvärnet är som regel alltid på jakt efter varma kroppar, så jag skulle bli förvånad om man når mer än 60% beläggning. För övrigt vill jag betona att jag är stark vän av Hemvärnet.

Bandvagnar medförande tung materiel. Bakom kameran finns ingenting.

Bandvagnar medförande tung materiel. Bakom kameran finns ingenting.

Tofta skjutfält. Det är platt, och hårt. Att gräva ned sig mer än två decimeter är hart när omöjligt. Här ser vi en av amfibieregementets två understödsplutoner i aktion, med sina två eldrör. Fyra granatkastare m84 med en maximal räckvidd om ca 6000 m (normalt skjutavstånd 300-3000 m) är summa summarum det ”artilleri” amfibieregementet plus Hemvärnet förfogar över. Medförd ammunition räcker till någon halvtimmes intensiv eldgivning, därefter är där intet. Men det smäller bra på filmen, och ser ganska övertygande ut.

Fin gruppering och fint handhavande av medhavda granatkastare m48.

Fin gruppering och fint handhavande av medhavda granatkastare m84.

Kulspruta 88 är ett respektingivande vapen mot trupp och lätt pansrade fordon. Den är tung, liksom dess ammunition.

Kulspruta 88 är ett respektingivande vapen mot trupp och lätt pansrade fordon. Den är tung, liksom dess ammunition.

204:e amfibieskyttekompaniet överskeppade med Stridsbåt 90. En av grupperna i dess understödspluton baxade i land tung Kulspruta 88 (Browning .50 från 20-talet) på lavett. Som synes ligger betoningen på tung, och långsam. Ksp 88 är ett understödsvapen som lämpar sig bäst för försvarsstrid. Inget att (offensivt) ramla runt på ön med i någon större utsträckning, och vid eventuell hastig reträtt är 88:an den första materielen som överges.

Skott med Hellfire. Respekt! Men hur många har vi?

Skott med Hellfire. Respekt! Men hur många har vi?

Härnäst får vi se skott med Robot 17 (Hellfire), också ilandförd av amfibiebataljonen. Det är en mycket praktisk apparat som bekämpar mål granatgevär och granatkastare inte når eller förmår verka mot. Problemet är huvudsakligen att de är så få: gissningsvis medför amfbat inte mer än en halv handfull missiler, så när de är avskjutna står man sig slätt mot avlägsna mål.

Nåväl. Det som INTE syntes på bild var A) samverkan med Hemvärnet, av vilket det enligt inofficiella källor inte förekom mycket alls, samt B) samverkan med de 14 förrådsställda stridsvagnarna. Orsaken till det senare är sannolikt att övningsbudgeten inte tillät mobilisering, överskeppning och tidsuttag av stridsvagnskompaniets personal.

Stridsvagnsförråd på Tofta

14 stridsvagnar 122 i förråd på Tofta skjutfält söder om Visby. Foto: Ivar Ekman/SR

Annat som inte syntes på bild, av den enkla anledningen att det inte existerar över huvud taget, var luftvärn, artilleri, helikopterevakuering av skadade, fältlasarett och strategisk reserv. Den sistnämnda punkten är den springande: de här förevisade amfibiesoldaterna och hemvärnsmännen, inklusive förevisad materiel, är DET ENDA GRIPBARA som finns för Gotlands försvar inom en eller ett par veckors horisont. Vi har bara en amfibiebataljon, och när den är uttröttad eller på andra sätt förbrukad (inklusive hindrad att alls landstiga) finns där absolut INGENTING att förstärka dem med.

Som kontrast till ovanstående står vänligt sinnad stormakts förmåga att överskeppa fartygs- och flygunderstödd trupp i brigads storlek, det vill säga omkring 4000 man med stridsvagnar, pansarfordon, organiskt artilleri och luftvärn – utöver luftlandsatt trupp med ytterligare stor förmåga. Sug på den.

Nu inbjuder jag läsaren att titta på filmen igen, och fundera på om det fortfarande känns betryggande. Om inte, ta gärna kontakt med dina folkvalda politiker och be dem arbeta aktivt för en väsentligt ökad försvarsbudget, en snabbt ökad förmåga och omedelbar anslutning till vänligt sinnad försvarsallians.

nato-symbol

 

Advertisements

Tagged: , , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Mot Gotland! at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: