Subversion

December 22, 2016 § 1 Comment

svtred2

Kan man kritisera media utan att spela Ryssland i händerna?

Ett av Rysslands delmål i sin långsiktiga överlevnadsstrategi är att underminera och helst ruinera förtroendet för motståndarens viktigaste institutioner på alla nivåer: den politiska sfären; den ekonomisk-finansiella sfären, det vill säga banker, valutan och handelns aktörer; den militära sfären; den religiösa sfären samt, kanske viktigast idag, mediasfären.

Jag säger överlevnadsstrategi snarare än erövringsstrategi även om skiljelinjen är hårfin: Ryssland spelar ett nollsummespel där varje förlust för motståndaren är en vinst för dem, och vice versa, emedan vi i väst oftast söker win-win-situationer i en värld som är allt mer sammantvinnad och samarbetsberoende.

Ett ruttet Ryssland
Ryssland har för länge sedan insett att det egna landet är ruttet och svagt, men istället för att bygga sig organiskt starkt har landets härskare traditionellt alltid sökt göra Ryssland starkare genom att splittra, försvaga, förminska och – gärna – slutligen erövra sina motståndare. Med västerländska ögon spelar Ryssland ett lose-lose-spel: de försvagar oss och blir själva svagare därmed.

Det här är inget nytt: det gamla tsar-Ryssland agerade exakt så och på ett principiellt plan har ingenting förändrats sedan dess. Ryssland lider fortsättningsvis av ett mindervärdeskomplex gentemot Europa, ett Europa som ryssarna både älskar och hatar, älskar att hata och hatar att älska. Retoriken och uttrycken i ryska media och från ryssarna själva bär starkt vittne om detta.

Såväl på det principiella som på det praktiska planet lever det gamla svaga och ruttna Ryssland kvar än idag. Man behöver inte åka långt bortom Arbatgatan i centrala Moskva för att hitta samma bottenlösa lervälling och sammanrasande hus, samma armod, superi och förfall som har präglat landet sedan urminnes tider.

moscow

Hemma hos armodet i centrala Moskva (2014)

Här vill jag understryka att mitt förakt endast rör den ryska regimen. Ryssland är ett vackert och starkt land med ett stolt folk: jag har ingenting emot dem.

Kyrkan
Nåväl: tillbaka till subversionen av de västliga samhällets centrala sfärer. Vi behöver inte leta länge bland tecken, signaler och bevis för att Ryssland aktivt arbetar för att splittra oss i samtliga dessa sfärer. Den minst uppmärksammade och dagligdags mest förbisedda sfären, den religiösa, är särskilt intressant. Vi har ju själva gått från ett starkt kristet samhälle där morgonbön, morgonpsalm, dop och konfirmation varit givna inslag, till ett alltmer uppluckrat samhälle där de kristna värdena inte längre är lika självklara och ständigt ifrågasätts. Det klagas mycket på islams och invandringens roll i detta: själv tror jag att modern teknologi och kyrkans förlorade monopol på information är den främsta anledningen till kyrkans förfall.

Ryssland har därmed liten roll i förflackningen. Samtidigt kan man bara konstatera att uppluckring av de kristna värdena, en mindre tilltro till kyrkan, mindre empati och mer cynism ligger helt i Rysslands intressen. Att vi dessutom har en ärkebiskop vars valspråk är “Gud är större” (Allahu akbar) och som har ett ännu inte helt utrett samband med Stasi, väcker minst sagt konsternation.

Media
Det som bekymrar mig mest, och som borde bekymra många fler, är dock Rysslands subversion och manipulation av våra media. Min främsta måltavla här är fortsättningsvis SVT, som jag anser uppvisa såväl extremt dåligt omdöme som ren och skär inkompetens när det kommer till det ryska narrativet och de ryska subversiva ansträngningarna.

Min och andras kritik av SVT jämte andra media (t ex DN och SR) riskerar dock att spela den ryska strategin rakt i händerna eftersom den i någon mån, ehuru liten, också underminerar förtroendet för våra i särklass största media. Alternativet till det vore att inte kritisera desamma, vilket torde leda till att medias subversiva verksamhet tillåts fortsätta ohindrat och okommenterat. Till mitt försvar, utan att för den del tro att jag har mer än mikroskopisk påverkan, intalar jag mig att SVT och andra medier är så oerhört mycket bättre på att underminera sig själva att min lilla insats knappast gör varken av eller till.

Vilka uttryck tar sig då denna subversion? Vad gäller SVT och Ryssland handlar det om tre relativt tydliga strategier: tigande, skönmålning och falsk balans.

Tigande. Räkna antalet inslag, och antalet utsända minuter, i SVT Nyheters utsändningar om Rysslands krig mot Ukraina. Under hela 2015 och 2016 rör det sig om enstaka minuter, trots att kriget är precis nästgårds och har världsomfattande konsekvenser. Det talas om hur Rysslands agerande hotar “den rådande världsordningen” – men det är något SVT varit närmast helt tyst om. Varför? Vem bestämmer att SVT ska hålla käften om kriget och Rysslands illdåd?

Skönmålning. Samma dag som ryska styrkor i Ukraina går till våldsamt anlopp mot Europas försvarare vid Svitlodarsk, ett anfall som pågått i fem dagar och som skördat bedömt nära hundratalet liv på båda sidor, väljer SVT vid sidan av tigandet kring detta att prata om Jeltsinmuséet i Moskva. Inslaget handlar i princip om hur mycket bättre det var på Sovjettiden och hur starkt Ryssland var, och kommer att bli igen under Putin. Samma dag nås vi också om nyheten om att ett sjuttiotal ryssar supit ihjäl sig på badolja gjord på metanol, men det berättar SVT heller inte om. När SVT rapporterar från Ryssland är det oftast och i huvudsak i oförargliga toner. Man kan fråga sig varför.

Falsk balans. Jag har tidigare belyst hur SVT:s passiva språk  – “strider pågår”, “vapenvilan bryts” med mera – anonymiserar angriparen och gör försvararen medskyldig till det pågående brottet. SVT kan förstås inte agera domare och peka ut någon enskild part med mindre än att man har påtagliga bevis. Eftersom SVT inte ens på minsta sätt försöker hitta bevis eller, än värre, ignorerar de bevis som finns, väljer man istället det passiva tilltalet där varje groteskeri från ena sidan måste vägas upp av en motsvarande beskyllning mot den andra.

Hur gå vidare?
Det fantastiskt passiva svenska folket måste ställa högre krav på medierna, något som endast låter sig göras genom att källkritik och mediakritik fostras på ett tidigt stadium i skolan. Jag anser också att tongivande personligheter med tillgång till media tar ett större personligt ansvar för att diskutera dels SVT:s och andra mediers brister, dels att dessa personligheter rör sig något lite från en iakttagande position till en mer aktivistisk hållning. Vi måste inte acceptera tingens ordning, vi kan och ska ifrågasätta programdirektörernas och redaktionernas val för att därigenom öka kvaliteten i det utsända materialet. För att nå förändring måste något – till exempel det egna hoppet om att få synas i rutan – sättas på spel.

Sveriges Värdelösa Television

December 21, 2016 § 1 Comment

map_art_sectors

Jag vet att jag är tjatig, men SVT är faktiskt helt fantastiskt värdelöst när det kommer till internationell konfliktbevakning. Kriget i Ukraina – även om det formellt inte kallas krig utan “antiterroroperation” av den ukrainska regeringen – är vår tids kanske mest omvälvande och samtidigt minst bevakade krig.

Idag släppte OSINT-kollektivet Bellingcat sin rapport om Rysslands artilleribeskjutning över gränsen mot Ukraina under de kritiska sommarmånaderna 2014 då ATO var nära att omringa de så kallade “separatisterna” i östra Ukraina. Bellingcat började plugga för sin rapport redan 15 december, då media inbjöds att ta del av materialet i förtid. Denna så kallade “embargoed report” innehöll så pass mycket information att vilket mediehus som helst kunde bilda sig en uppfattning och förbereda sin egen publicering. Om SVT tagit del av denna förrapport eller ej är för mig okänt, men resultatet går att utläsa idag då den fulla rapporten släpps.

SVT svarar förstås till 100 % upp mot förväntningarna: att inte säga ett knyst. 

Denna bedömning görs på grundval av SVT:s utsändning av Rapport 19:30, där man istället ägnar sju plågsamma minuter åt det söndertuggade dådet i Berlin – där man påpassligt nog drar sitt strå till den ryska propagandastacken genom att ifrågasätta Merkel – alltmedan ryska förband sedan fyra dagar med full kraft anfaller Europas försvarare i utbuktningen vid Svitlodarsk. Här har en förmodad förstärkt rysk bataljonsstridsgrupp dödat ett tjugotal ukrainska försvarare och sårat tre gånger så många under de gångna dagarna, i huvudsak genom oupphörlig tung artillerield. Men därom är SVT knäpp tyst.

Jag har tyvärr inte tillgång till statistik om hur sällan eller lite SVT rapporterat om Rysslands krig mot Ukraina men med ledning av SVT:s egen Twittertrafik samt sökningar på svt.se och andra nyhetsövervakande källor får jag konstatera att det rör sig om mindre än 10 minuter total sändningstid över en period om cirka två år. SVT får gärna rätta mig på den här punkten.

Inlägget uppdateras.

Aktuellt 21:00 innehåller mer innehållslöst om Berlin, egenreklam för redan sänt program (IS-Marilyn), mer plugg för egna program (högskolefusk), egenreklam för SVT:s app och pladder om julstress – men inte ett ynkans ord om Rysslands sedan 2014 pågående krig mot Ukraina, mot Europa.

Intressant nog avslutas Aktuellt med ett feelgoodinslag om Boris Jeltsin, vars historiska arv går att beskåda på ett Jeltsinmuseum i Moskva. Man undrar hur redaktionen tänker här: “Ryskt bataljonsangrepp med tungt artilleri i Ukraina? Nej, vi sänder den här mossiga gamla skiten istället.”

Where Am I?

You are currently viewing the archives for December, 2016 at The Imaginary Club.