Var och hur ska vi slåss?

February 6, 2016 § 2 Comments

Foto: Försvarsmakten

Hemvärnsmän på Gotland. Foto: Försvarsmakten

Försvarsdebattens skyttegravar grävs huvudsakligen längs alliansfrågans och personalförsörjningens ingenmansland. Stundtals tar debatten stickspår åt sidan och inkluderar materialanskaffning, vapenverkan eller geopolitik. Försvarets grundläggande doktrin däremot, diskuteras däremot ytterst sällan.

Doktrin: ”En på kunskaper och erfarenheter grundad och dokumenterad vilja hur Försvarsmakten inriktar uppbyggnad och bruk av det militära maktmedlet.”

Var är försvarsidén?
För att över huvud taget kunna diskutera försvaret, oavsett om man är för eller emot NATO, för eller emot värnpliktens återaktiverande, eller för eller emot exempelvis långräckviddiga vapensystem, krävs en gemensam förståelse för rikets försvarsidé.

Man kan med fog tycka att Försvarsmakten själv ska ha en försvarsidé, inte minst då det är aningen för mycket begärt att politiskt sakkunniga ska kunna trumfa FM i den dimensionen. FM har mycket riktigt en sådan, uttryckt som Militärstrategisk Doktrin (MSD), senast uppdaterad 2011 med förutvarande ÖB Sverker Göransson som avsändare.

En hastig genomläsning bekräftar farhågan: här finns definitioner och uppfordringar i överskott, men ett kraftigt underskott av idéer om hur, var och med vad striden ska föras. Krasst uttryckt ska FM göra allt överallt: hävda och försvara territoriet, verka utomlands och skydda civilsamhället mot alla upptänkliga hot i alla upptänkliga riktningar. MSD är en helförsäkring mot varje eventualitet, fast, som alla vet, med ytterst lite kraft bakom de fina orden och höga målsättningarna.

Skulle ofreden drabba oss är nog MSD det första offret.

Å andra sidan kan man säga att MSD är det enda som diskuteras, fast ur ett flertal mycket snäva perspektiv som helt undviker den centrala frågan: var och hur ska vi slåss?

En försvarsidé säger att vi ska slåss ensamma, utan hjälp från andra, fast utan att bekosta ett sådant försvar.

En annan säger att vi ska slåss ensamma tills andra eventuellt kommer och hjälper till, förhoppningsvis, fast också utan att bekosta ett sådant försvar, eller överenskomma med andra om riktig hjälp på riktigt.

En tredje säger att vi ska slåss ihop med andra, solidariskt och gemensamt, för allt vad tygen håller.

Men ingen av dem säger var och hur vi ska slåss.

Varken avskräckning eller förmåga
För mig synes det självklart att det inte är någon större mening att investera i en försvarsförmåga som aldrig kommer kommer till skott. Försvarets fredstida grundidé, att avskräcka från anfall, bygger på att vi visar upp en skarp och allmän förmåga som snabbt kan sättas in där och då den behövs. Med ledning av tillståndet i Försvarsmakten idag torde denna avskräckande förmåga vara relativt liten – och det finns ytterst lite vid horisonten som kan tänkas fungera särskilt avskräckande i framtiden. Några nya ubåtar, en ny jaktrobot, några nya kompanier på Gotland.

Vapen och mannar kan aldrig vara nog avskräckning i sig. Strategiska hänsyn däremot, till exempel alliansers faktiska understöd, är riktigt bra avskräckning – men det har vi nogsamt valt bort.

Det osannolika kriget
Om nu ofred skulle inträffa, var är den som mest sannolik att ta sig militära uttryck? Få bedömare vågar utesluta Gotland eller Åland. Vår förmåga att försvara något eller bägge av dessa självskrivna mål är idag marginell, och den förmåga vi har är huvudsakligen operativt förlagd till fastlandet.

Finns det andra mål? Huvudstaden – pja, för att ta och hålla Stockholm måste man ha en fungerande logistik: en fri transportkorridor från Leningrad, eller från Kaliningrad via ett redan intaget och missilbefäst Gotland. Inte ens en division luftlandsatta specialtrupper har utsikter att klara sig mer än någon vecka utan förråd och ammunition mot vår långsamt mobiliserade och anemiska Försvarsmakt. Den vektorn skulle jag vilja avskriva helt och hållet, vad beträffar reguljär trupp.

Södra Sverige? Mja, inte utan att först ta Gotland och Bornholm. Sannolikheten för att rysk trupp vandrar i land i Blekinge är relativt liten, återigen med hänsyn till logistikkedjan och utsattheten för NATO:s motoperationer i den södra ryska flanken. Det ska nog till ett rejält världskrig med många fallna baltiska stater innan en rysk invasion blir överhängande sannolik.

Norrland? Pja, Sverige torde i så fall vara ett transitmål för en rysk styrka som vill slå ut NATO:s norra flank, dvs Norge och Nordkalotten. Då måste ryssen först tåga genom Finland och återigen befinna sig längst ut med en lång logistisk livlina bakom sig. Samt starta ett förödande tredje världskrig mot NATO. Föga troligt.

Sverige i sig är inget isolerat mål, annat än för att i samband med de baltiska staternas fall utgöra en västlig barriär mot amerikanska kryssningsmissiler, genom stationering av ryskt missilförsvar och flygbaser på svenskt territorium. Då pratar vi återigen om ett stort tredje världskrig, för vilket Ryssland har små reguljära resurser och sviktande infrastruktur.

Det sannolika kriget
Om reguljärt världskrigsstartande angrepp är osannolikt, vad återstår? Jo, den sista och mest troliga dimensionen – det irreguljära gråzonskriget, det som kan försiggå i polisiära no-go-områden, på de strategiska öarna och mot våra strategiska hamnar: Göteborg, Karlskrona, Oxelösund, Nynäshamn, Kappelskär, Gävle, Sundsvall med flera. Detta krig kan försiggå mot Sverige enskilt utan att omedelbart starta tredje världskriget – så länge vi inte är medlem av NATO.

Något hundratal väl utrustade mannar per ort skulle kunna åstadkomma stor skada och avsevärd fördröjning genom att förstöra och/eller blockera dessa hamnar i ett skede då Gotland och/eller Åland hänger i vågskålen. Det är mot detta hot vi måste öva – mot irreguljära trupper som beblandar sig med vår civilbefolkning och tar dem gisslan i syfte att avskräcka oss från anfall.

Det irreguljära kriget syftar inte till att erövra land utan till att skapa osäkerhet, förvirring och fait accompli – en för oss politiskt ohållbar situation som förevändning för acceptans av ”stormaktshjälp”, till exempel i utbyte mot ryska baser i Sverige.

Bygg förmåga!
Vi måste bli äss på strid i bebyggelse och på uppdragstaktik mot små fientliga grupperingar – mot sabotörer och prickskytteteam i civil skrud.

Mot den här typen av fiende har relativt liten nytta av slagfältsvapen som artilleri och stridsvagnar. Det vi främst behöver är informationsövertag, rörlighet och skydd, bland annat mörkerstridsmedel och bepansrade trupptransportfordon i hela organisationen inklusive Hemvärnet.

Den bästa avskräckande förmåga vi kan skaffa oss ligger, vid sidan av incidentberedskapen, i snabbt mobiliserade och hårt slående insatsstyrkor. Nationella Insatsstyrkan och Särskilda Operationsgruppen räcker inte långt – förmågan måste finnas på djupet och bredden av hela organisationen. Ty om vi inte klarar av att bekämpa en irreguljär fiende, på ett flertal orter samtidigt, inom 48 timmar – på Gotland och vid strategiska nyckelpunkter på fastlandet – kommer vi sannolikt heller inte att kunna försvara resten av landet eller motstå den politiska utpressning som blir resultatet av en gråzonsoperation.

Vilka ska vi lära oss av? Blott två länder har omfattande erfarenhet av just denna typ av strid: Israel och Ukraina. Därvid är det extra tragiskt att vi brutit kontakterna med det ena landet, och endast med stor tvekan och marginell effekt stödjer det andra i dess episka strid mot Ryssland.

För övrigt anser jag att vi ska gå med i NATO. Ögonaböj.

Not: Efter författandet av detta uppmärksammade Sten Tolgfors ett likartat resonemang som publicerades i DN för ganska precis ett år sedan. Fundera på vad som hänt sedan dess i debatten.

Advertisements

Tagged: , ,

§ 2 Responses to Var och hur ska vi slåss?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Var och hur ska vi slåss? at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: