Inget påtagligt hot

December 16, 2014 § 1 Comment

Elefanten i rummet. Foto: Sam Hood

Elefanten i rummet. Foto: Sam Hood

Sentensen känns igen. ”Det finns inget omedelbart hot mot Sverige.” ”Ryssland drar sig österut. Europa är säkrare än på länge.” Samstämmigheten är total. Man behöver inte söka länge bland nyheter, rapporter, betänkanden och uttalanden för att konstatera att Sverige är helt utom fara. Det finns inget hot.

Av någon märklig anledning känns det ändå inte helt tryggt, utfästelserna till trots. Vi vet att det finns hot, det är bara inte helt överhängande eller riktat mot oss som nation. Ännu. Eller just nu.

Upprustningen i Ryssland innebär inte automatiskt ett hot

Inget akut ryskt hot mot Sverige

”Ryssland utgör inte något militärt hot mot Sverige”

“Det finns inget direkt ryskt militärt hot mot Sverige”

Men. Det där lilla ordet kommer hela tiden tillbaka. Den som säger att det inte finns något hot reserverar sig alltid för att det snart kan finnas det. OM något eller det tredje inträffar, då kan hotet plötsligt uppstå eller eskalera ett snäpp.

Det finns ingen absolut sanning. Allt det här kan vara nys, eller inte. Men när alla säger samma sak så ska man dra öronen åt sig och titta efter nödutgången. Och när alla rusar mot nödutgången ska man leta efter en alternativ väg.

Hotet kommer naturligtvis från öster – från Ryssland, det enda land i vår närhet som har den minsta anledning att vilja eller kunna hota Sverige.

Jovisst, det finns internationell brottslighet och terrorism, elaka hackers och andra tänkbara hot – miljön! – men det kortsiktiga hot med störst potential att orsaka nationell kris och i värsta fall kollaps är alltid och förblir Ryssland. Tro inget annat.

Många av de där reservationerna mot det plötsligt uppträdande hotet – fallande rubel, inrikespolitisk oro, sanktioner, panik i ledningen, ett högst otroligt NATO-anfall mot Ryssland, inbördeskrig, revolution, statskupp, statsbankrutt – har inträffat, riskerar med hög sannolikhet att inträffa, eller är redan på väg att inträffa. Hotbilden växer.

Hotets natur är sådant att det otänkbara inte inträffar förrän det inträffar, och då är hotet helt plötsligt den nya ofrånkomliga verkligheten. Vi kan gå från absolut lugn till absolut kris på ett ögonblick. Det är därför vi har brandvarnare, eldsläckare, försvarsmakt, försäkringar, krislager. Nja, det där sista är det inte så mycket bevänt med.

Vi måste ha hög beredskap. Tyvärr ligger det också i sakens natur att en beredskapshöjning i sig kan framkalla ett aktivt hot – att förberedelsen i sig provocerar en eskalering. Därför intalar vi oss att det är bättre att sitta still i båten och inte reta stormen – vi intalar oss att den skulle bli imponerad av och lägga sig inför vårt lugn.

Vad händer när hotet som inte finns helt plötsligt blir verkligt, och mer än ett hot: ett fullbordat faktum? Då är vi hjälplösa, utsatta för en aggression vi inte kunnat föreställa oss och som vi inte förberett oss inför. Alla vet hur det står till med vår civila och militära beredskap. Alla vet att vi inte skyddas av NATO:s Artikel 5 om gemensamt solidariskt försvar.

Hur ser det hotet ut nu? Spåkulan spekulerar: Rysslands ekonomi går mot kollaps. Putins regim hamnar i ett akut desperat läge där man måste göra något, vad som helst, för att säkerställa sin överlevnad. De inre slitningarna och protesterna accellererar. Polis och inrikesministeriets trupper rycker ut på gatorna för att kväsa upplopp och stoppa plundringar. Tiotusentals oliktänkande, ”huliganer” och ”utländska agenter” arresteras. Avlägsna republiker, ständigt utsugna och ignorerade av Moskva, tar avstånd från centralmakten och stoppar överföring av resurser. Lokala furstar uppträder, beväpnade med hela arsenalen av stridsvagnar, luftvärnsartilleri och kärnvapen. En flora av nya valutor uppträder. Självständighet utropas i Altai, Tuva och Burjatien. Det sista kapitlet i Rysslands sönderfall skrivs.

Paniken tvingar Putins regim att snabbt och i än högre grad fokusera på externa fiender för att ena landet och tvinga det till ett nytt fosterländskt krig mot internationell kapitalism och fascism. Språkbruket känns igen, strategin likaså.

Det ”lilla kriget” går igång mot någon eller flera bekvämt svaga motståndare: Estland, Lettland, Litauen, Finland, Sverige. Avsikten är att ena landet. Invasionsplanerna är sedan länge skrivna, förberedda och övade. Allt som krävs är lojala generaler som ser krigets kaos som en möjlighet att roffa åt sig av spillrorna.

Kriget måste vara verkligt och aktivt, det måste synas och bullra. Ett cyberanfall mot bank- och betalningssystem ingår säkert, men inte som enda eller ensam manöver. Det vinner inga sympatier i moderlandet. Det krävs bomber och explosioner, erövring och brinnande städer.

Kanske fortsätter kriget i Ukraina, därför att det ju ändå är igång, och för att Ukraina ligger nära till hands. Men Ukraina är starkare än Ryssland tror och ger inte upp så lätt. Det lilla asymmetriska kriget måste växla upp, och det bums. Det krävs en massiv invasion – redan förberedd – eller taktiska kärnvapen. Möjligtvis drar sig Putin för att använda kärnvapen, eller så gör han det inte. Chockverkan skulle bli enorm, och rita om kartan totalt. Då är det lättare att ge sig på någon svagare, helst någon som inte står under en militärallians beskydd. Det finns inte så många att välja bland.

Schweiz. Turkmenistan. Finland. Sverige.

Putin har inget att vinna på ett anfall mot Sverige. Däremot kan han ha mycket att vinna på att ”låna” territorium av oss för att utöva hot eller utpressning mot oss och/eller våra baltiska grannar. Just detta hot är det mest påtagliga och sannolika.

Hotet finns. Det är dags att ta det på allvar. Kanske är det redan för sent. Om någon vecka eller månad vet vi hur det gick. Mycket mer tid än så har vi kanske inte.

I den bästa av världar händer ingenting. Ryssland fortsätter sin krigiska lunk, eller slår till reträtt och sansar sig. I en något sämre värld brakar Ryssland samman och delas i mindre bitar, med åtföljande oroligheter, strider och risker för okontrollerbar spridning av konflikt, terrorism och kärnvapen. Kanske uppträder en ny stark man som vill ena landet genom anfallskrig. Eller inte. Ingen vet. Det enda vi vet är att vi måste vara beredda, på allt.

Advertisements

Tagged: , , , , ,

§ One Response to Inget påtagligt hot

  • cgrp4 says:

    Jag delar. Medans sandlådebeteendet växer i det politiska etablissemanget, så väntar jag på det stora försvarspolitiska genombrottet. Genombrottet som skall få oss ur detta vacuum, en gemensam- politik som tar ansvar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Inget påtagligt hot at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: