Feministisk utrikespolitik?

March 12, 2015 § Leave a comment

I del ett av Konflikt i P1:s jakt på den feministiska utrikespolitiken görs en kort återblick över reaktionerna på regeringen Löfvéns och utrikesminister Wallströms ambitioner. Feministisk utrikespolitik (femutpol) anses naivt, det sänker Sveriges internationella förtroende, det väcker löje men också förhoppningar. Efter den lätt raljanta inledningen ska femutpol förklaras, men efter en timmes ordande av Wallström, Enström och andra gäster och röster är begreppet fortfarande lika oklart.

Det i sig är ett relativt svagt betyg på en central statsangelägenhet, men där om sägs inte mycket. Det pratas istället om hur femutpol ska ersätta eller åtminstone balansera det maskulina kriget, hur världen behöver förändra sitt perspektiv och bli mer fredlig. Det är svårt att inte uppröras över naiviteten.

Så, vad är femutpol?
Enligt Wallström, som enligt egen utsago gjort en ”bred inventering över vad femutpol kan åstadkomma”, handlar det om Tre R:

  • Rättigheter, mänskliga sådana.
  • Representation, det vill säga jämställdhetsarbete för att nå jämlik representation i beslutsfattande cirklar.
  • Resurser, det vill säga beslut till stöd för och bistånd till processer som definierar femutpolens intressesfär.

Till femutpolens intressesfär hör alltså: fred, säkerhet och skydd för kvinnor och flickor, jämställdhet, demokrati, utbildning, vård med flera områden som berörs direkt eller tangentiellt av begreppet mänskliga rättigheter.

Wallström spekulerar om en hypotetisk nordisk kvinnlig medlargrupp som antas få vara en reglerande, eller åtminstone deltagande, faktor i olika internationella förhandlingar. Hon pratar om infrastrukturuppbyggnad i form av skolor och hälsovård, och om genderutbildning, för att folk ska förstå att det finns två kön med olika in- och utgångsvärden. Hon pratar om att skydda kvinnor och barn med stöd av FN-resolutioner.

Allt det där är jättefint. Jag håller med om rubbet. Visst är våra mänskliga rättigheter helgade, på papperet och i den moraliska kompassens hermetiska vattenbehållare. I verkligheten är det inte lika enkelt.

Femutpol möter verkligheten
Problemet är att femutpol är en idé, en ideologi, ett koncept som inte tål verklighetens kalla stål. Femutpol är inte det minsta operativ eller pragmatisk, vilket gör den i princip oanvändbar för den verklighet den måste appliceras i.

Femutpolens gosiga kramar och rosiga tal kan inte släcka en rasande brasa. Vill man på allvar göra något åt lågorna krävs stora mängder vatten, slangar och manskap.

Vad gör femutpol mot Bashar Assads folkmord i Syrien? Hur kan femutpolen stödja de kämpande kurderna mot Assad, Da’esh och Turkiet? Vilka medel sätter femutpolen in för att frita kvinnor som tagits gisslan av Boko Haram? Hur bemöter femutpol Putins illegala annektering av Krim och vidriga krig mot Ukraina? Det är bara några av de grymma realiteter som ingen kan blunda för, där svensk utrikespolitik har gjort och skulle kunna göra skillnad. Wallström är svaret skyldig.

Tystnaden bedövar
Nej, vi får inga svar. Istället får vi höra att det är ineffektivt och dyrt att kriga. Javisst, men vad är alternativet? När talibaner anfaller en afghansk by eller ryskt raketartilleri regnar ned över östra Ukraina hjälper det föga med medling eller prat om empati och förståelse. Det krävs alltid att någon går före med vapen i hand och skapar en säker situation. Först därefter kan femutpol ha någon som helst chans att verka.

 Problemet är att femutpolen aldrig går före, aldrig kan gå före. Det är alltid någon annan som ska arrangera den säkra miljö i vilken femutpolen kan verka. Det enda sättet att beskriva det är som naivt, oansvarigt, cyniskt och groteskt.

Jo, Wallström tillstår att det ”ibland behövs militära insatser” – men i vilken utsträckning stödjer Sverige, eller femutpolen, detta? Det är bara att titta på de stackars yazidierna på Sinjar-berget, som mördades och våldtogs utan misskund av Da’esh helveteshundar: vad gjorde femutpol för dem? Inte ett rött skvatt.

Ett experiment i realtid
Nej, femutpol är och förblir ett naivt experiment. Vi ser det på erkännandet av Palestina och debaclet med Saudiarabien och Arabförbundet. Vi ser det i Wallströms uttalanden om att svenskar är rädda för Ryssland. Vi ser det i den frånvaro av verkligt engagemang på alla de orter och sällskap där svensk utrikespolitik skulle kunna verka, men där det istället bara existerar ett vakuum.

Värre än så, denna obändiga naivitet som femutpol representerar löper överhängande risk att utnyttjas av krassa intressen, och att tvärtom intentionen bli till verktyg för destabilisering snarare än fred och trygghet. Det slår mig hur verklig denna risk är när jag hör Wallström upprepa ordet ”förhoppningsvis” några gånger i programmet. Att femutpolen ”förhoppningsvis” ska leda till förändring, att kvinnor ”förhoppningsvis” ska få det bättre. Det är illavarslande. Man kan inte bygga politik på hopp. Den ska byggas på plan och aktivitet.

Ty, den som ”hoppas” att förhandling ska leda till resultat är helt i händerna på den som har en avsikt, öppen eller dold. Det är som att spela schack med ögonen förbundna. På samma sätt kan löften och ytliga bidrag till femutpolig utveckling dölja motpartens machiavelliska ambitioner: visst, ni får bygga kvinnokliniker om vi får ta hand om det där andra jobbiga, som att garantera gränserna eller sköta industrierna. Femutpolen riskerar att låta sig förblindas och tas som gisslan för utveckling som är allt annat än femutpolig.

Nåväl. Sist men inte minst ska det noteras att femutpol huvudsakligen riktar sig till länder långt bortom närområdet, trots Wallströms utfästelser om att fokusera på just Östersjöområdet i politiken. Vad kan femutpol göra för Estlands, Litauens och Lettlands chanser mot aggressiv rysk destabilisering? Nej, det är lättare att prata femutpol i Långtbortistan: Afghanistan, Pakistan och vilket mindre utvecklat land som helst där Sverige kan komma som en välvilligt leende, räddande och rådgivande ängel i Margot Wallströms skepnad.

Genderperspektivet
Inför del 2 av Konflikt i P1:s satsning på femutpol kommer det bland annat att handla om genderperspektivet, närmare bestämt vad Sveriges satsning på genderutbildning i Försvarsmakten kan innebära för femutpolen.

Som primer till det kan man läsa Försvarsmaktens egen rapport om hur genderperspektivet implementeras i militära operationer.

Där framstår det snart att genderperspektivet, operativt utvecklat av Gender Advisors (strategiska) och Gender Field Advisors (taktiska), är en stödjande funktion som bidrar till underrättelseinhämtning, förståelse för den operativa kontexten och skydd för folkrätten i det operativa området. Särskild betoning läggs på skydd för kvinnor och flickor – mäns skydd mot övergrepp anses sannolikt mindre angeläget, just eftersom de är män och antas ha större förmåga att skydda sig själva.

Kan Försvarsmaktens genderkompetens fungera förtroendeskapande för svensk säkerhets- och utrikespolitik? Kan Sveriges genderspetskompetens stärka vår position eller göra oss mer attraktiva inför NATO, EU, AU eller Arabförbundet? Nja, det synes extremt långsökt att en obskyrt stödjande insats i ett konfliktområde i Långtbortistan, väl skyddat bakom en väpnad front av knallhårda män i bepansrade fordon, skulle kunna ge Sverige några påtagliga förhandlingsfördelar eller vuxenpoäng i fördelningen av gracer bland jämlikar. Att tro att en mikroskopisk och mjuk del av Försvarsmakten skulle väga lika tungt som en hangarfartygsgrupp eller mekaniserad brigad i ett konfliktområde torde vara hybris av sällsynt bräcklig karaktär.

Den dolda frågan
Vad återstår då att diskutera? Vilka frågor borde vi ställa oss om eller av femutpolen utöver de uppenbara? Dess begränsningar synes relativt klara, liksom dess förtjänster, ehuru långsiktiga. Vad är det femutpolen skymmer och döljer genom att själv kapa åt sig all plats i rampljuset?

 

Advertisements

Tagged: , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Feministisk utrikespolitik? at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: