Episkt dumt

November 11, 2015 § Leave a comment

Anders Lindberg skriver idag på AB ledarsida något av det dummaste jag någonsin läst. Det är så korkat att det egentligen är ännu dummare att ge det vidare spridning, men i det här fallet gör jag ett undantag.

Efter tre tårdrypande inledande stycken om kärnvapnets ohygglighet, som ingen kan säga något emot annat än att texten är överflödig och endast avsedd att legitimisera dumheterna som därefter följer, kommer Anders till sin clou: Nato har kärnvapen; Nato bygger på kärnvapenavskräckning och därför ska vi inte gå med; vi ska inte krypa in under Natos kärnvapenparaply.

Kärnvapen kan döda och skada i generationer framöver. Vad förespråkarna för Natomedlemskap helst talar tyst om är att alliansens militära doktrin ­bygger på kärnvapen­avskräckning. Det handlar inte om att placera kärn­vapen i Sverige vid ett medlemskap, det behövs inte. Det handlar om Natos själva natur. Ett medlemskap betyder att vi kryper in ­under alliansens kärnvapenparaply.

Olyckligtvis skjuter Anders Lindberg grovt vid sidan av målet. Nato har inga egna kärnvapen – tre av dess medlemsländer har det. Natos “doktrin” bygger inte på kärnvapenavskräckning utan på gemensamt solidariskt försvar

För den som minns det s k “Fuldagapet” – Warszawapaktens planlagda anfallsriktning genom Tyskland mot Paris och London – klingar det dessutom riktigt falskt: i WP:s planer ingick taktiska kärnvapen som genombrottsvapen vid alltför hårt konventionellt motstånd. Nota bene att salig avsomnad WP gjorde anfallsplaner medan Nato var helt och fullt försvarsinriktat. Så då, så idag. Där kan vi prata om en alliansens natur!

Olyckligtvis “glömmer” Anders Lindberg att vi i allra högsta grad lever under Rysslands kärnvapenparaply, med dess framskjutna bas i Kaliningrad. Ett medlemskap i Nato innebär inte att det ryska paraplyet försvinner, eller att de amerikanska, franska och brittiska kärnvapnen på något sätt kommer närmare Sverige. Det vet Anders, men väljer demagogi och propaganda över sanningen.

 I går var Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Sverige för att delta på ett nordiskt försvarsministermöte. Nato­lobbyn är till sig i trasorna och vill så gärna, så gärna, prata om svenskt ­medlemskap. Samtidigt duckar de för alla viktiga ­frågor. Efter att i årtionden ha kämpat mot det dödliga hot som kärnvapen innebär för hela mänskligheten, ska vi nu göra en ­helomvändning och i stället bygga svensk säkerhet på Natos interkontinentala ­robotar?

Anders vet att Natoländernas säkerhet bygger på Artikel 5 i dess stadgar, inte på kärnvapen, men väljer att skrämmas med en abstrakt fantasi om ett västligt förstaslag. Det är lika ohederligt som dumt. Om kärnvapen alls används, och Gud give att det aldrig inträffar, spelar det ingen roll om vi bor i Sverige eller Surinam – världens undergång är så gott som garanterad oavsett.

Med samma Lindbergska logik skulle de baltiska staterna aldrig ha gått med i Nato för att undvika att provocera ett ryskt kärnvapenangrepp. Har Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet ökat eller minskat som följd av medlemskapet? Att Ryssland i huvudsak avstått från att försöka återföra de baltiska staterna till en ockupationssfär av sovjetisk modell har de enbart Nato att tacka för.

Sverige har, tillsammans med Schweiz, världsrekord i framgångsrik säkerhetspolitik, vi har haft fred i över 200 år. Hur smart är det egentligen att avsäga sig den politiken? Och blir vi verkligen tryggare av det?

Vi avsäger oss inte fred genom ett medlemskap – vi tryggar den. För ögonblicket reser vi på fribiljett genom ett säkerhetsvakuum vi själva skapat. Det är i allra högsta grad ohållbart, ohederligt och osolidariskt.

Where Am I?

You are currently viewing the archives for November, 2015 at The Imaginary Club.