Kylander vs SVT

February 27, 2015 § 1 Comment

Skärmdump från Aktuellt 22 januari 2015

Skärmdump från Aktuellt 22 januari 2015

Jag har varit kritisk mot SVT, mot nyhetsredaktionens rapportering från Ukraina. Jag har twittrat och bloggat min frustration och upprördhet. Jag har retat mig på propaganda, vinkling och slarvigt språk. Kritiken har varit hård men konstruktiv. Jag har gett förslag till förbättringar. Det har inte hjälpt.

Jag har twittrat och mailat till journalisterna.
Jag har twittrat till nyhetschefen och programkontot.
Jag har ställt raka frågor och fått flyende svar.
Till slut får jag inga fler svar eller kommentarer alls, vare sig raka eller flyende.

SVT gillar nämligen inte kritik.
Den som kritiserar är först jobbig, sedan envis, sedan dum, sedan driven av en märklig agenda, och till slut haverist. Och envetna rättshaverister kan man ju lätt ignorera, eller hur?

Nu blir jag arg. Iskallt arg.
Till slut blir min frustration så stor att jag vill få verklig kontakt med dem som har ansvar för nyheterna. Det är inte lätt. Det finns inga kommentarsfält på webben. Det finns inget nummer man kan ringa. Inga emailadresser. SVT gör sig anonymt, sluter sig mot interaktion med tittarna. Men jag vill bli hörd, och få riktiga svar, få kvitto på att SVT tar sitt ansvar på allvar. Hur gör man då?

Man börjar med att anmäla till Myndigheten för Radio och TV, det som tidigare var Granskningsnämnden. Där kan man inte klaga, kommentera eller fråga i största allmänhet, då hamnar ens missiv direkt i papperskorgen. Hos Myndigheten gäller det att formulera sig så att man kan ta ett Beslut grundat på huruvida det aktuella programmet gjort Fel genom att bryta mot gällande Lag och Tillstånd.

Om SVT bara följer Lagen och Sändningstillståndet har man inte gjort något Fel. OK? Här gäller det alltså att formulera sig som en brottsmålsadvokat, och vara VÄLDIGT NOGA med att påpeka hur inslaget bryter mot lag och paragraf. Annars blir det papperskorgen. Och som en brasklapp: Myndighetens beslut går inte att överklaga. Det gäller även beslut om att en anmälan inte kommer att granskas.

Det är också belysande – eller mörkande – att Myndigheten för Radio och TV inte alltid presenterar anmälningarnas eller avslagens formuleringar. Var och en som anmäler gör det i isolering. Det är en dold, anonym hantering som drar så lite uppmärksamhet till sig som möjligt. Men, det finns förstås en väg runt detta dilemma: be att få ut valda akter enligt diarienummer si och så – enligt offentlighetsprincipen ska Myndigheten ta fram materialet ”skyndsamt”, dvs inom några dagar eller en vecka.

Det Heliga Sändningstillståndet
Sändningstillståndet då, var finns det? Det innehåller ju de reglerande delarna för SVTs programverksamhet och är något som SVT ideligen refererar till när de får kritik.

Det visar sig att sändningstillståndet är extremt luddigt och kortfattat avseende sändningarnas saklighet. Fyra korta paragrafer reglerar innehållets karaktär – och det är inslagets karaktär, dess uppträdande och framställning, som i allmänhet är föremål för granskning.

para6

Notera speciellt formuleringen ”särskilt ansvar för det svenska språket..// Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.” Frågan är hur man tolkar ”särskilt ansvar” och ”beaktas”. Hur vet tittaren att SVT har ”beaktat” språkvårdsfrågor i sina inslag? Svaret är förstås: det vet vi inte.

para8

Här finns det mycket att hämta för den som vill anmäla ett programinslag. Överlag är det en mycket generell skrivning, men kom ihåg att den också är vägledande för programinnehållet.

para13

”Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt” liksom ”SVT ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet” och ”…framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt”. Detta är pudelns kärna. Här finns det både tydliga instruktioner och bekväma kryphål. De som skrev den juridiska texten visste vad de gjorde.

para16

Den avslutande väsentliga paragrafen lägger stor uppmärksamhet på mediets slagkraft. Ämne, utformning och utsändningstid ska tas hänsyn till (ännu ett kryphål). Det säger sig själv att ett stötande material är mer stötande under primetime än i tittarsvackan. Aktuellt och Rapport kvällssändningar är alltid i högsta grad primetime.

Vad händer sedan?
Så här ser det ut. Och märk väl att en fällande “dom” inte betyder böter eller fängelse, utan att programbolaget tvingas gå ut offentligt med domslutet och får stå med dumstrut i sitt eget media, under en hel minut. Sedan är det glömt.

cirkeldiagram-grn-beslut-2013

Den allvarligaste bristen
Som vanlig tittare har du i regel ingen möjlighet till interaktion med journalister, redaktörer eller programmakare. Den som inte är aktiv på Twitter el Facebook med minst några tusen följare och gärna en välbesökt blogg, göre sig icke besvär. Först när du är en makt att räkna med, en knutpunkt i ett socialt mediakluster, kan du börja hoppas på att få audiens, om du ber snällt. Det är ett demokratiskt underskott i sig: att inte få bli hörd.

Men den allvarligaste bristen är att vi som skatte- och licensbetalare står till 100% för fiolerna men har 0% inflytande över vad som levereras eller hur det levereras, annat än marginellt genom röstsedeln och den fyrkantiga och långsamt verkande Myndigheten för Radio och TV. Det finns i princip inget demokratiskt inflytande alls över de redaktionella valen. Ministrar och departement lägger sig inte i och detaljstyr, för då heter det ministerstyre och det är ajabaja, plus att du blir grillad i någon obehaglig utfrågning i rutan som tack för besväret. Nu menar jag inte att vem som helst ska kunna lägga sig i de redaktionella valen och i synnerhet inte i realtid, men någon insyn och något ansvar måste kunna utkrävas.

Journalister och redaktörer är inte demokratiskt valda utan politiskt tillsatta och/eller har fått sina jobb genom informella nätverk vars natur ingen vill prata högt om, och vi som delägare genom våra skattekronor är inte inbjudna till årsstämman i aktiebolaget Sveriges Television. Vi har noll makt och noll insyn.

Min slutsats då, efter allt detta, är att SVT är en sluten verkstad, en i princip totalitär makt som tar våra pengar och levererar skräp, utan att låta sig ställas till svars för det. Vart tog de demokratiska grundvalarna vägen? De schackrades bort, och ingen lade märke till det.

Härligt. Vad är det på TV i kväll?

Advertisements

Big noisy clumsy war

February 26, 2015 § Leave a comment

A Russian T-72 wrecked outside Debaltseve, Ukraine

Look at Russia’s war against Ukraine. It has been hailed as the first 4th generation war, a smart, hybrid, decentralized war that renders the old 3rd generation type of war obsolete, the standard force-on-force contained battlefield war most people can relate to since WWII onward. However, the Russo-Ukrainian war is 4th generation warfare only inasmuch the initial contact goes, until 3rd generation war cranks up in earnest.

4th gen war worked fine in Crimea becase there was no readiness on behalf of the defender. Complete strategic surprise was acheived and ”small green men” could successfully embed with the civilian population to evade standard battlefield annihilation. Not that Ukraine was ready to leverage such destruction as would be necessary, but, still, it worked, and it was dubbed 4th gen war.

Human shield
In the ramp-up to overt combat in Sloviansk and Kramatorsk, in Donetsk, Luhansk, Horlivka and thirty other little places where town halls and police stations were overpowered by ”local separatists”, 4th gen war also worked to perfection. The aggressor embedded with the populace and merged with bona fide local combatants – little did it matter that these ”bona fides” were drunks, outcasts and cheaply bought criminals – to evade standard battlefield annihilation. Ukraine’s army and security forces were powerless to intervene lest they be dubbed murderers of civilians. Russia hid its combatants behind and in amongst a human shield. Land grab ensued.

Other aspects of 4th gen war are of course in evidence, such as: intense psychological warfare; terrorism as a tactic; economic, political and social warfare; maskirovka in terms of identity and leadership (who’s boss today, will he be boss tomorrow?); and noncombatants, used as political tools and as hostage against standard military annihilation.

However, ten months later, we’re back to generation 3 or even generation 2 on the evolutionary scale of warfare. War in Donbass has deteriorated and stripped away – at least in the front line – the outer shell of modern contactless warfare and revealed the raw machinery beneath.

Back to Gen 3
Now war is waged with regular battlefield formations employing the full gamut of tools save piloted combat aircraft. Russia has driven in BM-21 GRAD, BM-27 Uragan, BM-30 Smerch and their newest Tornado multiple rocket launchers (MLRS); the fig leaf ”separatists” are operating the newest T-72B2 and B3 tanks; there are enough mortars, medium and heavy artillery to deliver round-the-clock bombardment in depth of the chosen battleground; and there are armored combat vehicles and small arms in just about every bush along the clearly delineated front.

Russia is now waging a generation 3 war, down to massive artillery barrages, massed frontal assault employing tanks and human wave tactics, infiltration tactics and, in the end, close combat with guns, knives and teeth. It is as ugly as it can get, and there are pictures and video to prove it.

Generation 4 warfare continues however, beyond the front line, in depth of Ukraine and in depth of Europe. It is waged by economic means, by fear and intimidation, by internetz trolls and by denial and lies in the highest halls of diplomacy. There are essentially two front lines, one for each generation of war, each requiring its own set of tactics to counteract and overcome.

The small cheap distributed war to come?
Quite the introduction eh? My main point with this article is to point at some readily available technology that could, theoretically, tip the scale in the standard generation 3 front line. As described above, the war in Donbass has degenerated to raw muscle and hefty logistics. Fourteen ”humanitarian aid” convoys and daily shipments of ammo and supplies by train to railheads, as well as the twin 6-month long battles for Donetsk Int’l Airport and for Debaltseve indicates that this is a grown man’s war waged with brute force and batallions.

Can such force be broken by anything but reciprocal brute force? Sure it can. That’s what the US Army and other armies of the West have been specializing in for the last three decades. A few things spring to mind:

Small, cheap and disposable drones.
The PD-100/T (IR) nano-UAV or Personal Reconnaissance System (PRS) augmented by laser designator and/or GPS targetting could conceivably pave the way for delivery of smart munitions, such as Hellfire and Javelin missiles, laser-guided bombs and LG mortar/artillery shells. Snug in a foxhole or behind a hill, the soldier can unleash the petite PD-100 and pinpoint enemy hardware for instant destruction, without putting him/herself in harms way.

There’s a whole bevy of similar nano-UAVs in the skunk works. UAV spiders, roaches and bugs, robotic snakes and yet smaller and autonomous nano warrriors the size of mosquitoes, may soon stand ready to infest the battleground – listening, monitoring, pinpointing and ultimately, fighting.

Proxdynamics bird-size UAV

Fire detection radar and automated response
Weapon locating systems, employing radar and/or simple triangulation, to determine where a rifle shot or artillery shell is fired from, is part of the basic army toolkit and have been so for quite some time. If you fire a gun, you’ll have your counter-battery shell coming down on you within seconds. This is why modern artillery pieces shoot and scoot: you have 30 seconds to redeploy before the reply comes crashing down. In Donbass this materiél is largely amiss on the Ukrainian side, allowing Russian artillerymen to remain in situ without much fear of counter-battery fire.

These systems are now becoming smaller and ever more portable. Vehicles packing machine guns and autocannon can respond immediately and defeat an attacker within milliseconds of discharge. A Personal Warning System for individual soldiers is also coming of age and is being integrated in standard-issue army combat gear as we speak. This will give soldiers a fair indication of where fire is coming from so as to guide the grunt in responding quickly and effectively. These things are of course pretty expensive and cannot be deployed throughout the army at large – more likely, small and specialized units will field these systems while the general-issue grunt goes without.

Caveat
Great. However, there’s a prerequisite: before small, smart and inexpensive tools of trade can be employed, you will need a large, expensive and noisy army to establish a suitably stable front line.

Given the combination of masses of cheap disposable nano-warriors and swift unexpected death from above, how can any 3-gen soldier expect to get out alive? Hiding under a bush or in a foxhole will bring no relief from these unseen warriors and their annihilating thunderbolts; night is as day and there can be no safe haven, anywhere. Why even attempt to fight under such circumstances? Against such a threat, all you can do is surrender or walk away without fighting. This is of course the constant and hollow promise of new technology, for there will always be ways around, ways to circumvent or defeat the threat by other means.

Finally, what’s available to one is soon available to all, requiring countermeasures in kind. And both UAV’s and smart munitions can be defeated by electronic warfare measures and potent close-in anti-aircraft systems such as the Pantsir-1, which will no doubt be ubiquitous wherever Russia lays its Schwerpunkt.

/End

Inventering i halvtid

February 24, 2015 § Leave a comment

Har det hänt något sedan maj 2014? Kan inte komma på något särskilt...

Har det hänt något sedan maj 2014? Kan inte komma på något särskilt…

Hur klarar de tio största journalistkontona på Twitter av att leda och föra debatt om Ukraina? Jag gjorde en enkel sökning i hopp om att bli överväldigad. Det var ett fåfängt hopp.

Till skribenternas försvar ska sägas att jag inte gjort en fullständig sökning på alla tänkbara ord, eller sökt igenom tidningsarkivet efter inlägg – således kan det finnas mycket mer material att hämta. Men, att döma av aktiviteten på Twitter, får man nog ställa hoppet ganska lågt där också.

Så, hur går det för dem, i Journalistans storleksordning räknat:

Niklas Svensson, stjärnreporter på Expressen. Marginellt intresserad av Ukraina bortom de mest braskande rubrikerna.

P J Anders Linder, VD och chefredaktör i Axess. Inte många inlägg om Ukraina…

P M Nilsson, politisk redaktör Dagens Industri. Långt mellan inläggen…

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet. Jag säger bara Oj…oj…

Jack Werner, redaktör för sociala media på Metro. Tyst sedan augusti…

Anders Lindberg, framstående ledarskribent på Aftonbladet är Aktiv!

Ivar Arpi, redaktör på Magasinet Neo, är i stort ointresserad

Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, i stort ointresserad

Heidi Avellan, Sydsvenskans och HD:s politiska chefredaktör, tyst sedan i maj

Anna Dahlberg, Expressens politiska redaktör är i princip helt tyst om Ukraina (på Twitter)

Känns det bra att Sveriges tio största journalistiska twitterkonton, med ett lysande undantag, i förskräckligt stor utsträckning ignorerar ett europeiskt krig? Själv känner jag mig långt mindre än bekväm med det. Om inte ledande profiler engagerar sig, hur ska de lägre stående varelserna känna sig motiverade? Rapporteringen, och insikten, blir därefter.

Separatism eller terrorism?

February 24, 2015 § 1 Comment

"Separatistisk" precisionsbeskjutning

“Separatistisk” precisionsbeskjutning

Att det ska vara så svårt att byta vokabulär.
Att det ska vara så svårt att bryta charaden.
Att det ska vara så svårt att avslöja att kejsaren är naken.

Separatism – är en vilja och rörelse till frigörelse FRÅN något TILL något annat, oftast självständighet, självbestämmande eller egen ny nationalstat. I fallet Donbass handlar separatismen om frigörelse från Ukraina – TILL Ryssland, eller till Kreml-fiktionen Novorossiya. Det är inte separatism, det är angrepp, ett erövringskrig.

Terrorism å andra sidan, är att genom skrämsel, våld och hot om våld främja ett politiskt mål. Det är exakt vad vi ser i Rysslands beteende gentemot Ukraina, och gentemot hela det västerländska samhället. Men det ordet används inte av massmedia, för det är för otäckt. Det är för nära sanningen.

Så, låt oss titta på vad som faktiskt sker i östra Ukraina, med och utan journalistiskt filter:

Hur kan det vara separatism att tortera och mörda motståndaren?
Det är terrorism och brott mot krigets lagar.

Hur kan det vara separatism att skjuta MLRS med klusterbomber?
Det är terrorism och brott mot krigets lagar.

Hur kan det vara lokal separatism att yakutier, sibirier och moskvabor strider i Ukraina?
Det är terrorism by proxy, ett legoknektskrig.

Hur kan det vara separatism att skjuta ned passagerarflygplan från 30,000 fots höjd?
Det är terrorism på riktigt stor skala.

Hur kan det vara separatism att strida med fler och modernare vapen än de flesta europeiska stater?
Det är terrorism.

Hur kan det vara separatism att angripa ett land och annektera dess territorium?
Det är terrorism, annektering och angrepp.

Hur kan det vara separatism när Rysslands flagga flyger över all materiel och all tagen terräng?
Det är ett ryskt nationellt intresse som tillgodoses, inte genuin separatism.

Journalister, redaktörer och mediakanaler. De skarpaste knivarna i lådan gör sig slöa när det kommer till att hantera begreppet separatism/separatist. Varför?

Det är inte omedvetet, eller slarv, eller okunskap. Är det rädsla? Flockbeteende? Ovilja att stiga ur ledet? Vad?

Har du ett svar – kommentera gärna nedan.

Ryska Spetsnaz-soldater i Debaltseve

Ryska Spetsnaz-soldater i Debaltseve

En till typiskt lokal "separatist"

En till typiskt lokal “separatist”

Riktigt lokala "separatister"

Riktigt lokala “separatister”

Ännu fler "separatister"

Ännu fler “separatister”

"Separatister"

“Separatister”

Ryska soldater på begravning i Donetsk.

Ryska soldater på begravning i Donetsk.

Spetsnaz-soldater begraver kamrat i Donetsk.

Spetsnaz-soldater begraver kamrat i Donetsk.

Separatist? Nej, från Moskva.

Separatist? Nej, från Moskva.

Replik till Maj Wechselmann

February 20, 2015 § 20 Comments

Skärmavbild 2015-02-20 kl. 09.05.26

Det är visserligen mot min princip att aldrig gå i svaromål till troll, men när man blir attackerad av bergatrollet själv är det svårt att låta bli.

I ett debattinlägg på Aftonbladet Kultur 19 februari klagar Maj Wechselmann med anhang på att jag, med flera, fått stopp på ett ryskt propagandaevenemang anordnat i samarbete med ABF Helsingborg och Helsingborgs kommun. Maj kallar det ett ”orimligt angrepp på yttrandefriheten”, vilket i sig ter sig något parodiskt med hänsyn till att Maj stöder en stat som i snart hundra år tillintetgjort densamma och ett evenemang som komprometterar allt som heter demokratiska värden. Men visst, låt gå.

Jag nämns inte med namn i artikeln men den som följt händelseutvecklingen förstår snart att det är jag som avses med ”en privatperson”.

Maj plus villig stödtrupp av nyttiga idioter vill genom sitt inlägg låta påskina att jag ”hotar kommunfullmäktiges ordförande med reaktioner från pressen”, vilket också ter sig något parodiskt. Att Maj tolkar kvällspressens eventuella uppmärksamhet av ett försök till ryskstödjande åsiktsmanipulation som ett hot (mot vad? Sanningen? Yttrandefriheten? Majs propagandanarrativ?) är dubbelt ironisk – om den fria pressen inte öppet kan belysa ett slikt arrangemang begränsas de facto yttrandefriheten, och, i förlängningen, de demokratiska värden Maj säger sig gå i försvar för. Tydligen är arrangemanget så ljusskyggt att det inte tål granskning, precis som Majs argument. Att Maj tycker det är hotfullt att bli granskad av press säger egentligen allt.

Därefter gör Maj ett försök att kleta SD på mig genom antyda att jag ”brukar publicera sig på SD-magasinet Samtiden.” Det är också dubbelt ironiskt, med hänsyn till att jag är en mycket arg kritiker till SD – något som Maj kan upptäcka på just den här bloggen, om hon bemödar sig att läsa. Att SD:s förhatliga publikationer plockar upp mina bloggposter i ett RSS-flöde är inget jag kan råda över, lika lite som jag kan råda över att Maj plockar för hennes ändamål lämpliga russin ur min publicerade kaka.

Agerandet från Helsingborgs kommunstyrelse är alls icke oacceptabelt, tvärtom är det korrekt, värdigt och anstående en ansvarskännande kommunledning att inte tillåta antidemokratiska arrangemang i sina lokaler.

Istället för att ondgöra sig, och försvara ett riktigt otäckt propagandistiskt arrangemang som hon av allt att döma är medarrangör till, torde Maj och många fler med henne vara tacksamma över att jag, med min ytterst begränsade gärning, delvis lyckats med mitt dubbla uppsåt: att stoppa rysk destabilisering av samhällskroppen och att ”rädda” ABF och den samlade vänsterrörelsen från att skämma ut sig fullständigt genom att liera sig med Ryssland-stödjande propagandister.

Istället gör Maj allt hon kan för att underminera det arbetet, och kletar därigenom ned hela vänsterrörelsen – ABF, Vänsterpartiet (genom Kvarnby Folkhögskola i Malmö där arrangemanget av allt att döma genomförts) och samtliga på vänsterkanten som sympatiserar med Majs doktrinära upplevelsevärld – som stödjande av Rysslands aggressivt kleptokratiska och folkrättsvidriga krig mot Ukraina. Grattis Maj Wechselmann! Och grattis Aftonbladet, som okritiskt publicerar dyngan – ni gör er också till megafon för ett antidemokratiskt narrativ.

Anatomi av ett journalistiskt och kommunalt haveri

February 18, 2015 § 6 Comments

Rubrik och ingress från Helsingborgs Dagblad 18 februari.

Rubrik och ingress från Helsingborgs Dagblad 18 februari.

I en artikel igår i Helsingborgs Dagblad (HD) berättas om ett inställt möte om massakern i Odessa, Ukraina. Jag var en av flera upprörda och engagerade medborgare som bidrog till att evenemanget ställdes in på dess ursprungliga plats, och vill här belysa en en rad plågsamma faktafel i artikeln.

Artikelförfattaren, Truls Nilsson, skriver:

– Vi blev kontaktade av en person som sa sig ha en vän som var ögonvittne till massakern. Personen skulle visa en film och en fotoutställning, säger Jim Broström, ombudsman på ABF i Helsingborg.

Han berättar att man gjorde vissa kontroller av mannens bakgrund för att försäkra sig om att han inte tillhör någon extrem organisation.

– Därefter sa vi ja till arrangemanget och kontaktade kommunen för att kunna använda biblioteket, säger Jim Broström.

För det första är det intressant att ABF säger ja till en utställning baserat på hörsägen från en okänd individs vän, visserligen efter att (föregivet) ha gjort ”vissa kontroller av mannens bakgrund”. Redan där borde nackhåren resa sig på läsaren, eller journalisten – men icke.

För det andra far Jim Broström med största sannolikhet med osanning, då någon ”viss kontroll” av mannens (Oleg Muzyka) alls inte tycks ha gjorts i intervallet mellan propå och beslut. Det blir uppenbart av följande emailkonversation:

bokninglokal

Tvärtom vad Jim Broström låter påskina i artikeln var han i det närmaste helt omedveten om sakförhållandena såväl i Odessa som gällande rysk desinformationsstrategi, då jag nödgades undervisa honom i detta.


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 08:50
Till: Jim Broström

Ämne: Odessaföredrag
Hej Jim,

Jag fick just ett samtal från din kollega angående ett arrangemang som
bokats i era lokaler, se nedan:

http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Skane/ABF-Helsingborg/
Even
emangsguiden/Ovrigt/Det-som-hande-i-Odessa-beror-alla/

Detta arrangemang misstänks ha samröre med den s.k.”Donbassföreningen”
https://donbassforeningen.wordpress.com/

Detta är TROLIGEN ett försök att utnyttja ABF:s lokaler för att sprida
ett ryskt propagandistiskt narrativ riktat mot den legitimt folkvalda
regeringen i Ukraina i syfte att utmåla den och Ukraina som
nazistiskt/fascistiskt/folkmördande mm, och som stöd för Rysslands
fortsatta aggression i Ukraina.

Att ge dessa människor plats och luft i folkrörelsens lokaler torde
smutsa ned såväl ABF som sådant liksom arbetarrörelsen och stödjande
politiska partier i övrigt, liksom gå stick i stäv mot uttalad policy,
något som jag inte tror vare sig ni eller någon annan är intresserad av.
Jag uppmanar dig därför att med bestämdhet avstå, nu och intill dess att
Ryssland styrs av demokratiska krafter som respekterar folkrätt och
internationell lag, från att bereda detta och liknande arrangemang plats
hos er.

Med vänlig hälsning,
Johan Kylander


Den 2015-02-04 09:36 skrev Jim Broström:
Hej Johan!
Tack för ditt mejl.

ABF har ett folkbildande uppdrag vilket bl.a.  innebär att kunna ge
människor  möjlighet att belysa saker ur olika perspektiv.
I samband med att vi hade en föreläsning med Maj Wechelman i november
2014 så framkom det önskemål om att ytterligare belysa situationen i
Ukraina och det är ur detta som detta initiativ är sprunget.

Jag ska villigt erkänna att min kunskap om problematiken i Ukraina är
begränsad men jag tror nog att de olika parterna i denna konflikt (och
åhörarna) tål med en partsinlaga. Jag kommer själv vara på plats och
bedöma kvaliteten i deras föreläsning och huruvida de ska ges utrymme
eller ej i fortsättningen.

Mvh
Jim Broström
Ombudsman
ABF Helsingborg


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 09:50
Till: Jim Broström
Kopia: Dan Karlsson; Karin Arntsen
Ämne: Re: SV: Odessaföredrag

Hej.
Jag tolkar detta som att ”föredraget” och fotoutställningen (som finns att
betrakta online och består av mkt gräsliga likbilder från Odessa varvat
med sensations/konspirationspropaganda) kommer att ges plats hos er.

Det är ett mycket beklagligt beslut som riskerar att få mycket starka
politiska konsekvenser när det uppmärksammas av mig, media och oberoende
kommentatorer.

Skulle ABF låta nazister prata av sig i sina lokaler och visa
revisionistiska förintelseförnekande bildspel? Ger ni SverieDemokraterna
möjlighet att prata sig varma för sin immigrationspolitik?

Det är på denna skala man måste bedöma arrangemanget, och jag uppmanar er
å det allvarligaste att sätta er in i problematiken kring Ukraina och
Rysslands aggression därstädes innan ni tillåter verksamheten.

Det är INTE objektivt eller “belysande ur olika perspektiv” att ge dessa
människor och detta propagandistiska narrativ luft och utrymme.

Mvh,
Johan Kylander


Den 2015-02-04 10:36 skrev Jim Broström:
Hej Johan!
Du får nog ge mig lite mer kött på benen för att jag ska kunna se
kopplingen mellan denna föreläsning och nazister/sverigedemokraternas
integrationspolitik. Det kan ju också vara intressant att veta i vems
namn du uttalar dig i.

Mvh
Jim Broström
Ombudsman
ABF Helsingborg


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 11:11
Till: Jim Broström
Kopia: Dan Karlsson; Karin Arntsen
Ämne: Re: SV: SV: Odessaföredrag

Hej Jim och kollegor,
En mycket snabb sökning på Odessa-händelserna, som vem som helst kan göra,
visar en mycket tydlig koppling till ryska propagandistiska narrativ. Ett
urval:
http://rt.com/news/179668-odessa-photo-exhibition-ukraine/
http://itar-tass.com/en/world/740152
https://www.facebook.com/events/806555222734960/?pnref=story

Det är bara att Googla:
https://www.google.se/webhp?sourceid=chrome-instant&rlz=1C5CHFA_enSE579SE580&ion=1&espv=2&ie=UTF-8#q=odessa%20photo%20exhibition

Ni kommer mycket snart att inse att Odessa-massakern – som är MYCKET
omtvistad – utnyttjas av Moskva för att piska upp en hatstämning mot
Ukraina som stöd för den fortsatta ryska invasionen av Ukraina. Detta
trots att det med mycket stor säkerhet belagt att ryska provokatörer och
agenter arrangerade de demonstrationer och våldsamheter som föregick
branden och även hålls till viss del ansvariga för branden. Detta kommer
naturligtvis INTE att framgå av ”föredraget” eller ”fotoutställningen”.

Se också: http://www.stopfake.org/en/?s=Odessa
Samt: http://khpg.org.ua/en/index.php?id=1407453894

Att arrangemanget är propagandistiskt till sin natur och avser att sprida
hemska lögner om Ukraina till stöd för Rysslands aggression är bortom
tvivel. Min fråga är om ABF vill göra sig behjälplig till detta?

Kopplingen mellan exempelvis nazistisk revisionism och “Odessa-föredraget”
är att bereda NÅGON av dem plattform för torgförande av propaganda liksom
antidemokratiska och folkrättsvidriga åsikter torde vara emot ABF:s
policy. Att ge ”Odessa-föredraget” tillgång till ABF:s lokaler är
LIKVÄRDIGT med att ge exempelvis nazister rum för liknande arrangemang. Är
det tillräckligt tydligt?

Jag uttalar mig i mitt eget goda namn. Jag har ingen koppling till någon
organisation över huvud taget och bedriver endast detta informationsarbete
ur ett folkrättsligt patos.

Som sagt, om ni tillåter detta kommer jag och många med mig inte att spara
något krut på att förevisa arbetarrörelsens medvetna och aktiva stöd för
antidemokratiska och totalitära krafter.

Jag uppmanar er därför återigen att genast ställa in arrangemanget. Jag
kommer att bevaka detta ytterst noga.

Mvh,
Johan Kylander


Därefter skriver Truls Nilsson sålunda:

Omgående hörde företrädare för ukrainska organisationer av sig med anklagelser mot föredragshållaren. Han uppgavs vara rysk nationalist, stödja terrorism och själv vara ansvarig för oroligheterna som krävde 46 personers liv.

Vad andra har sagt till Jim har jag ingen aning om, men jag tillhör definitivt ingen ”ukrainsk organisation”, och personligen har jag inte hållit Muzyka för ansvarig för oroligheterna. Så vitt jag vet finns det en mycket marginell ukrainsk ungdomsförening som huserar i Stockholm, men huruvida de varit aktiva i motståndet mot rysk desinformation i Helsingborg-Malmö har jag som sagt ingen aning om – men jag hoppas det.

Truls Nilsson fortsätter:

Kommunen valde att gå samma väg.

– När vi fick information från ABF strök vi arrangemanget, säger Annelie Holst som är enhetschef på biblioteket.

Då hade samma typ av anklagelser nått kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M), vilket ledde till att såväl stadsdirektören som kulturchefen kopplades in. Men då hade beslutet att ställa in redan fattats på biblioteket.

Jag har personligen inte haft kontakt med Annelie Holst, men så mycket vet jag att någon omedelbar avbokning var det säkerligen inte fråga om ”efter information från ABF”. Tvärtom var ABF pådrivande för att arrangemanget skulle genomföras som planerat, och det var först när kommunstyrelsen informerats, bland annat av mig, och (förmodligen) sammanträtt, som man tog sitt förnuft till fånga – cirka en vecka efter att protesterna inletts. Någon här far med osanning, men anledningarna till det får läsaren själv bedöma.

Annelie Holst citeras vidare:

– Hur välvärderat detta är vet jag inte. Kanske är det en ryggmärgsreaktion från vår sida, säger hon.

Nja, en veckas påtryckningar med otaliga mail och interna bedömningar kan knappast betecknas som ryggmärgsreaktion, och det torde Annelie vara medveten om.

Annelie pressas lite till av Truls:

Är det då inte väl enkelt att genom anklagelser få ett möte inställt?

– Så kan man mycket väl tolka det. Vi har inte haft beredskap att källkritiskt kolla uppgifterna, säger Annelie Holst.

Det var sannerligen inte enkelt att få mötet inställt. Det krävdes mycket aktion och medborgaransvar för att ABF, kommunen och biblioteket över huvud taget skulle reagera. Men att biblioteket inte har beredskap att källkritiskt kolla uppgifterna kan mycket väl stämma. Och journalistens tolkning, ja, den är något tendentiös, minst sagt.

Därefter intervjuas Maj Wechselmann. Jag orkar inte bemöta alla hennes utsagor, men det sista stycket förtjänar lite uppmärksamhet:

– Jag är själv från Odessa och känner föredragshållaren. De som riktar anklagelser borde kolla upp fakta. Han är inte separatist och det parti han tillhör är inte det som finns i Ryssland under samma namn, säger hon.

Titta på bilden här nedanför. Den visar Oleg Muzyka vid ett framträdande i Berlin av samma slag som nu ska hållas i Helsingborg i morgon. På bröstet har han separatiströrelsens fula emblem: St Georgsbandet, samma band som beväpnade terrorister i östra Ukraina burit för att visa sin tillhörighet. Att som Maj Wechselmann påstå att han ”inte är separatist” är inte bara löjligt, det är också dumt och desinformerande – precis som allt annat Maj påstått genom hela sin gärning.

olegmuzyka

Så, vilka ljuger och desinformerar i den här soppan? Journalisten? Jim Broström på ABF? Annelie Holst på Helsingborgs bibliotek? Maj Wechselmann? Eller allihop? Vem har hittat och källkritiskt granskat fakta? Ett haveri är det i vilket fall som helst, och ytterligare ett försök att kasta ett anklagande finger mot Ukraina, och det är ytterst beklagligt att det är Helsingborgs Dagblad som ger desinformationen ytterligare luft under vingarna. Fy skam och skäms!

All Together Now: Arm Ukraine

February 17, 2015 § 23 Comments

Skärmavbild 2015-02-04 kl. 16.23.09

Brain-washed woman interviewed by shifty reporter.

Western news agencies tend to treat Russia’s war against Ukraine with the same template as they treat any other war, whereas it is anything but. ”Reports” are delivered with obdurate imprecision and unfailing narrow-mindedness that serve no other purpose than to lull viewers into complacency and disinterest, allowing Putin’s war to continue unabated and with little popular protest.

The template comprises images of distraught civilians rummaging through shattered homes, wrecked military hardware, brave reporters filing action standups halfway down bomb-shelters against a muted audio backdrop of ominously rumbling artillery, concerned politicians hurrying to and fro abstract conferences, lamenting pundits and incredulous newsreaders who cannot fathom the obvious. The script fits Somalia, Georgia or any other odd place far far away – except that this is all taking place in Europe, right on our doorstep, and it features a nuke-brandishing regional power of certain stature.

I dare you to go out on the street and find ten randomly selected people who can name Ukraine as THE most important news feature, bar none. This is a scathing indictment against the free press for failing to convey a balanced and accurate picture of the most urgent challenge of our times.

One reason for the intellectual and moral disconnect is that Ukraine is largely unknown, the towns, the terrain and its features scantily grasped, if at all. The scale of Ukraine, the distances involved and the logistics required to promote war in this region baffled the Germans back in ’41-44, and the West, or rather the Western press, has since learned nothing of what it means to wage war here. It is quite impossible to understand the meaning of frontlines and advances without comparison to data that people can actually embrace.

Below, I have traced the frontline and contested area in Donbass on an overlay over familiar ground. This offers some perspective of the scale and effort involved for anyone who would think that this is merely a minor quarrel between quaint ”separatists” and a sketchily democratic ”Kiev” – for that is the picture that emerges through the western press.

debaltUK

UK

debaltUS

USA

debaltNL

The Netherlands

debaltLI

Lithuania

debaltSE

Sweden

debaltDE

Germany

debaltFR

France



 

Make no mistake, this is WAR between Russia and Ukraine. Ukraine is DEFENDING against overt and covert Russian assault. Ukraine needs your support, it needs our funds and it needs, first and foremost, LETHAL WEAPONS of extreme capability delivered by the West. Ukraine is defending all of Europe and all the values we hold to be true – if we do not stand up to Ukraine in this fight, we are not only betraying Ukraine, we are betraying ourselves. Thank you for your understanding and cooperation.

debaltFR

Where Am I?

You are currently viewing the archives for February, 2015 at The Imaginary Club.