Dagens Nyheter, Rysslands språkrör

December 30, 2014 § 5 Comments

Klockan 18:02 på juldagen publicerar Dagens Nyheter en artikel som sprider osäkerhet och alternativ sanning om den ryska nedskjutningen av MH17 i juli 2014. Artikeln återges med markeringar om vad som tillagts och dragits bort här nedan.

Skärmbild av textens originalversion

Skärmbild av textens originalversion

Ryssland har, i egna officiella uttalanden och med hjälp av ett stort antal nyttiga idioter, fört fram ett förbryllande antal alternativa förklaringar och teorier om händelsen som alla handlar om att dölja och förvanska sanningen: att en av Ryssland levererad och av ryska reguljära trupper avskjuten luftvärnsrobot bär ansvar för 298 människors omedelbara och våldsamma död. Bevisning i målet saknas inte, för den som bryr sig om att leta det allra minsta.

Nedskjutningen i sig är ett horribelt brott. Rysslands propagandistiska agerande och lögner är naturligtvis också horribla. Men än mer horribelt är att Dagens Nyheter, som ett av många västliga media, beredvilligt och okritiskt framför ett ryskt propagandistiskt narrativ som syftar till att dölja sanningen i en skog av lögner.

Dagens Nyheter, genom reportern Katarina Lagerwall (katarina.lagerwall@dn.se för den som vill skriva direkt till henne), genom redaktionschefen Caspar Opitz (caspar.opitz@dn.se) och ytterst tidningens galjonsfigur och ansvarige utgivare, Peter Wolodarski (peter.wolodarski@dn.se), agerar alltså som Putins handgångne män och kvinnor.

En artikel publicerar sig inte av sig själv. Den har en upphovskvinna. Den godkänns av en redaktör. Och den hålls till ansvar av tidningens ansvarige utgivare.

Artikeln är graverande på många sätt: dels genom utformningen, dels genom att tillåta dess publicering, dels genom att låta artikeln stå ograverad i nästan fyra timmar, dels genom att artikeln redigeras för att (utan framgång) försöka lindra intrycket, och slutligen genom att publiceringen inte på något sätt kommenteras trots flerfaldiga uppmaningar på Twitter och via email.

Man frågar sig varför DN agerar på detta sätt. Är det bara rent slarv? Är det av slentrian? Är det för att man aktivt vill sälla sig till en Ryssland-apologetisk och Ukraina-kritisk skara? Är det för att man inte VET bättre? Vilken förklaring man än väljer – och DN har som sagt inte valt NÅGON förklaring – är konsekvensen denna:

  • DN publicerar rysk propaganda.
  • DN hånar och smutskastar minnet av de 298 döda ombord MH17.
  • DN utgör ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige i det att man okritiskt VÄLJER att publicera rysk propaganda som inte bara syftar till att kasta tvivel och skuld på Ukraina utan också syftar till att minska förtroendet för den civiliserade världens media.
  • DN, genom sina främsta företrädare, har inte förstått vare sig den ryska destabiliseringsstrategin, sin egen roll i den, ELLER sociala mediers kraft.
  • DN klarar inte av att föra dialog med sin publik och bevisar att man är fast i den ensriktade kommunikationstradition som bidrar till tidningsdöden.

Vad säger Peter Wolodarski om detta? Inte ett pip.

Hur förklarar redaktionschefen Caspar Opitz beslutet att publicera artikeln? Inte alls.

Här krävs en ursäkt och ett klarläggande från DN:s sida.

Förtroendet står på spel när vilken anonym lögn som helst kan bäras fram i våra främsta medier.

Putins långsiktiga strategi är att skapa misstroende för våra medier. Om vi inte kan lita på att tidningarna, radion och TV:n säger sanningen, vad kan vi då lita på? Drar man det till sin yttersta spets hotar DN:s ryska propaganda demokratin och den svenska suveräniteten.

Peter Wolodarski, jag kräver en kommentar och en förklaring. Och gärna en granskning – i ditt eget medium.

Granska dig själv, Peter Wolodarski.

Granska dig själv, Peter Wolodarski.


 

Här är den beramade artikeln, med mina markeringar. Den redigerade artikeln återfinns här.

Spekulationen om att ett ukrainskt stridsflygplan sköt ner det malaysiska planet MH17 har åter tagit fart. Ett anonymt vittne pekar ut ukrainsk militär, som avfärdar uppgifterna. Samtidigt framkommer det att Ryssland driver en egen utredning av fallet. [tillagt] De nya bevisen kommer från ett anonymt ögonvittne som talat med en rysk tidning, skriverThe Guardian. [borttaget]

Tidningen Komsomolskaya Pravda har i sin pappersutgåva (inte på nätet) publicerat en filmad intervju med mannen som AFP citerar. [justerat] som The Guardian citerar. Mannen uppges ha arbetat på ett flygfält i den ukrainska staden Dnipropetrovsk samma dag som Malaysia Airlines flight MH17 kraschade och 298 människor omkom. Planet var på väg från Amsterdam till Kuala Lumpur när det sköts ner över östra Ukraina, ett område [tillagt] som kontrolleras av pro-ryska separatister.

Intervjun har bandats och på filmen sitter mannen med ryggen mot kameran med suddat bakhuvud. Han berättar att han den 17 juli såg ett stridsflyg av typen Sukhoi-25 lyfta bestyckat med missiler – och sedan återvända till basen utan vapen.

– Piloten kan ha avfyrat dem mot Boeingplanet av rädsla eller hämnd, eller så kanske han misstog det för ett annat plan, säger mannen till tidningen.

Ukrainska myndigheter avfärdar uppgifterna, enligt ukrainska Interfax. En obestyckad Sukhoi-25-plan kan flyga på maximalt 7.000 meters höjd, drygt 3.000 meter lägre än den höjden MH17 befann sig på när den träffades. Lastad med vapen sjunker militärplanets maxhöjd med flera tusen meter. [tillagt]

Enligt Komsomolskaya Pravda har mannen själv vänt sig till tidningen för att offentliggöra sina vittnesuppgifter. De har valt att hålla hans identitet hemligt eftersom hans familj är kvar i Ukraina.

Ryska utredare meddelade att man anser att mannens uppgifter ”är ett viktigt bevis på att ukrainska militären var inblandad i kraschen av Boeing 777”. Utredningskommittén sade också att mannen – som nu officiellt är ett vittne – kan bli aktuell för ett vittnesskyddsprogram, skriver The Guardian.

Teorin att Ukrainas flygvapen ligger bakom Boeingkraschen är inte ny. Bara för en dryg månad sedan visade en statlig rysk tv-kanal en satellitbild som då påstods komma från en ”anonym amerikansk källa” som bevis. På bilden syntes ett mindre flygplan. Denna gång var det ”troligen en Mig-29”, enligt programmet.

Men åsikterna går isär och uppgifterna i de ryska medierna har ifrågasatts starkt. [tillagt]

Bilderna från tidigare i höst ska enligt många ha varit manipulerade satellitbilder, USA utrikesdepartement kallade bilderna för fejk och Vita huset sade då att Moskva ”försökte dölja sanningen och undvika ansvar.” [tillagt]

I väst är den dominerande teorin att de proryska rebellerna har skjutit ner planet från marken med missilsystemet Buk, som de fått från Ryssland.

Vad som verkligen har hänt vet ingen ännu.

Den internationella haveriutredningen som leds av nederländska experter pågår fortfarande. En första preliminär rapport kom i september och där slog man bland annat fast att planets främre del hade ”penetrerats av ett stort antal objekt med hög energi”. Många bedömare tolkade detta som en bekräftelse på att Buk-missiler hade använts.

Fram till nu har det heller inte varit känt att även Ryssland gör en egen haveriutredning av kraschen, som dödade medborgare från elva länder men inga ryssar. skriver The Guardian.

Försvar av Försvaret och migrationspolitiken

December 18, 2014 § Leave a comment

En svensk soldat i Afghanistan. Foto: Alexander Karlsson/TT via sverigesradio.se

En svensk soldat i Afghanistan. Foto: Alexander Karlsson/TT via sverigesradio.se

Sverigedemokraternas generösa och föregivet upprustningsvänliga försvarspolitik bygger på, liksom all deras ymnighetshornspolitik i andra utgiftsområden, att budgeten förstärks genom inskränkningar i migrationspolitiken.

När jag kritiserar deras försvarspolitik som varandes en utopi och säkerhetspolitisk återvändsgränd reagerar SD med reptilhjärnan och ifrågasätter varför Sverige ska ha en generös migrationspolitik. Detta är pudelns kärna: om liberala/humana/demokratiska värderingar kan försvara migrationspolitiken, med folkets förståelse i ryggen, finns det heller inga magiska extrapengar därifrån att fördela till försvaret – och då faller SD:s löften som Löfven om hösten. Försvaret kan vi bekosta ändå, ur hela statens skattekaka om ca 790 miljarder, genom att minska svinnet på ca 130 miljarder och genom att återta en del av de 133 miljarder som varje år undgår beskattning.

Så, varför ska vi ha en generös migrationspolitik, trots att den nu etablerade sanningen tycks vara att detta föröder Sverige och lovar katastrof, upplösning av det svenska (vad det nu är) och ännu fler brandbomber i förorterna?

För mig är svaret självklart, och jag hoppas att det är det för dig också.

Vi ska ha en generös, human och värdig migrationspolitik – asylmottagande och invandring – därför att vi är modiga människor, inte rädda och inskränkta. Vi ska inse att en generös migrationspolitik gör oss starkare – som nation och människor – inte svagare.

Xenofobi, främlingsskräcken som är Sverigedemokraternas mentala och politiska fundament, är lika väl grundad som arachnofobin, agorafobin eller vilken annan fobi som helst. Det är ett mentalt, psykologiskt tillstånd utan verklighetsförankring. För den som lider av fobin är den dock högst verklig, men för alla andra är det en vanföreställning, en alternativ verklighet utan fog i realiteter. Det är bisarrt att en aggressiv sjuttiokilos köttklump ska vara rädd för en passiv husspindel på 0,2 gram. Lika bisarrt är det att automatiskt vara rädd för människor från andra kulturer, med annan hudfärg, med annan religion.

Precis som alla andra fobier går också xenofobin att bota, genom gradvis exponering och kontakt. Jag rekommenderar tillvägagångssättet. Gå ut ur stugan och möt världen. Besök asylboendet och se människorna med egna ögon. Visst lär det finnas ett och annat rötägg – det gör det överallt, och i synnerhet bland Sverigedemokraterna.

Invandring och flyktingmottagande gör oss starkare. Dels växer vi som människor när vi låter generositet och medmänsklighet styra våra handlingar. Dels kommer dessa människor, när de mottagits med värme, värdighet, öppna armar och hjälp att starta nya liv ibland oss, att bli bidragande till tillväxt, skatteintäkter, företagande, kreativt skapande och demokrati – om vi inser det, och sätter dessa funktioner i system.

Jag uppmanar dig att vara stark. Att vara människa. Att bejaka tillväxt och kreativitet. Ställ dig inte på rädslans, hatets och inskränkthetens sida.

Tack.

Inget påtagligt hot

December 16, 2014 § 1 Comment

Elefanten i rummet. Foto: Sam Hood

Elefanten i rummet. Foto: Sam Hood

Sentensen känns igen. ”Det finns inget omedelbart hot mot Sverige.” ”Ryssland drar sig österut. Europa är säkrare än på länge.” Samstämmigheten är total. Man behöver inte söka länge bland nyheter, rapporter, betänkanden och uttalanden för att konstatera att Sverige är helt utom fara. Det finns inget hot.

Av någon märklig anledning känns det ändå inte helt tryggt, utfästelserna till trots. Vi vet att det finns hot, det är bara inte helt överhängande eller riktat mot oss som nation. Ännu. Eller just nu.

Upprustningen i Ryssland innebär inte automatiskt ett hot

Inget akut ryskt hot mot Sverige

”Ryssland utgör inte något militärt hot mot Sverige”

“Det finns inget direkt ryskt militärt hot mot Sverige”

Men. Det där lilla ordet kommer hela tiden tillbaka. Den som säger att det inte finns något hot reserverar sig alltid för att det snart kan finnas det. OM något eller det tredje inträffar, då kan hotet plötsligt uppstå eller eskalera ett snäpp.

Det finns ingen absolut sanning. Allt det här kan vara nys, eller inte. Men när alla säger samma sak så ska man dra öronen åt sig och titta efter nödutgången. Och när alla rusar mot nödutgången ska man leta efter en alternativ väg.

Hotet kommer naturligtvis från öster – från Ryssland, det enda land i vår närhet som har den minsta anledning att vilja eller kunna hota Sverige.

Jovisst, det finns internationell brottslighet och terrorism, elaka hackers och andra tänkbara hot – miljön! – men det kortsiktiga hot med störst potential att orsaka nationell kris och i värsta fall kollaps är alltid och förblir Ryssland. Tro inget annat.

Många av de där reservationerna mot det plötsligt uppträdande hotet – fallande rubel, inrikespolitisk oro, sanktioner, panik i ledningen, ett högst otroligt NATO-anfall mot Ryssland, inbördeskrig, revolution, statskupp, statsbankrutt – har inträffat, riskerar med hög sannolikhet att inträffa, eller är redan på väg att inträffa. Hotbilden växer.

Hotets natur är sådant att det otänkbara inte inträffar förrän det inträffar, och då är hotet helt plötsligt den nya ofrånkomliga verkligheten. Vi kan gå från absolut lugn till absolut kris på ett ögonblick. Det är därför vi har brandvarnare, eldsläckare, försvarsmakt, försäkringar, krislager. Nja, det där sista är det inte så mycket bevänt med.

Vi måste ha hög beredskap. Tyvärr ligger det också i sakens natur att en beredskapshöjning i sig kan framkalla ett aktivt hot – att förberedelsen i sig provocerar en eskalering. Därför intalar vi oss att det är bättre att sitta still i båten och inte reta stormen – vi intalar oss att den skulle bli imponerad av och lägga sig inför vårt lugn.

Vad händer när hotet som inte finns helt plötsligt blir verkligt, och mer än ett hot: ett fullbordat faktum? Då är vi hjälplösa, utsatta för en aggression vi inte kunnat föreställa oss och som vi inte förberett oss inför. Alla vet hur det står till med vår civila och militära beredskap. Alla vet att vi inte skyddas av NATO:s Artikel 5 om gemensamt solidariskt försvar.

Hur ser det hotet ut nu? Spåkulan spekulerar: Rysslands ekonomi går mot kollaps. Putins regim hamnar i ett akut desperat läge där man måste göra något, vad som helst, för att säkerställa sin överlevnad. De inre slitningarna och protesterna accellererar. Polis och inrikesministeriets trupper rycker ut på gatorna för att kväsa upplopp och stoppa plundringar. Tiotusentals oliktänkande, ”huliganer” och ”utländska agenter” arresteras. Avlägsna republiker, ständigt utsugna och ignorerade av Moskva, tar avstånd från centralmakten och stoppar överföring av resurser. Lokala furstar uppträder, beväpnade med hela arsenalen av stridsvagnar, luftvärnsartilleri och kärnvapen. En flora av nya valutor uppträder. Självständighet utropas i Altai, Tuva och Burjatien. Det sista kapitlet i Rysslands sönderfall skrivs.

Paniken tvingar Putins regim att snabbt och i än högre grad fokusera på externa fiender för att ena landet och tvinga det till ett nytt fosterländskt krig mot internationell kapitalism och fascism. Språkbruket känns igen, strategin likaså.

Det ”lilla kriget” går igång mot någon eller flera bekvämt svaga motståndare: Estland, Lettland, Litauen, Finland, Sverige. Avsikten är att ena landet. Invasionsplanerna är sedan länge skrivna, förberedda och övade. Allt som krävs är lojala generaler som ser krigets kaos som en möjlighet att roffa åt sig av spillrorna.

Kriget måste vara verkligt och aktivt, det måste synas och bullra. Ett cyberanfall mot bank- och betalningssystem ingår säkert, men inte som enda eller ensam manöver. Det vinner inga sympatier i moderlandet. Det krävs bomber och explosioner, erövring och brinnande städer.

Kanske fortsätter kriget i Ukraina, därför att det ju ändå är igång, och för att Ukraina ligger nära till hands. Men Ukraina är starkare än Ryssland tror och ger inte upp så lätt. Det lilla asymmetriska kriget måste växla upp, och det bums. Det krävs en massiv invasion – redan förberedd – eller taktiska kärnvapen. Möjligtvis drar sig Putin för att använda kärnvapen, eller så gör han det inte. Chockverkan skulle bli enorm, och rita om kartan totalt. Då är det lättare att ge sig på någon svagare, helst någon som inte står under en militärallians beskydd. Det finns inte så många att välja bland.

Schweiz. Turkmenistan. Finland. Sverige.

Putin har inget att vinna på ett anfall mot Sverige. Däremot kan han ha mycket att vinna på att ”låna” territorium av oss för att utöva hot eller utpressning mot oss och/eller våra baltiska grannar. Just detta hot är det mest påtagliga och sannolika.

Hotet finns. Det är dags att ta det på allvar. Kanske är det redan för sent. Om någon vecka eller månad vet vi hur det gick. Mycket mer tid än så har vi kanske inte.

I den bästa av världar händer ingenting. Ryssland fortsätter sin krigiska lunk, eller slår till reträtt och sansar sig. I en något sämre värld brakar Ryssland samman och delas i mindre bitar, med åtföljande oroligheter, strider och risker för okontrollerbar spridning av konflikt, terrorism och kärnvapen. Kanske uppträder en ny stark man som vill ena landet genom anfallskrig. Eller inte. Ingen vet. Det enda vi vet är att vi måste vara beredda, på allt.

(sd):s fantasmagoriska önskedrömmar om försvaret

December 12, 2014 § 8 Comments

Personalen på bilden har ingen känd anknytning till (sd)

Personalen på bilden har ingen känd anknytning till (sd)

Sverigedemokraterna har seglat upp som det mest försvarsvänliga partiet och, även om det inte är belagt med data, ryckt väljare från såväl höger vänster – med betoning på höger. Många missnöjda moderater har migrerat till (sd), eller så sägs det i alla fall. Jag har varit öppet kritisk mot Sverigedemokraternas försvarsmaktsbudget/idéprogram på Twitter, och presenterar här en något mer utvecklad kritik i 10 sammanfattande punkter. Det går naturligtvis att argumentera avsevärt djupare än vad jag orkat göra – min avsikt är att belysa det jag anser vara de största tokigheterna, och, i den mån det går, försöka övertyga försvarsvänner att INTE RÖSTA på (sd) i kommande extraval.

Sverigedemokraternas förslag kan beskådas här.

Alldeles bortsett från att förslaget saknar en grundläggande strategisk försvarsidé, vilket är det första man ska avkräva varje parti och regering, anser jag förslaget vara fullt av storvulna och dyra drömmerier. Häng med!

1. Nej till NATO, men gärna lite hjälp utifallatt.
”Som neutralt mellan NATO och Ryssland land skapar vi avspänning i ett strategiskt geografiskt område.”

Sverige är inte neutralt. Vi är djupt integrerade i NATO, dock utan att dra fördel av medlemskapets garantier. Ryssland betraktar också, med all rätt, Sverige som del av västmakterna. Att hävda neutralitet skapar ett vakuum som det står Ryssland fritt att utnyttja när man så vill. Avspänning är en chimär – vilket inte minst det senaste årets händelser visat. Tvärtom skapar den föregivna neutraliteten större säkerhetsrisker än den undanröjer, då Ryssland ej behöver räkna med svenskt deltagande i konflikt – en rysk idealbild.

”Vi riskerar inte att dras in djupt i konflikter som inte rör oss.”

En kris i Baltikum påverkar oss direkt och indirekt vare sig vi vill eller ej. Det är direkt felaktigt att tro att vi kan stå utanför och vara overksamma vid skarp konflikt. Konflikter utanför vårt närområde, t ex på Balkan eller i MENA, “rör oss” i allra högsta grad men medför ingen förhöjd risk för att vi aktivt dras in – oavsett om vi är med i NATO eller ej. NATO kan inte tvinga stater att delta i alliansens strid om de ej så önskar.

”Vi kan höja försvarsanslaget och, med eller utan Finland, skapa en egen tröskeleffekt.”

Det är vansinne att tro att Sverige kan utfinansiera Ryssland och skapa tröskeleffekt på egen hand. Den s.k. tröskeleffekten är helt och hållet hypotetisk och har aldrig prövats annat än i våra egna fantasier. Exemplen Georgien/Krim/Donbass visar också att tröskeleffekt enkelt undanröjs genom utnyttjande av strategiskt överraskningsmoment. Att Ryssland hittills inte gått i krig i vårt närområde är dels en effekt av NATO:s avskräckning och dels att man inte haft något intresse av erövringskrig. Avsaknad av ryskt erövringsintresse är det enda som skyddat oss hittills, inte vår (obefintliga) försvarsförmåga.

”Frågan är nu hur nära relation Sverige kan ha med NATO utan att vi delvis börjar räknas in i alliansen.”

Ryssland räknar oss redan som del av NATO oavsett hur vi själva väljer att definiera det. Punkt.

 ”Sveriges deltagande i Partnerskap för fred (PFF), NATO:s snabbinsatsstyrka(NRF) och värdlandssupport (HNS) markerar, som vi ser det, en gräns. Dessa tre åtaganden förpliktar inte, det följer inga krav på stöd till andra länder eller på att vi ska vara tvungna att upplåta vårt territorium.”

Deltagande i PfP, NRF och HNS betyder att vi har “halva inne” i NATO (vilket också signalerar vår tillhörighet för Rysslands vidkommande, och därmed “eskalerar” den föregivna säkerhetsrisken) – skulle SD mena allvar med att stå utanför NATO borde de argumentera för att vi helt ska avbryta dessa samarbeten. SD flyger kravlöshetens bekvämlighetsflagg i frågan – men argumenterar senare i dokumentet för att “halva-inneskapet” i NATO är en fördel, för det ger Sverige “andra möjligheter” om vi nu inte skulle orka försvara oss så bra som SD tror.

”Den försvarsallians vi vill bygga är den med Finland. Vi vill inte ingå som fullvärdig medlem i NATO och inte heller ha någon mer djupgående integration i Atlantpakten. En försvarsallians med Finland innebär att om någon attackerar Finland så är även Sverige i krig, men det innebär också att båda länderna har en högre tröskeleffekt mot krig.”

En SE-FI allians med försvarsförpliktelser är otänkbar då ingendera parten har resurser att avdela för den andres försvar i händelse av krig. Sverige har inte ens resurser att öva sin egen försvarsmakt – hur ska vi (eller Finland) ha råd att samöva på sådan nivå som krävs för att samtliga delar ska nå verkan? Utan övning ingen förmåga och därmed heller ingen tröskeleffekt. Förslaget är således helt tandlöst.

”PFF ger oss möjligheter att vid internationella konflikter delta tillsammans med NATO. NRF ger oss billig tillgång till bra övningar. HNS ger oss en ytterligare en möjlighet om krig försätter oss i ett ytterst ansträngt läge.” (mina understrykningar)

Återigen vill SD äta kakan och ha den kvar. “Möjligheterna” som nämns vill SD inte utnyttja för att markera avstånd mot NATO. “Ytterligare en möjlighet” är en vag förhoppning om ett stöd som man i fredstid säger sig ej vilja ha. Dubbelmoralen är mycket stark i detta avsnitt.

2. EU är bajs. Solidariteten ska avvecklas.
“EU:s stridsgrupper är ett förstadium till EU:s egen krigsmakt och därför bör inte Sverige delta.”

SD är EU-fientliga, vilket spelar rakt i Putins händer: ett svagt och splittrat EU är Putins allra högsta dröm under de närmaste 5-10 åren. Att inte delta i EUBG minskar vår förmåga att samverka i krig – en samverkan som SD säger sig vilja ha som “ytterligare en möjlighet” men helst inte vill ha ändå. Tanken att Sverige skulle tvingas strida för EU i ett (föregivet) orättfärdigt krig är barock i det att bruket av EU:s stridsgrupper föregås av enhälliga, säger enhälliga, beslut. Samtidigt som SD säger att USAs militära hegemoni är på utgående och att världen blir multipolär argumenterar SD för att denna multipoläritet inte är önskvärd (dvs man föredrar/litar paradoxalt nog på det NATO man inte vill veta av). Sammantaget önskar sig SD ett starkt försvagat Europa med Sverige som en neutral ö. Detta gynnar direkt Ryssland som inte har några betänkligheter över att öka sin förmåga och som inte drar sig för att utnyttja den.

”På försvarsmaterielsidan finns tankar inom EU om att låta EU bli ramen för gemensamma satsningar, en försvarsindustristrategi för EU. Medlemsstaternas forskningsanslag får då samlas till EU för gemensamt nyttjande i större skala utanför marknaden. Risken för att en sådan utveckling blir döden för svensk försvarsindustri är stor.”

Sveriges försvarsindustri med SAAB och Hägglunds i spetsen är ett mycket starkt kort internationellt. Det vittnar CV90 och Gripensystemet om, liksom många andra system, t ex våra egenutvecklade ubåtar. Att tro att den industrin skulle lägga sig ned och dö, utmanövrerad av (föregivet sämre men av starkare nationer uppbackade) EU-krafter, är både en grov förolämpning och en grov felbedömning.

”När Sverige återfått ett existensförsvar är det rimligt att Sverige åter bidrar med militärt bistånd i fredsskapande och fredsbevarande insatser med FN-mandat bakom.”

Sverigedemokratiskt önsketänkande i sin prydno. För det första har vi inte råd att skapa ett eget trovärdigt existensförsvar av (sd)-mått. För det andra kommer Ryssland ALLTID att blockera FN-mandat i vårt närområde eftersom de kommer att vara part i målet. Baltikum är inte Kongo 1960-65 eller Gaza 1967.

3. Sverige slåss till siste finne och balt.

”Ett starkt finskt och baltiskt försvar är väldigt viktigt ur svensk synvinkel då det ökar vår förvarnings- och förberedelsetid.”

SD vill slåss till sista grannland, utan att avkrävas stöd för striden. Vi ska stå och se på medan grannarna faller, och under tiden förbereda oss för eget försvar. Det är en djupt osolidarisk tanke. Sverige kan inte på ett värdeskapande sätt samverka med Baltikum utan att beröra NATO, eller utan att anpassa sig till NATO:s standarder, materiel, strategi eller operationsplaner. Med ett medlemskap skulle Sverige ha en naturlig möjlighet och anledning att i än högre grad intressera sig för baltstaternas försvar, och drastiskt öka säkerheten både för dem och oss själva.

4. Smör på hela mackan. Återgång till 60-80-talens invasionsförsvar.
”Sverige på mark delas i sju militärområden (Milo).
Varje militärområde delas i ett antal försvarsområden (Fo) med egen Fo-stab.
Varje Fo delas i två eller flera Närskyddsområden (No).”

SD förordar en återgång till 60-talets Milo/Fo-struktur som drastiskt ökar investerings- och logistikbördan samt kräver bemanning som idag inte existerar. Var ska alla dessa staber rekryteras, placeras och övas?

SD vill också omskapa det idag väl fungerande Hemvärnet, till okänd kostnad, mångdubbla dess antal och sprida ut dem jämnt över hela landet. FM & HV har redan idag rekryteringsproblem: hur ska SD avhjälpa det?

5. Tredubbling av markstridskrafterna.
”sex mekaniserade brigader och tre amfibiebrigader i krigsorganisationen år 2025… högteknologiska system för att skapa ett starkt skalskydd… avancerade motmedel… väl övade markförband med förmåga att leda det fria kriget tillsammans med alla svenska medborgare.”

SD ser en svensk försvarsmakt som är starkt i alla dimensioner. Utgångspunkten är förstås att vi ska klara oss själva i varje tänkbar krigssituation, som en följd av neutralitet och allianslöshet. Kostnaden och ansträngningen för detta är orimligt hög såväl ekonomiskt, politiskt och militärt, vilket SD borde vara väl medvetna om. Önskedrömmen förblir en dröm, och under tiden står Sverige ensamt och sällsynt illa rustat mot en tänkbar rysk aggression. Även om Sverige skulle slå in på SD:s väg är tidsaspekten avgörande, och de enskilda och sammanlagda svagheterna i det egna systemet mångdubbelt större än de förmodade styrkorna. SD ser över huvud taget inte Sveriges extrema omvärldsberoende utan tror att vi kan överleva på rovor och enskilda fotsoldaters mod.

6. Total omorganisation av struktur och logistik

SD argumenterar för återtag av gamla garnisonsorter, nyöppnande av stängda skjutfält, nyetablering av bergrum, etablering av cyberförsvar, driftvärn och psykologiskt försvar, en distribution av förråd och logistik till regementen för att bryta centraliseringen samt utvecklandet av en mängd lokala ledningar och staber. Det låter fint på papperet men skulle kräva en gigantisk och extremt kostsam omställning.

7. Mönstring och civilförsvarsutbildning av alla medborgare.
”Pliktsystem återaktiveras och samtliga unga män och kvinnor ska mönstras i en flerdagsmönstring på plats. I samband med mönstringen ska en 3-dygns kurs genomföras i syfte att lära ut grundläggande överlevnad.”

Kostnad, struktur, bemanning och logistik för detta? En årskull 18-åringar omfattar drygt 100,000 individer. Det blir mycket folk, organisation och omkostnader för en apparat som måste finansieras via försvarsbudgeten.

Tillägg: Enligt ett betänkande om Försvarsmaktens personalförsörjning (SOU 2014:73) skulle en mönstring av 50,000 individer kosta 370 miljoner årligen. Se sammandrag av betänkandet här.

”För kvinnor är utbildningen frivillig.”

Fint genusperspektiv. Varför vill SD göra åtskillnad mellan könen? Tror SD att kvinnor är sämre soldater? Jämför gärna med Israel och Peshmerga. Tjejer kan slåss!

8. Taktiska riktlinjer: skyttegravar, spärrbanor och sjöförsvar.
Armén ska:
… skydda den så kallade fyrkanten (Boden, Luleå, Piteå, Älvsbyn), flygbasen Kallax samt kunna fördröja framträngande över gränsen från Finland
.
… försvara Arlanda samt riksledningen och högsta försvarsledningen.
… försvara Göteborg och Landvetter.
… försvara Malmö och Sturup.
… försvara Gotland.
… ha strategisk reserv till särskilda uppgifter.
… med långräckviddigt luftvärn kunna bidra till luftförsvaret av baserna, Stockholm och Gotland.
… tillsammans med hemvärnet, specialstyrkorna och svenska folket om nödvändigt kunna övergå i det fria kriget.

Marinen ska:
… hålla två patrullfartyg ständigt till sjöss i Östersjön och ett i Västerhavet.
… beredd att sätta in minst tre operativa ubåtar i Östersjön och en i Västerhavet under lång tid.
… beredd att sätta in en komplett ytstridsflottilj i Östersjön 24 timmar efter order och en division i Västerhavet.
… beredd att hålla två handelshamnar öppna på västkusten, två i Östersjön och en i Bottenhavet.
… upprätta två marina operationsbaser i Östersjön och en i Västerhavet.
… beredd lägga ut ett bestämt antal sjömineringar och minera ett bestämt antal hamnar.
… beredd hålla utpekade handelshamnar och marina operationsbaser minröjda.
… beredd att sätta in en tillfälligt sammansatt ubåtsjaktstyrka i Östersjön 24 timmar efter order.
… kunna skydda våra sjötransporter i Östersjön, inklusive till och från Gotland samt i Västerhavet.

Flygvapnet ska:
… Uppträda kontinuerligt med minst två rotar i spärrbana över Östersjön.
… Uppträda kontinuerligt med minst en rote i spärrbana över Västerhavet.
… Uppträda kontinuerligt med två rotar i spärrbana i riktning norr (Finland, norra ishavet).
… Luftförsvaret skall samverka och vara integrerat med långräckviddigt luftvärn, sensorer och jaktflyg för att uppnå maximal effekt.
… Inneha strategisk rörlighet med huvuddelen av basbataljon.
… Föra egen strid med i huvudsak en basbataljon med tillförsel av nationella skyddsstyrkor och luftvärn.
… Varje flygbasområde ska betjäna grupp kontinuerligt och momentant division.

Vem som helst torde inse att varje truppslags taktiska uppgift som här beskrives är långt övermäktig ens det försvar som (sd) önskar sig. Att försvara allt och alla mot varje angrepp i alla riktningar, och ha folk i beredskap för varje eventualitet, vittnar om bristande strategisk insikt och tillika skriande avsaknad av försvarsidé. På sina håll blir det rent löjligt. Minst två rotar i spärrbana över Östersjön? Är det Battle of Britain som ska återupplevas?

9. Pansartrupper vid kärnkraftverken.
”De skyddade zonerna runt kraftverken bör göras större och bevakas bättre, mer pansarskydd sättas upp och Hemvärnet/Territorialarmén bör ges en mer aktiv roll i försvaret av verken.”

Med vad avses “pansarskydd”? Pansartrupper? Draktänder? Och ska dessa trupper inkl HV stå vid verken med ständig 24/7 beredskap? Är det rimligt att avdela pansartrupper till försvarsuppgifter när deras huvudsakliga uppgift är att ta terräng i brigadstrid? Kom igen!

10. Shopping! Allt till alla!
“Brobandvagnar och bärgningsfordon är nödvändiga investeringar…Hemvärnet bör förses med GRK och PV-robot…30 st AH‐64D Longbow Apache…”

Mikrosatelliter! Cyberförsvar! Harpoon-robotar! Aster-30! Garnisonsorter! Kustrobotar! Krigsförbandsövningar varje år! Raketartilleri! Attackhelikoptrar! KEPD! JASSM! HARM! Brimstone! 5 nya ubåtar! 5 nya Visbykorvetter! 200 JAS! Finns det NÅGON intressegrupp som inte kan tillfredsställas? Lottorna kanske behöver nya vinterpälsar? Ett extra skyddsrum någon?

Ja, det var det hela. Låt dig inte luras av (sd):s fagra materiallöften och fyrverkerier av övningar, installationer och beredskapspoliser. Partiets försvarspolitik (mer pang! mer allt!) skriver checkar som dess säkerhetspolitik (nej till NATO, nej till EU, riskskapande neutralitet) inte kan betala. Fall inte i (sd)-fällan. Rösta rätt, och kräv bättre besked om försvarsinriktningen av dina ordinarie politiker – för de är inte ett strå bättre.

Where Am I?

You are currently viewing the archives for December, 2014 at The Imaginary Club.