Arrogansen, del II

April 1, 2015 § Leave a comment

TV-HOFDet här är en sedelärande historia. Sveriges Television, ni vet, det där fria och oberoende programbolaget som formar huvuddelen av folkets åsikter, som i nära ensamt majestät bestämmer vad Sverige ska fokusera på och tycka, styrs i verkligheten av ett slutet och agendasättande sällskap som är allt annat än fritt och oberoende. Detta är närmast en truism, men den som säger det högt blir stämplad som konspirationsteoretiker eller (paradoxalt nog) antidemokratisk aktivist. Många har försökt, men få har orkat driva bevisningen ända i mål.

För den som liksom jag har en bestämd åsikt om hur SVT väljer, behandlar och återger nyheter, och vill kommentera detta, finns det få meningsfulla sätt att uttrycka detta till SVT och än färre sätt som medger dialog med berörda journalister, redaktörer och chefer.

Låt säga att du reagerar på ett fullständigt barockt uttalande eller redaktionellt val, ett sådant som närmast får dig att vilja defenestrera TV:n – hur gör du för att markera ditt missnöje eller uttrycka din välgrundade åsikt?

1. Du använder sociala media via #dinröst eller #livekollen. Du får inget svar, i alla fall inte av SVT.

2. Du twittrar till @svtnyheter och/eller direkt till journalisten eller nyhetschefen. Du får inget svar, eller ett undflyende sådant. 140 tecken räcker bara så långt, och du har mycket att säga.

3. Du följer upp din tweet och blir ignorerad. Tweetar du igen blir du ännu mer ignorerad, eller i värsta fall blockerad. Nu börjar du bli obekväm för mottagaren.

4. Du skriver ett email till vederbörande, i det fall du lyckas hitta en emailadress. Om du inte hittar adressen kan du alltid pröva med förnamn.efternamn@svt.se – det fungerar. Ibland får du svar, ibland inte. Om du framhärdar blir du antingen belönad med svar, eller fortsättningsvis ignorerad, beroende av hur artig/insmickrande du är.

5. Du ringer till vederbörande, som garanterat är svår att få tag på och som, om du har varit envis, helst inte vill prata med dig. I mitt fall slutade det med ett abrupt avbrutet samtal och därpå följande tystnad.

6. Du skriver ett old-fashioned brev. Lycka till med det.

Så, nu har du uttömt dina möjligheter att inleda dialog med tredje statsmakten. Återstår bara en utväg, att anmäla inslaget till Myndigheten för Radio och TV. Efter en till tre månader av papperskvarnsmalande får du ett i det närmaste obegripligt standardsvar, som baserar sig på ett summariskt antagande om att ditt klagomål inte förväntas leda till bättre kontroll och efterlevnad av regler och därför läggs åt sidan utan vidare prövning. Märk väl, ditt klagomål kommer inte ens till prövning – det sorteras bort som varandes irrelevant – och som salt i såret går det inte att överklaga vare sig nämndens bortsållning eller dess beslut i det fall ditt klagomål till äventyrs skulle nå ända fram till granskning och där avvisas.

Gummistämpeln slår till. Tydligare svar än så här får du inte.

Gummistämpeln slår till. Tydligare svar än så här får du inte.

Fast egentligen spelar en fällning i Granskningsnämnden ytterst liten roll. Det blir en näsknäpp i statistiken, femton sekunders kungörelse om den fällande domen i TV och absolut ingenting mer än en lika lång känsla av ofullkomlighet. Av själva sakfrågan återstår ingenting när tre månader har passerat. Varför piska en död häst?

Vid det här laget inser du att du är rättslös och inte har någon möjlighet att återkoppla eller föra dialog med SVT. Du är bara en mottagare, inte en sändare.

Nu börjar du fundera. Är detta verkligen allt vi kan förvänta oss av ett folkägt bolag i en modern demokrati, i världens rättvisaste land? Ska du, som betalar för programverksamheten med dina skattepengar och licensavgifter, acceptera noll insyn, noll respekt och noll möjlighet att kommunicera med eller påverka SVT, vid sidan av opersonlig statistik? Svaret är förstås ett rungande nej.

Frågorna hopar sig. Hur står det till med ansvar, brukarinflytande och brukarkontakt i SVT? Vilka är de där egentligen, de som bestämmer och formar vår verklighetsuppfattning? Vem har tillsatt dem och vad har de för bakgrund? Vilka kamratnätverk och erfarenheter binder dem samman? Vad är det som sägs i rutan egentligen, och, kanske mer intressant, vad är det som de så desperat vill dölja?

Advertisements

Tagged:

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Arrogansen, del II at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: