Den osynliga makten

March 19, 2015 § Leave a comment

TV-HOF

Få torde förneka att Sveriges Radio och Sveriges Television är basen för den svenska verklighetsuppfattningen. Det som sägs i media i övrigt syftar antingen till att a) uppmärksammas av SVT och SR eller b) stå i opposition till det som uppmärksammas av SVT och SR. I båda fallen är det SVT och SR som står i fokus och är dimensionerande för debatten oavsett om innehållet stödjer eller tar spjärn mot vad som kommuniceras i statsmedia.

Dags- och kvällspress liksom kommersiell TV och radio konkurrerar om uppmärksamheten men kommer inte i närheten av det genomslag som ett inslag i statsmedia får. SR och SVT själva vill hävda att de får stark konkurrens av utländska kanaler, bloggar och sociala media, (samtidigt som de stolt framhåller sig själva som Sveriges ledande media) men en snabbtitt på penetrationen av BBC, CNN, Al Jazeera mfl i Sverige visar att de nationella kanalerna kapar åt sig lejonparten av folkets uppmärksamhet. Att en enskild blogg, hurusom välbesökt, ensam skulle kunna konkurrera med SVT och SR på bredd, djup och över tid är förstås närmast skrattretande.

Vi säger det du ska tänka
SR och SVT äger uppmärksamhetsprerogativet och tolkningsföreträdet. Det betyder att vi nästan uteslutande diskuterar det som statsmedia väljer att visa och utifrån de ståndpunkter som statsmedia gör gällande som representativa för majoriteten. Att introducera en nyhet eller ämne vid sidan av statsmedia val, eller att ifrågasätta och skifta medias perspektiv, är i princip dödsdömt.

När Uppdrag Granskning visar ett program om psykvården är det psykvården vi pratar om, ur UG:s perspektiv. När Sveriges Radio rapporterar om odrägliga villkor för rumänska tiggare är det indignation över bristande brandsäkerhet och folkets brist på empati som diskuteras, inte problemets kärna. Poängen är att när SVT och SR belyser något valfritt ämne är det det och ytterst lite annat som diskuteras, ur en på förhand bestämd kontext och ett på förhand givet perspektiv, punkt slut.

Detta är medias och all debatts natur. Vi orkar bara fokusera på ett fåtal ämnen i taget, och det vore fåfängt att försöka ändra detta. Det vi kan göra däremot är fråga oss HUR dessa ämnen väljs, VEM som bestämmer vad vi ska prata om och VARFÖR vi utan att protestera accepterar givna kontextbeskrivningar, definitioner och tolkningar.

Du ska bara vara tyst
SVT och SR är statligt ägda företag. Det innebär att vi, var och en som betalar skatt och licens, äger dessa media och samtidigt är både uppdragsgivare och konsument. Som delägare och uppdragsgivare har vi dock ytterst begränsad makt över verksamheten: vi är inte inbjudna att göra vår åsikt hörd i bolagens stämmor, vi kan endast med yttersta svårighet prata med eller påverka företagens styrelser och i än mindre grad kontakta eller föra dialog med de exekutiva parterna: redaktörer, journalister, grafiker, nyhetsuppläsare och avdelningschefer.

Som konsumenter är vi likaledes hindrade att föra dialog med eller på något vis påverka utbudet. I vilken annan konsumentinriktad verksamhet som helst kan man skicka ett email, fylla i ett formuär, skriva eller ringa till chefen, föreslå att butiken utökar sitt sortiment från alternativa leverantörer, reklamera en felaktig vara, protestera mot urusel service eller helt sonika markera sitt missnöje med att gynna en konkurrent.

Hos public service media är huvuddelen av dessa interaktioner omöjliga. Visst kan vi välja alternativa nyhetsleverantörer, men då debatten i nära uteslutande grad kretsar kring vad SR och SVT presenterar tvingas man ändå tillbaka in i deras hägn, förutsatt att man inte vill bli lämnad helt utanför samtida diskurs.

Demokratiskt underskott
De som sitter på uppmärksamhetsprerogativet och tolkningsföreträdet är osynliga och onåbara. Till yttermera visso är de inte demokratiskt valda eller ens utsedda i en transparent process där meriter, ambitioner, sympatier och åsiktsnätverk görs tydliga. Detta faktum i sig är ett rytande demokratiskt underskott i ett land som kallar sig demokratiskt, i ett media som kallar sig opartiskt och folksörjande. Att vi, såväl folk som folkvalda, fåraktigt och beredvilligt accepterar detta är ett mått på hur lite vi förstår vad demokrati är.

Hur ska vi, delägare, uppdragsgivare och konsumenter, kunna vara säkra på att en nyhetschef eller redaktör INTE har sina sympatier och sin ideologiska hemvist på en ickedemokratisk höger- eller vänsterflank, eller att detta INTE påverkar dennes val av vad som ska presenteras, och hur det presenteras?

Hur ska vi, delägare, uppdragsgivare och konsumenter, kunna avgöra om ett inslag producerats av en meriterad och opartisk journalist när denne i vissa fall inte ens namnges eller i vart fall inte ”innehållsdeklareras” avseende meriter och ideologisk hemvist?

Det enda vi har kvar att utgå från i vår bedömning av nyheternas opartiskhet och sanningsenlighet är orden och bilderna själva – och där hamnar vi genast i ett moras av semantik, tolkningar och omvänd bevisbörda. När analysen är klar och allmänt accepterad är ämnet redan torrt och dött – ingen bryr sig och världen har rullat vidare. Vem minns eller bryr sig om det inslag som anmäldes för ett halvår sedan?

Dinosauriernas död
SR och SVT lever kvar i en värld som sprungit ifrån den ensriktade masskommunikationen. Samtiden är dynamisk, demokratisk, responsiv och dialogdriven: SVT och SR är allt utom detta. Frågan är hur länge vi som delägare och uppdragsgivare ska fördra dinosauriernas herravälde: om sociala media är den dräpande kometen, eller om vi helt enkelt ska vänta på att de självdör.

Advertisements

Tagged: , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Den osynliga makten at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: