Vilseledning : Reflektion

September 8, 2016 § 2 Comments

gasledning

Idag släpptes officiellt Stefan Olssons bok ”Vilseledning”, en volym som avhandlar den ryska desinformations- och åsiktspåverkanskampanjen mot i första hand svenska media. Panelen som diskuterade boken omfattade Patrik Oksanen, Johanne Hildebrand och Martin Kragh. Här följer mina tankar, kommentarer och reflektioner kring de ämnen Stefan och panelen tog upp.

Johanne H, som skrivit förordet till boken, inledde med journalistens verifikationsproblematik kring nyhetshändelser, illustrerat av en händelse i Bosnienkriget. Hur kan journalisten verifiera en utsaga? Vad är en ”pålitlig källa”, och hur ska man kunna värdera ett vittnesmål på avstånd? Journalisten på plats har en nog så grannlaga uppgift att komma nära händelsens kärna, och får finna sig i att gräva efter fakta på våldsmonopolets villkor.

Standardmodellen
Vad krävs egentligen för att verifiera en uppgift? En bild kan förvanskas, en video likaså. Om journalisten inte själv tagit bilden kan den egentligen inte sägas vara tillförlitlig, om inte ett visst antal sins emellan oberoende kameror fångat samma skeende – och då får journalisten sällan sitt scoop utan blir bara en i mängden som rapporterar samma händelse. Samma gäller för dokument – de kan förfalskas och ryckas ur sitt sammanhang. Digitala dokument är än värre: de kan förfalskas med stor lätthet. Inte ens en IP-adress kan räknas som bevis: de kan också förfalskas.

Viljan och kravet att endast bruka verifierade fakta är naturligt och vällovligt, men passar illa i en snabbrörlig, klickdriven, nyhetsmiljö. Nyheter är färskvara och ska läggas ut så fort som möjligt. Då blir faktakontrollen lidande. Vi ser det varje dag: rykten och overifierade påstående blir till nyheter som faktiskt är planterade, propaganda, åsiktsmanipulerande. Den journalistiska standardmodellen är illa utrustad att möta en snabbrörlig informationskampanj där lavin efter lavin av falska fakta rasar över observatören.

Inverterad desinformation
Värre än den propaganda som kranas ut är de fakta som ignoreras, som inte hänvisas till. Det finns oräkneliga exempel på fakta som media, svenska eller andra, helt enkelt låter bli att föra vidare. Jag skulle vilja kalla detta inverterad åsiktsmanipulation – desinformation genom uteslutande. Tag till exempel informationskollektivet InformNapalms uppgifter om ryska förband och rysk materiel i Ukraina: de rapporteras aldrig i svenska media, trots att dessa fakta är grundligt verfierade av kollektivet.

Stefan pratade också om ”de vita lastbilarna”, Rysslands trojanska transporter till de påhittade ”republikerna” i Donbas. Vi vet inte vad som finns i dem, sägs det. Men då glöms det bort att innehållet, eller rättare sagt delar av det, dokumenterats vid ett flertal tillfällen som varandes artillerigranater och ammunition. Det är heller ingen slump att konvojernas destination är kända ryska militärbaser i det ockuperade området. Detta kan utläsas av satellitbilder från Google. Den andra halvan av historien kring konvojerna är deras återfärd: vad göms på flaken när lastbilarna återvänder till Ryssland? Tomma industrilokaler i Donbas bär tyst vittne om organiserat rov. Bilderna som avslöjar konvojernas innehåll har mig veterligt aldrig publicerats i Sverige, vilket säger något om redaktörernas förhållande till fakta.

Nordstream 2
En annan tanke som slår mig under paneldiskussionen är historien om Nordstream 2. Här ligger desinformationens och åsiktsmanipulationens dimmor tätare än någon annan stans just nu. Det förstärks just i kväll av att Rysslands ambassadör bjuds in i syfte att ”tala för varan” i SVT Aktuellt. Här är svenska media inte bara utsatta av påverkanskampanjen utan också ett villigt redskap, ja faktiskt en involverad aktör, för rysk propaganda.

DN-härvan
Patrik Oksanen lyfte fram det jag kallat ”DN-härvan” där en journalist okritiskt förmedlat en av Ryssland planterad desinformationshistoria, via Komsomolskaya Pravda och The Guardian. Där handlade det inte om en okunnig praktikant utan om en betrodd journalist med lång CV – och en av rikets mest tongivande mediafigurer, Peter Wolodarski. Den historien har aldrig retts ut, sannolikt därför att den är alltför uppenbart pinsam. DN valde att tiga, men det är många med mig som inte glömmer eller förlåter.

Jag slutar här ”för nu”, men återkommer med fler reflektioner efter hand.

Advertisements

§ 2 Responses to Vilseledning : Reflektion

  • Simplicio says:

    Tvingades dessvärre konstatera att Johar Bendjelloul i gårdagens upplaga av [sv]ekoredaktionens lördagsintervju med den ryska federationens befullmäktigde ambassadör i Stockholm, konsekvent undvek att ställa några frågor kopplade till det vidriga terrordåd ryssarna begick vid nedskjutningen av Malaysia Airlines Flight 117 den 17 juli 2014. Utöver det var utrikeskorrespondenten Sten Sjöström dessutom kritisk till frånvaron i svenska media av positiva rysslandsbilder. Statsradion förnekar sig inte…

  • bob says:

    Användbar information. Jag rekommenderar dig att se cv av Martin Krag där du kan se hela arbetet http://www.di.se/nyheter/trumpjubel-i-moskva/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Vilseledning : Reflektion at The Imaginary Club.

meta

%d bloggers like this: