Dumma mej och ömma tår

February 9, 2016 § 2 Comments

Dumma_mig_2

Ett kollegialt utbyte mellan framstående journalister på Twitter, och en lätt förbigången nyhet, fick dumma mej att göra en observation som inte föll i god jord.

Axel Voronov, Anna-Lena Laurén och Maria Persson-Löfgren hör till dem som ofta och kunnigt skrivit och twittrat om Ryssland och Ukraina. De är högt respekterade och väl etablerade röster i ämnet. De har en plattform och en vikt som förpliktigar, genom att bidra individuellt och gemensamt till det fokus media har – och inte har – på kriget.

Det började med ett kollegialt utbyte dem emellan på ämnet ukrainsk korruption – ett ämne som under de senaste månaderna tagit allt mer utrymme i media. Ja, korruptionen är fruktansvärd och ett dödligt hinder för Ukrainas utveckling. Ja, den måste belysas och bekämpas – men inte på bekostnad av belysande och bekämpande av den verkliga faran: Rysslands fortsatta aggression och destabilisering av Ukraina.

Allt sedan Minsk-avtalet undertecknades, såväl det första som dess tillägg, har röster höjts för att Ukraina måste reformera sig för att kvalificera sig för fred. Ryssland har tryckt på för att ge ”separatistrepublikerna” ett mått av självständighet, och många röster i väst, däribland Stefan Löfvén och Margot Wallström, har uppmanat Ukraina, nej krävt, reformer och åtgärder mot korruption som villkor för bistånd och lån. Visst finns det substans i långivarens krav på mottagarens transparens och kamp mot korruption, men det primära i ärendet är ändå att landet befinner sig under militärt angrepp – och att Ryssland inte fullgjort något enda av sina åtaganden enligt Minsk.

Så somnade världens intresse för Ukraina. Så blundade journalisterna för ett krig som bara fortsätter, med dagliga ryska beskjutningar över en frontlinje dit de inte vågar sig, med ett Krim som genomlever sina värsta dagar av förföljelse och utslag av korruption långt värre än vad Ukraina visar.

När journalisterna förpassar huvudscenen till periferin och lägger ett ensidigt fokus på vad Ukraina, inte Ryssland, måste göra, ja då gnisslar det i tålamodet.

Jag påpekar alltså, låt vara taggigt, att Rysslands fortsatta krig mot Ukraina inte tycks generera något intresse i media, allt medan samma media fokuserar på den ukrainska korruptionen. Det gillar inte Voronov.

Jag frågar varför ingen gräver i den enorma logistikapparat som krävs för att underhålla en armé om ca 30,000 man och 450 stridsvagnar i det ockuperade territoriet – en armé vars storlek vida överstiger Sveriges och flertalet västerländska nationers styrkor. Var får de kulor och krut från? Vem betalar deras löner? Svaret är förstås givet, men okänt för en allmänhet som blivit itutad bilder av lokala traktorförare och gråtande pensionärer som förklaring till Rysslands krig mot Ukraina.

Varför? Voronov säger att det beror på att ”Ukraina är i mediaskugga generellt” (utom avseende korruption då) och att ”media sysslar med nyheter.”

Vem är det som kastar mediaskugga om inte journalisterna själva? Den frågan vill inte Voronov besvara.

Vad gäller mediernas förmåga att ”syssla med nyheter” vill jag påstå att det inte är så mycket bevänt med den saken – halten nyheter jämfört halten agendajournalistik, skvaller, löjl, reklam och allmänt dross är tyvärr alltför låg, ett påstående som inte kräver någon omfattande utredning eller dokumentation för att bevisas.

Rysslands fortsatta brott mot ingångna avtal och internationell rätt är i allra högsta grad en nyhet. Här finns mycket att hämta för den som inte bara sitter på kammaren och skriver betraktelser. Några som gör det heter Nolan Peterson och Halya Coynash, Julian Röpcke och OSINT-kollektivet Informnapalm – följ dem gärna om du vill ha riktiga insikter om kriget och vad som pågår runt det.

Nej, Voronov tycker inte om att svara på frågor. Varför skrivs det inte om kriget? Tystnad. Varför rapporterar ingen om Rysslands krigslogistik? Tystnad. Vem kastar mediaskugga? Tystnad.

Förklarligt nog Voronov tycker mer om att ställa frågor, och blir lika irriterad som jag när de inte besvaras:

Vad betyder “invandringsfrågan” och att den inte tas på allvar? Exakt vilken problem är det som åsyftas? Vilken åtgärd efterlyses? Jag ställde frågorna till TV4 på Twitter utan att få några svar.

Så formas opinioner, med många små bitar av det här slaget, där de stora mediehusen fördummar och manipulerar i stället för att bilda och söka sanningen.

I rest my case.

Så tystnar ett samtal som kunde ha handlat om varför kriget tillåts fortgå i skymundan, om medias märkvärdiga fokussvårigheter och otäcka kombination av akademiska distans och cynisk blodhunger, men som istället slutar med kränkthet och blockering. Och så fortsätter de ryska tågen att rulla in på stationerna i Ilovaisk och Debaltseve, fullastade med drivmedel och ammunition, utan att någon med massmedial räckvidd skiner ett ljus på dem.

Jag har inget otalt med Voronov. Han är en duktig och ofta viktig skribent. Men med ömma tår.

Advertisements

Tagged: , ,

§ 2 Responses to Dumma mej och ömma tår

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Dumma mej och ömma tår at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: