Tack och adjö, “Natoutredningen”

January 27, 2016 § 4 Comments

nato-symbol

I Expressen kryper de nyttiga idioterna i “Natoutredningen” fram från gömstället under stenen där de “utrett” en massa saker. Här reder jag ut vad de utrett, och inte utrett (att döma av artikeln). Varning för lång text och inslag av ironi.

I morgon, den 28 januari, lägger den oberoende Natoutredningen fram sitt betänkande med ett klart avståndstagande till ett svenskt medlemskap i militäralliansen.

Oberoende? På vilken grund kan den s.k. ”Natoutredningen” kalla sig oberoende med sådana patenterade rysslandsapologeter som undertecknare? Det vore mer passande att kalla ”utredningen” för svårt korrupt partsinlaga med hemvist öster om demokrati och förnuft. Oberoendet manifesteras endast i avsaknaden av officiellt stöd, såvitt kan urskiljas, från nämnbart land eller organisation. Att ”utredningen” svänger sig med ord som betänkande, och utredning är ett tydligt tecken på hur man försöker klä sig i föregivet officiell dräkt. Det är hybris och semantisk maskirovka av rang.

Bakgrunden till utredningen är följande.
Under intryck av konflikten i Ukraina och Rysslands annektering av Krim har resursstarka krafter, inklusive de borgerliga allianspartierna, krävt att vårt land borde ansluta sig till Nato.

Genom att beslå ”resursstarka krafter” med en föregivet dolsk agenda att tvångsansluta Sverige till NATO, bygger ”utredningen” en bild av samtiden där de själva står för måttfullhet och sans. Man får misstänka att Illuminati och Bilderberggruppen föll bort i redigeringen. Skrivningen ger en bild av att ”Natoutredningen” själv inte tagit intryck av ”konflikten” i Ukraina och Rysslands annektering av Krim utan snarare tycks acceptera desamma som något ovidkommande.

Notera också att den s.k. konflikten är ett lågintensivt krig initierat och drivet av Ryssland, och att ”utredningen” undviker definitionen ”olagliga och folkrättsvidriga” i beskrivningen av Krimannekteringen. Bortfallet tyder på att ”utredningen” tar lätt på såväl FN-stadga som internationell folkrätt – vilket inte är att förvånas över med tanke på skribenternas tänkbara bevekelsegrund.

Slutligen ger ”utredningen” en bild av att några, inklusive de borgerliga allianspartierna, har krävt att Sverige ska ansluta sig. Självklart har frågan om Sveriges eventuella medlemskap rests, men vem har krävt det? Det vore intressant att se ”utredningens” källförteckning i detta avseende.

Regeringen har tydligt sagt nej till medlemskap, men samtidigt har Sverige genom en rad beslut och samarbeten inom försvarssektorn under de senaste tjugo åren förts allt närmare denna militärallians: vi förtecknar i utredningen ett 20-tal sådana beslut.

Det vore intressant att se ”utredningens” förteckning över motsvarande avståndstaganden till NATO, liksom en förteckning över alla dem i riksdag och regering som aktivt motarbetat det solidariska ansvarstagande för försvar av demokrati, frihet, lagstyre och internationell rätt som NATO innebär – ty en utredning som bara ser den ena sidan av myntet är inte mycket till utredning: men det visste vi ju redan. Här visar också utredningen sin jäv och förutbestämt negativa inställning till NATO: varje närmande till NATO, varje steg mot interoperabilitet, solidaritet och gemenskap klassas som negativt för Sverige – när det i själva verket i allra högsta grad gynnar såväl oss själva som våra grannländer.

Närmandet till Nato, ”de små stegens politik”, har till stor del skett utan allmän debatt och under en tid då en folklig och politisk opinion varit negativ till ett svenskt Nato-medlemskap. Varje steg kan synas logiskt utifrån det närmast föregående, men vi finner det anmärkningsvärt att det inte sedan detta närmande påbörjades gjorts en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna.

NATO-debatten är inte ny och har försiggått med varierande frenesi sedan Putins Ryssland återigen började göra sig påmint genom angrepp på såväl egna minoriteter (260,000 döda tjetjeners själar ropar i vanmakt till Natoutredningen) som grannstaterna Georgien och Ukraina. Det är först nu, när opinionen börjat svänga mot ett medlemskap, som ”Natoutredningen” vaknar till liv och förfäktar att detta skett utan allmän debatt.

Att det saknas ”säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna” är myt och osanning – den har gjorts igen och igen, från samma gamla skyttegravar och med exakt samma argument från öster som ”Natoutredningen” nu för fram. Notera också ordvalet ”konsekvenserna”: har den ”oberoende utredningen” också utrett ”konsekvenserna” av att stå utanför en solidarisk försvarsgemenskap i ljuset av ett allt mer aggressivt Ryssland? Skulle inte tro det.

Detta, tillsammans med en rätt ensidig mediabevakning av det svenska försvaret och vårt säkerhetsläge, har skapat stor osäkerhet och många frågetecken bland människor runtom i landet.

Hur exakt kommer ”utredningen” fram till att mediabevakningen av försvaret och säkerhetsläget varit ”rätt ensidig”? Om något, har bevakningen varit ljum och behäftad med kraftiga skyddslappar – och är det något ”utredningen” vill göra så är det att skapa än större osäkerhet och frågetecken ”bland människor runtom i landet”, vilka inte vidare definieras, snarare än bidra till klarhet och uträtande av frågetecken.

Därför tog vi i maj 2015 initiativ till en oberoende Natoutredning. Ett avgörande skäl var också det så kallade värdlandsavtalet med Nato som under våren 2016 ska underställas riksdagen. I korthet innebär avtalet att Sverige lätt kan stödja och ta emot stöd i form av Nato-trupp på svenskt territorium. Men det är ett avtal som ännu omgärdas av många oklarheter både till sitt innehåll och på det sätt på vilket det hanterats.

Där kommer det igen: ”initiativ till en oberoende Natoutredning.” Man försöker skapa sig legitimitet genom bruk av officiellt ljudande termer, en legitimitet som vilar på ytterst lösan sand. ”Utredningen” ger här också sken av att utstationering av trupp till Sverige skulle vara något som kunde inträffa utan föregående orsak, att Sverige skulle bli en vasallstat till ett mot Ryssland fientligt NATO, när värdlandsavtalets klart avgränsade och exekutiva innebörd tvärtom endast skulle kunna komma i fråga vid en mycket tydlig aggression – från Ryssland. I det läget, om det Gud förbjude någonsin inträffar, ska vi vara tacksamma över att vi förberett oss.

Utredningens syfte har både varit att försöka täcka upp det demokratiska underskott som ofta präglat försvarspolitiken och att göra den säkerhetspolitiska analys av de små stegens politik som vi anser ha saknats.

Hur har detta ”demokratiska underskott” yttrat sig? Det framgår inte av artikeln, men förhoppningsvis av den faktiska ”utredningen”. Om inte, hur kan ”utredningen” kalla sig vederhäftig? Har vi inte en fri press, yttrandefrihet och livaktig diskussion i diverse fora – precis de betingelser som saknas i de länder som Ryssland lägger under sig, och i Ryssland självt? Men det är fint att författarna osjälviskt tar på sig ansvaret att täcka upp för självupplevda brister, i oblygt syfte att kröna sig själva med lagerkrans.

Sammanfattningsvis kom vi fram till följande slutsatser:
Ett svenskt medlemskap i Nato bör undvikas främst av säkerhetspolitiska skäl då ett medlemskap, förutom en stark begränsning av vår handlingsfrihet, riskerar öka spänningarna i hela Östersjöområdet.

Där kom det. Sverige ska inte gå med i NATO för då retar vi gallfeber på Ryssland som genast kommer att göra Östersjöområdet osäkert genom diverse ospecificerade hot. Vi ska inte reta Ryssland genom att stå upp för sådant som de ogillar: fred, frihet, gemensam säkerhet, solidaritet, demokrati och rättsstatligt uppträdande. ”Utredningen” bevisar sålunda genom sin egen skrivning att de klassificerar Ryssland som aggressivt och hotfullt, och att vi små svenskar helst ska vika oss för sådant uppträdande. Fräscht!

Vän av ordning frågar sig kanske varför Ryssland inte redan uppträder hotfullt mot NATO-länder i sin närhet, som till exempel de baltiska staterna, eller Turkiet. Svaret är förstås att Ryssland faktiskt gör det, genom kidnappning, subversion (läs på om den s.k. Latgale-republiken) och rent militära provokationer – farliga flygföretag, gränskränkningar och kärnvapenskrammel – sådant som varken Sverige eller NATO-länder ägnar sig åt. Men varför invaderar inte Ryssland de baltiska staterna? Jo, för att gemenskap och solidaritet fungerar som avskräckning mot oåterkallelig katastrof. Allianslösa stater som Georgien, Ukraina och Sverige däremot, lever alltjämt farligt.

Vän av ordning frågar sig också hur ett medlemskap skulle begränsa vår handlingsfrihet – liksom vilka alternativ den nuvarande ”handlingsfriheten” skulle kunna tänkas välja mellan i ett skarpt läge? Genom att aktivt välja tydlig sida: för demokrati och rättssamhälle, mot kryptofascistiskt maffiastyre och rättstravesti – eller tvärtom? Om vi väljer det förra, gör vi då fel val? Begränsar vi oss till demokrati, solidaritet och frihetssträvan? I så fall är det en begränsning jag gärna väljer.

Om Sverige skulle fortsatt befinna sig allianslöst och med ”handlingsfrihet” i ett skarpt läge, vilka möjligheter gives då? Att fritt välja mellan Ryssland och NATO? Att fritt handla som en ynkrygg? Att viljelöst se våra grannstater angripas och annekteras? Att liksom under andra världskriget opportunistiskt stå på sidlinjen och välja överlevnad till priset av andras död och lidande, alltmedan vi säljer järnmalm och transiträtter till den då starkaste? Dessa ”handlingsfria” alternativ redovisas aldrig.

En annan anledning att avstå från ett medlemskap är att kärnvapen är en bärande del av Natos doktrin. Ett medlemskap i kärnvapenalliansen (Natos egen definition) skulle kraftigt minska vår möjlighet att verka för en aktiv anti-kärnvapenpolitik.

Det vore klädsamt om en ”oberoende utredning” faktiskt tillstod att vi idag är mer utsatta för Rysslands kärnvapendoktrin än för NATO:s, även om MAD (Mutually Assured Destruction) drabbar oss jämlikt. Ty det är Ryssland, inte NATO, som förnyar och bygger ut och skramlar med sina kärnvapen – inte NATO. Hur ett medlemskap i NATO kraftigt minskar möjligheten att tala för en kärnvapenfri värld är ett mysterium som ”utredningen” lika klädsamt bortser från att förklara. NATO lägger ingen munkavle på debatt, vare sig den handlar om kärnvapen eller något annat mindre fruktansvärt – medlem eller ej. Samtidigt vore det spännande att se vilka ”aktiva anti-kärnvapenpolitiska” företeelser och utspel som ”utredningen” noterar i dagens Sverige.

Och till den nära föreliggande frågan om värdlandsavtalet anser vi att det är en grov felbedömning att betrakta detta enbart som ”en teknisk fråga”. I avtalet stadgas det bland annat, i paragraf 1:20, att värdlandet ska kunna upplåta ”sites” (baser) till stöd för Natoledda militära aktiviteter under befäl av Natos ÖB.

Nu orkar jag snart inte mer. ”Utredningen” har uppenbarligen inte varit så noggrann i sitt arbete att de insett att ”baser till stöd för Natoledda militära aktiviteter” endast kommer i fråga vid faktiskt angrepp eller starkt överhängande hot om angrepp – från Ryssland. Vi. Kommer. Inte. Att. Ha. Natobaser. Utan. Påtaglig. Anledning.

Vi hävdar att säkerhetspolitik även i praktiken tillåts vara större än försvarspolitik. I stället för ett fortsatt närmande till Nato föreslår utredningen en bred satsning på olika fredsfrämjande avspänningsåtgärder såsom miljösamarbete, handel, turism och vänorter, men också att vi mer aktivt än i dag använder oss av organisationer som OSSE, EU och FN. Vill vi ha fred, måste vi förbereda för fred.

Snömos och romantik! Säkerhetspolitik är intimt förbunden med försvarspolitik: där finns inget storleksförhållande som behöver ifrågasättas eller ”tillåtas”. Så till alternativen, de underbara – som alla mer eller mindre underförstått riktar sig österut: Miljösamarbete! Jo, svenskt stöd till ryskt reningsverk i Kaliningrad var ju en fullkomlig succé! Vår påverkan på Ryssland att sluta pumpa ut orenat avlopp i Finska Viken har verkligen växt med den nuvarande regeringen! Handel! Javisst ska vi belöna Ryssland för sitt krig mot Ukraina genom handel och varför inte genom att kryssa runt sanktioner! Turism! Ja, vem vill inte resa till Jalta eller Vladivostok? Vem vill inte ha ryska oligarker på Gamla Stans gator eller turistande GRU-män i skärgården? Vänorter! Detta DDR-påfund måste vi genast återuppliva – det gav ju sådan fruktansvärt positiv effekt!

Herreminje.

Mot denna bakgrund bör ett beslut i riksdagen skjutas upp till dess att det gjorts en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna och man rätat ut de frågetecken som finns bland annat gällande Natobaser på svenskt territorium och kärnvapen.

”Utredningen” vill inte närma sig NATO. Fine. Men det är ingen utredning, det är en partsinlaga som endast gynnar ett aggressivt och expansivt Ryssland, som naturligtvis inte vill ha starka, enade grannar med förmåga att stå emot ett ryskt angrepp. Motstånd är ju fruktansvärt! Ryska soldater riskerar ju att dö i anloppet! Återigen anförs ”Natobaser” och ”kärnvapen” som mantran, trots att varken det ena eller det andra är aktuellt. Ett värdlandsavtal tillåter inte fri och ohejdad etablering av NATO-baser. Ett värdlandsavtal tillåter inte stationering av kärnvapen på svenskt territorium. Punkt. Var inte ”utredningen” bättre påläst än så?

Kärnan i Sveriges säkerhetspolitik har i över fem decennier varit att Sverige aldrig skulle agera på ett sätt som kunde skapa förväntningar på den ena sidan, eller farhågor på den andra, beträffande avvikelser från den valda alliansfria handlingslinjen.

Det här är ett skojigt stycke som hyllar det svenska hyckleriet och vår ”framgångsrika neutralitet”. En alliansfri handlingslinje existerar över huvud taget inte, dels genom Lissabon-fördraget, dels genom FN-stadgan, och dels genom vår egen unilaterala solidaritetsförklaring. Vi ÄR allierade med västliga demokratier och att inbilla sig att vi NÅGONSIN skulle välja en kleptokratisk mördare som partner i ett tvåfrontskrig, liksom inbilla oss att vi kan stå utanför en konflikt mellan dessa två storheter i vårt närområde, är fullständigt barockt. Det är mer än barockt, det är oanständigt.

Vi menar att det är hög tid för regering och riksdag att bekräfta denna framgångsrika linje, till exempel genom ett uttalande av följande innebörd:
”Sverige kommer aldrig att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder, ej heller tillåta införandet av kärnvapen eller andra massförstörelsevapen”.

En sådan deklaration skulle stödjas av en överväldigande folkmajoritet och skapa klarhet i omvärlden.

Stina Oscarson
Pierre Schori
Initiativtagare till Natoutredningen

Utredningen har bestått av Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Stina Oscarson, Pierre Schori och Linda Åkerström. Huvudsekreterare har varit Lars Ingelstam.

Det där uttalandet kan ni stoppa upp där solen aldrig skiner, ty, när ”utomstående makt” avser NATO är det inte applicerbart – NATO är inte fientligt eller hotfullt mot någon utom mot rysk ambition att aggressivt lägga under sig grannstater – och om Ryssland avses har deklarationen ingen som helst verkan: ord har bevisligen dålig effekt mot stridsvagnar.

Tack och adjö, ”Natoutredningen”.

Advertisements

Tagged: ,

§ 4 Responses to Tack och adjö, “Natoutredningen”

  • Helt ärligt ditt rysshat är inte förankrat i verkligheten.
    Vi kan ta exempel USA som styr NATO har över 50 utländska baser Ryssland har en i Tjetjenien forna Sovjetunionen USA med NATO höjer närvaron längs ryska gränsen utan anledning. Kampanjer från USA/NATO likt förmodligen Putin som beordrade mordet i London eller som svenska försvaret ryskt flyg flög underligt
    Helt ärligt vem på fullaste allvar tror att Ryssland har planer på att invadera andra länder???

    • jkylander says:

      Jag ser att någon tror på inringningsmyten 🙂
      För protokollet vill jag betona att jag inte hyser något hat mot Ryssland – däremot hyser jag vämjelse över dess ledning, och än mer för dem som tar den ryska statsledningens rättsvidriga agerande i försvar.
      Helt ärligt kan vi konstatera att Ryssland hade planer på att invadera Ukraina – och gjorde allvar av dem.
      Att Ryssland har ytterligare planer på att invadera andra länder håller jag dock för osannolikt. Men nu är det inte det inlägget handlar om.

  • Rosanna says:

    Trycks detta i Expressen? 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Tack och adjö, “Natoutredningen” at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: