Scoopet som sjönk

July 9, 2016 § 1 Comment

sousmarin

Den 11 juni påstår Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot att en tysk ubåt våren 2015 kränkt svenskt territorialvatten i Stockholms skärgård. Påståendet levereras som en avslutande bisats i den huvudsakliga rapporteringen, som handlar om att den av Försvarsmakten bekräftade utländska kränkningen i underrättelseoperationen/ubåtsjakten 2014 istället baserats på ljud ”från ett svenskt objekt”. Ur journalistiskt perspektiv handlar det således om att man vill strö salt i såren genom att stapla två misslyckanden på varandra.

skärmdump

För det första är det svårt att värja sig mot upplevelsen att Ekots publicering syftar till att diskreditera, misstänkliggöra och förlöjliga Försvarsmakten samt att generellt grumla vattnen avseende upphovet för påstådda ubåtskränkningar.

För det andra är det uppseendeväckande att Ekot självständigt slår fast att det var en tysk ubåt vid Vindbåden, utan att precisera vilka uppgfter som ligger till grund för utpekandet och trots att varken FM eller regeringen nationalitetsbestämt kränkningen.

För det tredje är det sensationellt att det tar Ekot nästan fyra veckor att utveckla bisatsen till något mer substantiellt.

Det är ett säkerhetspolitiskt scoop – som sjunker, dag för tyst dag.

När bisatsen då slutligen utvecklas i en “uppföljande” publicering blir det hela snarare än mer invecklat, och som dessutom kräver ett ytterligare klarläggande från Ekots chef Olle Zachrisson:

skärmdump2

“Något nytt att komma med” – Ekochefens uttalande avslöjar därmed att de uppgifter som låg till grund för det första utpekandet egentligen var otillräckliga, då ”nya uppgifter” först måste till för att kvalificera den första utsagan. Slutsatsen av det är att Ekot medvetet publicerade sitt utpekande utan saklig grund. Det tog därefter nästan fyra veckor att gräva fram ”trovärdiga och relevanta” uppgifter som kvalificerade den första publiceringen – uppgifter som dessvärre inte låter sig kontrolleras, som inte preciserar med fakta och som heller inte är nya. Det enda nya i Ekots rapportering är den egna nationalitetsbestämningen.

De källor som Ekot vilar sitt utpekande på tycks vara dels en (1) enskild militär observatör ombord på ett av marinens fartyg, alternativt någon som till Ekot relaterar uppgifter som denne enskilde observatör lämnat: ”en svensk militär såg att ett föremål bröt vattenytan en bit bort från marinens fartyg”; samt dels en källa med insyn i Högkvarterets föredragning för regeringen i december 2015: ”Den här händelsen redovisades vid mötet i december 2015, enligt Ekots källor.”

Från fastslaget till inte helt säkert
I det första inslaget hävdar Ekot att ”det fastslagits” (av Försvarsmakten) att ubåten var tysk. I sin uppföljning har visshetsgraden sänkts till ”sannolikt”  och ”inte helt säkert” – ett långt steg ifrån ”fastslagits”. Döm själv:

”Slutsatsen av analysen blev att det sannolikt rörde sig om en tysk ubåt och sannolikt inte en rysk.”

”Beskedet då var att nationaliteten på ubåten var okänd.

”Orsaken till det var att det inte med säkerhet gick att säga att det var en tysk ubåt som siktats.

”Att det inte var helt säkert att det rörde sig om tysk ubåt..”

Vem talar?
”Men slutsatsen var alltså att det sannolikt var en tysk ubåt och inte en rysk som observerades vid Vindbåden den 14 april 2015.”

Denna avgörande passus i Ekots ”klargörande och preciserande” artikel, den som skulle precisera allt, denna passus har ingen sagesman. Är det Försvarsmakten, den observerande militären, Ekots källa eller Ekot själva som står för slutsatsen? Eftersom ingen särskild storhet citeras tvingas man anta att denna slutsats är Ekots egen tolkning.

Det viktigaste i publiceringen tycks vara att 1) fastslå att det inte var en rysk ubåt, enär detta för säkerhets skull upprepas och 2) skapa så mycket tvivel och förvirring det bara går kring kränkande nationalitet. Desperationen i tilltaget talar för sig själv.

Kan vi lita på Ekot?
Allt hänger på trovärdigheten – såväl för Ekot och för Ekots källor. Ekots källor lämnas naturligtvis inte ut pga pressens grundlagsstadgade källskydd (Tryckfrihetsförordningen 3 kap 3 §), varför det inte går att verifiera från vem, när eller hur uppgifterna kommit Ekot till del. Slutsatsen blir därför att betraktaren varken helt kan lita på eller helt bortse från uppgifterna – eftersom det inte föreligger någon evidens vare sig för eller emot uppgifterna.

Vi får heller inte veta vilka bedömningar och överväganden Ekots redaktion gör innan man publicerar – hur de värderar källan och den eventuella skada man riskerar att åstadkomma genom en obetänksam publicering av tveksamma uppgifter. Ekot själv tycker att vi ska lita blint på dem – men ger oss ingen anledning att göra det. Tvärtom ger Ekot ett slarvigt intryck, ett slingrande, döljande intryck – ett intryck av någon som inte är intresserad av att redovisa sanningen, ett intryck av desinformation och smutskastning. Det är ovärdigt, det är oprofessionellt och det underminerar förtroendet för Ekot.

Minns att chefen för Ekot står bakom allt detta. Inte någon ensam praktikant, inte någon trött slarver, utan chefen för Sveriges (hittills) mest betrodda nyhetskanal. Det är en planerad, väl avvägd utgivning vars syfte tycks vara att skada och förvirra snarare än upplysa och klargöra. Det är också signifikant, och i synnerhet oroande.

Advertisements

Tagged: , ,

§ One Response to Scoopet som sjönk

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Scoopet som sjönk at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: