Public Disservice

August 14, 2016 § 1 Comment

svtred2

En rödfärgad koloss på lerfötter som fördummar, vilseleder och manipulerar. Frågan är: vem gynnas, och varför låter vi det fortsätta?

Ett fungerande SVT är tvivelsutan en riksangelägenhet. Även om SVT inte längre har monopol på TV-utsändningar i Sverige, och trots att allt fler väljer bort TV:n som sitt huvudsakliga nyhets-, nöjes- och bildningsmedium, innehar SVT en särställning tack vare sin status som (föregivet) oberoende, (föregivet) opartisk och (föregivet) icke-kommersiell och rikstäckande leverantör av Public Service television.

Jag säger ”föregivet” eftersom SVT:s politiska oberoende och opartiskhet ständigt ifrågasätts, på goda grunder, och eftersom SVT återkommande ertappas med att gynna eller styras av kommersiella intressen. Detta ständiga och återkommande fallissemang synes dock såväl folk som beslutsfattare ha överseende med, enär absolut ingenting görs för att städa upp i rötan.

Men reagera då!
Frågan är varför inget görs, och vad som egentligen kan göras åt SVT:s agendajournalistik, politiska slagsida och uppenbara åsiktsmanipulation? Varför tillåter våra politiska beslutsfattare, våra övriga mediarepresentanter, våra opinionsbildare, våra granskningsinstitut och våra andra framträdande kritiska röster att detta sakernas tillstånd får fortsätta? Varför är det ingen som säger något?

Svaret är att samtliga ovan nämnda är svaga och rädda: de är kuvade av SVT:s makt över mediet. Det är nämligen inte karriärfrämjande att stå på vrång kant med SVT. Du får ingen TV-tid. Blir aldrig inbjuden till TV-soffan. Får inte vara med och skämma ut dig i löjliga underhållningsprogram. Blir inte tillfrågad som expert inom ditt område. Blir marginaliserad och utfryst.

Damokles svärd
Det är inte opportunt för en politiker att bedriva kampanj mot det medium som han eller hon är beroende av för att lyfta sitt partis agenda och/eller sitt personliga varumärke. Det säger sig själv. Inte ens välkända tyckare som Hanif Bali eller Ivar Arpi kan mobiliseras till att säga ett sanningens ord om SVT, enär de inte vill bli utslussade i den mediala kylan. Detta är den makt, detta damoklessvärd, som SVT håller över varje tyckare, politiker och expert.

Att denna utpressande och förtryckande makt utövas kan heller inte bevisas eftersom den är osynlig, implicit och helt förnekelsebar. Det enda beviset vi har är att den offentliga kritiken mot SVT närmast helt lyser med sin frånvaro. Förvisso diskuteras PS flitigt, men då ur helt andra perspektiv så som mediets marginalisering och minskande dragkraft i den nätverkade, dialogbaserade eran. Frågan om SVT:s lever upp till sitt uttalade och direktivstyrda oberoende, opartiskhet och icke-kommersialism, diskuteras aldrig i den omfattning och med det djup som krävs för att leda till förändring.

Så vad kan göras?
Nummer ett är kanske att sluta vara rädd. Att våga stå upp för de principer om civilkurage och yttrandefrihet som vi själva uttalar och säger oss leva efter. Att kräva transparens, ansvar och bättring när principerna frångås eller korrumperas.

Låt oss ta ett rykande färskt exempel: SVT Nyheter gör ett inslag om ryskt vapenskrammel i Ukraina, men lyckas vända det till att Ukraina hotar Ryssland genom att helt utgå från ett narrativ som författats av den ryska säkerhetstjänsten FSB. I ett 60 sekunder långt inslag handlar 50 sekunder om det ryska narrativet: ett tydligt brott mot direktivet om oberoende, opartiskhet och saklighet. SVT går här den ryska statens intressen genom sitt ogenerade återgivande av en uppenbart rutten propagandakampanj. Vad händer?

Ingenting.

Ingen sätter sig upp i TV-soffan och säger ”men vad fan!”

Ingen anmäler SVT till Granskningsnämnden.

Ingen lyfter luren för att prata med sin riksdagsman om eländet.

Ingen gör något över huvud taget.

Ska FSB få skriva manus till Sveriges riksnyheter? Är det OK enligt dig?

r5

“bilder från FSB” – nja, även innehållet kommer direkt från FSB.

Nej det är inte OK
Ponera nu att du vill göra något åt detta. Vad har du för möjligheter?

Du kan ringa till SVT och försöka komma i kontakt med upphovsmännen för ett resonabelt samtal om hur inslaget utformats. Sannolikheten för att du når fram är mikroskopisk, och om du till äventyrs får till ett samtal blir din åsikt avvisad och hänvisad till andra instanser.

Du kan försöka skriva till SVT via epost eller snigelpost, i hopp om att dina påpekanden vinner gehör. Sannolikheten för det får nog bedömas som astronomiskt liten.

Du kan framföra dina vältaliga och redovisande synpunkter till Granskningsnämnden. De kommer att strunta högaktningsfullt i dem, enär deras uppdrag är att skydda SVT från exakt sådana som dig.

Du kan skriva till Kulturdepartementet och Kulturministern, som inte kommer att bevärdiga dig med en sekunds uppmärksamhet. Att direkt påverka SVT:s redaktionella arbete vore dem rätteligen helt främmande. Därtill har SVT en VD och en styrelse och möjligtvis ett redaktionellt råd på lite lägre nivå – som ju av naturliga skäl inte kommer att ge dina åsikter ens en kubikmillimeter luft.

Men detta är kanske något mer än ”bara” ett redaktionellt misslyckande. Det synes mig vara så illa att SVT:s hela arbetssätt, dess rekrytering och interna befordran, dess nyhetsvärdering och dess brist på transparens, dess ogenerade vidarebefordran av ANDRA STATERS POLITISKA AGENDA, är en ren säkerhetspolitisk risk. Hur ska vi kunna lita på våra nationella nyheter i krigstid, när när de så effektivt undanröjt sitt förtroende redan i fredstid?

Gratis och riskfritt att desinformera i SVT
SVT:s ”journalistik” och ”redaktionella arbete” behöver helt enkelt en oförvitlig överrock: en tillsyningsman som säkerställer att sanning, balans, heder och demokrati hyllas före lögn, agendajournalistik och medhjälp till auktoritär repression. Granskningsnämnden har visat sig vara ineffektiv till stöd för detta, inte minst därför att dess eventuella arbete alltid sker långt i efterhand, och om de till äventyrs fäller SVT så har vattnet sedan länge flutit iväg under bron. Det är helt enkelt ”gratis” och riskfritt att använda SVT som en desinformationskanal, vilket inslaget om Krim exemplifierar.

De som allra tydligast borde ta itu med SVT är en annan myndighet: MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, vars arbete mot åsiktspåverkan och desinformation har aktualiserats och fått en mer operativ karaktär än tillförne. Att MSB skulle gå in som censurerande eller rådgivande kraft är dock inte aktuellt – på sin höjd kan MSB lyfta ett förmanande finger och erbjuda SSVT kurser i psykologisk krigföring och mediapåverkan.

Så vad återstår? Folkligt uppror? Protestmarscher? Namnlistor? Lycka till med det i landet Sillmjölke.

Lobbyingarbete? För vem då? Folket? Vilken organisation skulle ställa sig bakom eller finansiera ett transparent och sanningsenligt public service?

Vad sägs om en sanningskommission? Om lustration? Jovisst, i ett parallellt universum.

Gör om, gör rätt.
Mitt recept är att avskeda varenda kotte på SVT och bygga upp allt igen, från scratch. Riv TV-huset eller gör om det till studentbostäder. Rekrytera en ny generation TV-makare som är obefläckade av tidigare erfarenheter från SVT. Den som tar på sig det ansvaret må koncentrera sig på att skapa en sant meritokratisk organisation fri från politiska korskopplingar och nepotism.

Det minsta vi kan göra är att lyfta detta till den allmänpolitiska debatten. Att utkräva det ansvar som SVT bär, och som våra förtroendevalda har att förvalta.

Advertisements

SVT ger det ryska narrativet företräde

August 12, 2016 § 1 Comment

svtred2

Är det SVT:s roll att föra Rysslands talan? Svaret torde vara ett rungande “NEJ!”. Bedömningen av det utsända materialet tyder dock på det motsatta.

Den 10 augusti startar en nytt avsnitt av den ryska propagandakampanjen med en brisad av ”nyheter” kring ett påhittat ”terrorangrepp”: Ryssland anklagar Ukraina för att ha infiltrerat ”sabotörer” över Perekopnäset, den hårdbevakade fronten mot Krim; för att ha angripit med stridsfordon, tungt artilleri och med ”20 män i ryska uniformer med vapen och sprängämnen.”

Källorna för dessa påståenden är den ryska säkerhetstjänsten FSB, snabbt repeterade och förstärkta av Rossiyskaya Gazeta och andra statskontrollerade media. Redan där bör den kritiske granskaren förstå att detta inte är en nyhet, utan ren och skär propaganda, och behandla den därefter.

”Nyheten” följs av bilder och filmer som visar en fortsatt rysk uppmarsch av tunga stridsfordon, samt ytterligare förstärkningar av tungt artilleri och sjömålsmissiler från det ryska fastlandet. Allt detta får snabb spridning i sociala media, liksom i mer initierade utländska media. De ryska anklagelserna dementeras genast av de ukrainska myndigheterna, ända upp på presidentnivå.

Tonen höjs snabbt av det olagliga ryska ockupationsparlamentet på Krim, och av ryska arméns TV-kanal, som kallar ”intrånget” en krigsförklaring. Fingret dallrar på avtryckaren.

Under hela denna dramatiska dag händer absolut ingenting på SVT. Man rapporterar glatt om helt ovidkommande ”nyheter”: om förtidspensionering, sämre spermier hos hundar och lokal glädje om svenska OS-medaljer. Men SVT är inte ensam i sin inkompetens: Den övriga svenska pressen står också handfallen, som obekymrat vevar fram allmänt fyllnadsgods.

Dessa groteska påståenden från en aggressiv ockupationsmakt borde föranleda snabb och skoningslös dekonstruktion från svenska media. Istället möts de av – ingenting.

Dagen efter har tonläget från Ryssland höjts ytterligare en oktav, vilket till sist föranleder SVT att ”rapportera” – dock ur ett till sin helhet ryskt perspektiv.

I Rapport 19:30 låter det sålunda:

”Det spända läget mellan Ryssland och Ukraina har skärpts.”

r1

”Det spända läget”? Vi andra kallar det lågintensivt krig åtföljt av högintensivt förlamande propaganda riktat mot såväl Ukraina som västmakterna i allmänhet. Ryssland är en aggressiv ockupationsmakt som bedriver ett mördande hybridkrig i östra Ukraina. Att kalla kriget för ett ”spänt läge” mellan två länder är en falskt balanserande förenkling som förnekar angripare/försvarare-förhållandet länderna emellan. En alternativ rubrik hade till exempel kunnat vara: ”Upptrappning av Rysslands krig mot Ukraina”.

”Ukrainas president, Petro Poroshenko, har nu beordrat militära enheter nära Krim och östra Ukraina att inta högsta beredskap.”

Genom att inleda beskrivningen med den ukrainska beredskapshöjningen ger SVT betraktaren intrycket av att det är Ukraina som är angripare och Ryssland den som försvarar. Denna omvända kausalitet är exakt det narrativ som Ryssland vill framföra, och som SVT okritiskt förmedlar.

r3r5

”Ryssland anklagar Ukraina för att försökt göra intrång på Krimhalvön och den ryska säkerhetstjänsten FSB har publicerat bilder som hävdas visa den utrustning som två olika grupper försökt föra över gränsen mellan Ukraina och Krim, halvön som ju Ryssland annekterade i mars 2014.”

r4

r2

SVT använder ogenerat FSB:s uppgifter som källa för sitt påstående, vilket som ovan sagts torde få även den mest luttrade redaktör att skruva på sig. För SVT är detta ett fullständigt normalt förfarande: man återberättar glatt och gärna allt vad ryska spioneri- och sabotagemyndigheter säger, som vore det den naturligaste och trovärdigaste saken i världen – det är ju ”att rapportera”!

När SVT berättar om den ryska anklagelsen hakar man på en ”förklaring” som föregivet förstärker Rysslands rätt att hävda att detta är ett ”intrång” (paradox: ett ukrainskt intrång på det egna territoriet Krim?): ”halvön som ju Ryssland annekterade”. Här vore det istället på sin plats att göra en diametral förstärkning: ”halvön som Ryssland olagligen annekterade 2014 i strid mot internationell rätt och ingångna avtal, och som man sedan dess ockuperar med svår repression som följd.”

”Två ryssar uppges ha dödats i samband med intermezzot.”

Detta är återigen FSB:s uppgift, vilken ju av naturliga skäl inte kan anses tillförlitlig. SVT upprepar den dock gärna, utan att nämna sagesmannen. ”Intermezzot” förklaras inte närmare: vad var det egentligen som (inte) hände? Betraktarens fantasi får fylla i luckan – huga, ukrainska sabotörer har mördat två ryssar! Eller var de tre?

”Enligt FSB har ett spionnätverk på halvön också oskadliggjorts och idag samlade Ryssland president Putin sitt säkerhetsråd för att diskutera ytterligare åtgärder för att säkra den de-facto gräns som nu finns mot Ukraina.”

r6r7 r10 r11 r8

SVT fortsätter att okritiskt återge den ryska spion- och sabotageorganisationens uppgifter, följt av en bildkavalkad från Putins ”säkerhetsråd” – en samling nickedockor som härmed glorifieras av SVT. Nu är det minsann allvar! Ytterligare åtgärder, jojomensan. Nu bäddas det för ryska straffinvasioner av det ukrainska fastlandet. Här är det också på sin plats att påpeka att ”den de facto-gräns” som SVT nämner, och genom sitt omnämnande vill göra gällande som vedertagen, inte är en gräns – det är en omstridd frontlinje.

”Ukrainas FN-ambassadör avfärdar de rysk uppgifterna som en fabricerad provokation för att motivera framtida aggression mot Ukraina.”

r12

Text: ”Vi hoppas fortfarande att det inte ska leda till att konflikten eskalerar. Men det är troligt att det blir så, tyvärr.”

Till sist, efter 50 sekunder ogenerad rysk propaganda, kommer 10 sekunder av sans och vett, men då i en form som får Ukrainas avfärdande att likna en svettig förbrytares försvarstal. Hur ska man kunna lita på Ukrainas FN-ambassadör när vi precis matats med FSB:s ”bevis”, hört FSB:s anklagelser och fått se president Putin ur fyra olika perspektiv sammankalla ett helt säkerhetsråd?

Jag vet inte vem som skrivit texten (Ingeleif Öhman?) och redigerat bilderna, men jag vet att Ulf Johansson är ansvarig utgivare i det här fallet, och Ingrid Thörnqvist chef för utrikesnyheterna på SVT. Båda dessa torde vara informerade om vad som sänds i programmet, om inte direkt involverade i dess framställan. Det är deras ansvar att leverera balanserade, innehållsrika nyheter med stort aktualitetsvärde – inte att krana ut ett ryskt propagandanarrativ. Det är dessa två som ska hållas till svars för att vi svenska folk får en skev och bedräglig bild av vad som pågår i världen – om vi får veta något alls.

För den som vill läsa något mer sansat och sant i ämnet rekommenderar jag Rysslandskännaren Aric Toler och den ukrainska medborgarrättskämpen Halya Coynash. Idag publicerades också ett mycket bra inlägg i Politico, som borde få SVT att skämmas.

Det är upprörande att SVT, som i månad efter månad tiger still om ryska övergrepp och ständigt bombardemang i östra Ukraina, ägnar så lite tid åt konflikten – och när man väl gör det är det en minut i FSB:s tjänst.

Det är starkt bekymrande att SVT bedriver rysk propaganda och desinformation i ett världsläge där länders frihet och våra centrala värderingar är under attack från just Ryssland. Än mer bekymrande är att detta får fortgå utan att någon i media eller på myndighetsnivå reagerar och tar SVT i örat. Jag saknar ansvarstagande, transparens och en offentlig diskussion om SVT:s destabiliserande agerande: så här får det inte fortsätta.

Where Am I?

You are currently viewing the archives for August, 2016 at The Imaginary Club.