Alliansfritt eller Allianslöst

June 10, 2015 § Leave a comment

nato-symbol
Den omhuldade ”alliansfriheten” – är den så fri som den låter påskina? Att alliera sig, är det verkligen att pruta på sin frihet, eller kanske snarare att garantera den?

Begreppet ”alliansfri” förekommer i den säkerhetspolitiska debatten, liksom i officiella skrivningar, som betecknande för Sveriges ställning vis à vis NATO och andra geopolitiska och militärt betingade maktsammanslutningar. Detta i sin tur är en rest från det kalla kriget där Sverige markerade oberoende och neutralitet mellan å ena sidan NATO och å andra sidan Warszawapakten (WP). WP gick i graven 1991 i samband med Sovjetunionens sönderfall och lämnade Sverige neutralt mellan NATO och Ryssland, som nu utan sina forna vasallstater representerade den semantiska och säkerhetspolitiska motvikten.

Med Sveriges inträde i EU 1995 och sedermera undertecknande av Lissabonfördraget 2009 upphörde vi de facto att vara alliansfria, då vi å ena sidan markerade solidaritet och gemensam vilja med våra europeiska grannländer och å andra sidan fastslår att vi ska hjälpa våra fördragsbröder i händelse av terroristattack eller annan katastrof, t ex krigshandlingar. Att med hänsyn till detta hävda att Sverige är ”alliansfritt” är alltså en sanning med stor modifikation, eller en lögn med ytterst litet korn av sanning.

Fri – från försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter?
Vår föregivna ”alliansfrihet” uttolkas snarare som att vi inte har skrivit bindande försvarsavtal med någon försvarssamarbetsorganisation (eller militärpakt om man så vill, i synnerhet avseende den nu avsomnade WP). Endast därvid kan vi kallas ”alliansfria”. I alla andra sammanhang krävs att man helt bortser från att vi är allierade med de demokratiska och grundläggande människorättsliga värderingar som vi delar med en specifik halva av världen.

Själva ordet ”alliansfri” betyder att vi obekymrat ställer oss vid sidan – både fria från länder och grupperingar vars värdegrund är solidaritet, frihet, hävdande av internationellt erkänd folkrätt och alla människors lika värde, och fria från totalitärt styrda länder eller grupperingar vars prägel är internationell laglöshet och förtryck av allt vi håller för rättsligt och moraliskt centralt.

Som ”alliansfri” har vi således tagit avstånd både från de goda krafterna i världssamfundet och de mörka krafter som står emot dem. Det är en besynnerligt hycklande varken-eller position som går helt och fullt i linje med den osmickrande eftergifts- och medlöparpolitik som ”tjänat Sverige så väl” i modern tid.

Frihet – från ansvar och solidaritet?
Att vara ”alliansfri” tolkas paradoxalt nog i allmänhet som något gott och eftersträvansvärt – en frihet från andras krav, en frihet att ta en solitär position, en frihet att göra lite som vi själva tycker, en frihet att välja vår egen väg, en frihet att stå utanför någon annans krig. Frågan är om någon alls idag anser att vi är så fria som ordet antyder. Det är en närmast pueril tanke.

Tror någon på allvar att Sverige lever frikopplat från omvärlden? Att vi kan sluta oss inom våra gränser bakom vårt dysfunktionella försvar och se på medan resten av världen faller i brand? Att vi kan stå overksamma, vridandes våra händer, när två stormakter kraschar ihop? Att vi helt kan bortse från de krav som andra aktörer ställer eller kan komma att ställa på Sverige? Ska Sverige åka på räkmacka i sin egen gräddfil mellan en ytterfil proppfull av demokratier och en glesnande innerfil av misshagliga diktaturer?

Begreppet ”alliansfri” är falskt. Vi ÄR allierade med EU och har självmant och unilateralt allierat oss, genom solidaritetsförklaringen (enligt Lissabonfördraget), med våra europeiska broderländer. Vi har deklararat att vi skall lämna stöd, osagt vilket, om NATO-länderna i vår närhet råkar i trångmål. Begreppet är därmed redo att förpassas till den politiska deponin. Vi. Är. Inte. Alliansfria.

Alliansfri – från vem?
Den enda ”alliansfrihet” vi kan hävda gäller avsaknaden av, inte friheten från, bindande solidariska försvarsgarantier med NATO – för ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl på allvar mena att Sverige ens skulle överväga att ingå försvarsförbund med Ryssland?

I takt, eller snarare otakt, med Rysslands accellererande erövringspolitik blir det allt tydligare att ”alliansfriheten” innebär mer hot än trygghet för vårt vidkommande – liksom för våra närmaste grannländer. På vilket sätt är ”alliansfriheten” då något att sträva efter? Hur ”alliansfri” kan man vara i skuggan av en expanderande totalitär kärnvapenmakt som inte drar sig för att invadera sina grannländer?

Inte alliansfri – utan allianslös!
Jag hävdar istället att vi är ”allianslösa” – vilket också är en sanning med modifikation med hänsyn till ovanstående beskrivning: EU-medlemsskapet och Lissabonfördraget är en de facto allians, liksom vårt mycket långtgående samarbete med NATO genom Partnership For Peace (PfP), värdlandsavtalet Host Nation Support (HNS), militära samarbetsövningar och historiska informations- och teknologiutbyten. Den enda ”allianslöshet” vi erfar är återigen bristen på bindande militära garantier vid ett eventuellt angrepp.

Denna ”allianslöshet” diskuteras nu livligt i försvars- och säkerhetspolitiska kretsar. Att vara utan allierade – vilket vi både är och inte är – kräver ett urstarkt försvar som vi inte har och som vi inte har råd att skaffa oss på egen hand. Alltför många vill inte ens återskapa en försvarsförmåga, av olika anledningar. För att hävda ”alliansfrihet” måste vi, för att ”alliansfriheten” ska ha en trovärdig grund, satsa mångdubbelt mer än någon är beredd att betala, till försvar för allt vad vi håller högt: frihet, demokrati, lag och rätt. Att vi inte omedelbart skjuter till dessa medel, som åsyna vittne till ett snabbt söndersmulande omvärldsläge, innebär att vi (Sverige) till synes inte håller dessa värden för så höga som vi låter göra gällande. Det är ett paradoxalt hyckleri av gigantiska mått.

Hur många gånger orkar friaren få korgen?
Så länge vi är utan allierade, utan försvarsgarantier – allianslösa – löper vi överhängande risk, precis som Georgien och Ukraina, att bli överkörda av ett Ryssland som inte tar hänsyn till vackra ord eller någon som helst internationell rättsordning. NATO, som inget hellre vill än att täppa till det säkerhetshål vi själva skapat genom vårt bisarra hävdande av ”själv är bäste dräng”, har tid efter annan deklarerat att vi inte kan emotse någon hjälp vid angrepp – och varför skulle vi förvänta oss det när vi halsstarrigt förklarar att vi inte vill vara allierade? Hur många gånger kan vi med emfas avfärda NATO innan de slutligen avfärdar oss?

Vårt kommande medlemskap i NATO – en självklarhet för merparten vid sidan av neutralitetsromantiker på vänsterkanten – är en investering i säkerhet, inte ett hot mot densamma. Det säkraste sättet att undvika konflikt är att gå med i NATO medan det säkraste sättet att inbjuda till rysk expansionspolitik, och därmed öka risken för konflikt, är att stå utanför. Allianslösa.

Den inbillade allianslösheten
Allianslösheten – eller ”alliansfriheten” – till NATO är således ett möjliggörande för rysk expansionspolitik: det är i själva verket en outtalad och icke undertecknad allians med Ryssland, ett tyst medgivande till och passivt stöd för de värderingar som står emot den västvärld vi själva ingår i. Kan det blir mer paradoxalt?

NATO är inte en militärpakt av samma skrot och korn som den hädangångna Warszawapakten. NATO är en försvarsallians, med betoning på försvar – NATO går inte till angrepp. NATO är en garant mot angrepp. Ju tydligare vi tar position för NATO, i slutändan genom medlemskap, desto tydligare blir vårt ställningstagande för fred, för frihet och demokrati, för solidaritet och en trygg gemenskap genom handel, innovation, kunskapsutveckling och samarbete. Samtliga dessa värden borde resonera med alla riksdagspartiers värdegrunder.

Nej till den hycklande allianslösheten – Ja till NATO!

Advertisements

Tagged: , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Alliansfritt eller Allianslöst at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: