SVT tar del i informationskriget mot Ukraina

March 23, 2017 § 3 Comments

drapekoI Kulturnyheterna igår på SVT Aktuellt försöker SVT belysa “skandalen” kring Rysslands Eurovisionsbidrag. Det skandalösa är dock inte att Ukraina förbjuder artisten inresa utan att Ryssland medvetet utnyttjar ESC i sin psykologiska krigföring – och att SVT okritiskt tar del i denna påverkansoperation.

Se inslaget här (start ca 05:40). Inslaget väcker anstöt och föranleder omedelbar anmälan till Granskningsnämnden.

Min anmälan i sin helhet:

I Aktuellt (Kulturnyheterna) rubricerade datum förekommer ett inslag om ca 60 sekunder rubricerat ”Bråket mellan Ukraina och Ryssland kring det ryska bidraget till ESC eskalerar”.

I inledningen uppges att ”den ukrainska säkerhetstjänsten (SBU) beslutat att den ryska sångerskan inte får tillstånd att komma in i landet, det med anledning av att hon uppträtt på Krimhalvön 2015, det vill säga efter att Ryssland annekterat området.”

Inledningsvis intervjuas ESC-chefen som säger att ”lagarna i värdlandet måste respekteras, men vi är djupt besvikna över beslutet som vi anser går emot tävlingens anda och tanken på inkluderande som ligger till grund för ESC”.

Därefter intervjuas en företrädare för den ryska duman, Jelena Drapeko, tillhörig det Putinvänliga extrema vänsterpartiet ”Rättvisa Ryssland” vars partiledare Sergei Mironov står på den internationella sanktionslistan mot Ryssland efter att aktivt ha stöttat invasionen av Krim 2014 och som anklagas för finansiellt stöd till de illegala ryska hybridstyrkorna i östra Ukraina. Drapeko yttrar en åsikt: ”jag anser att det är fult gjort. Men vad kan man vänta sig av dem? Jag tycker synd om Samojlova som är en underbar sångerska. Hon förtjänar att få en lysande karriär”. Uttalandet kommenteras ej av SVT.

Avslutningsvis intervjuas Grigorij Karasin, Rysslands vice utrikesminister, som säger att [beslutet] väckt rättmätig indignation, då det är en öppet cynisk och omänsklig handling”. Inte heller detta kommenteras av SVT.

Sammantaget ger detta en negativ bild av Ukraina som till tre tredjedelar består av kritik och som till två tredjedelar yttras av ryska regimföreträdare, utan att värdlandet Ukraina ges tillfälle till kommentar samt utan att redovisa bakomliggande fakta.

Genom att endast belysa den kritiska sidan av Ukrainas beslut gör sig SVT till medhjälpare till den ryska påverkansoperation som kretsar kring valet av en kontroversiell artist och bidrar aktivt till att skapa den av Ryssland orkestrerade reaktion som nämnda val är tänkt att producera.

Inslaget strider mot kravet på opartiskhet och saklighet med följande motiveringar ur Sändningstillståndets Publiceringsregler:

”Kravet på opartiskhet innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. Genmäle ska beredas i efterhand om det är befogat och en begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt.”

Den utpekade parten – Ukraina – utsätts i inslaget för tung kritik utan att ha givits möjlighet att försvara sig.

”Kontroversiella ämnen får inte skildras på ett ensidigt sätt om det inte klart framgår av programmets inledning vilken infallsvinkel det har. Balansering kan också ske med ett annat program som man hänvisar till.”

Inslaget är ensidigt kritiskt mot Ukraina och det framgår inte av dess inledning att vinkeln är Ukrainakritisk. Inslaget balanseras ej av hänvisning till annat program.

”Kravet på saklighet består av tre delar:
– Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande.
– Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga.
– SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program. Observera att kravet också gäller det som visas i bild!”

Sakligheten i inslaget brister i den mån att det inte föreligger någon fakta alls vid sidan om referensen till SBU:s beslut samt att övrigt innehåll i inslaget består av partiska åsikter. Att ett uttalande görs är ett faktum. Utsagornas innehåll är dock ej fakta.

SVT tycks inte ha gjort någon faktakontroll av de utsagor som förekommer i inslaget. Därvid skulle följande fakta ha uppdagats:

1. ESC:s anda uppges vila på fredlig sammankomst och inklusivitet – Rysslands annektering av Krim och fortsatta invasion av Ukraina är allt annat än fredlig.

2. Påståendet om bristande inklusivitet är felaktigt. Samojlova förbjuds inte inresa pga sitt handikapp utan på grund av att hon brutit mot ukrainsk lag.

3. Rysslands cyniska och planerade provokation av Ukraina genom det medvetna valet av en kriminellt belastad deltagare är antitesen till fredlig sammankomst. Denna provokation blir fullt tydlig i de ryska intervjuades utsagor – ”Det är fult gjort. Men vad kan man vänta sig av dem?” (Drapeko) samt ”öppet cynisk och omänsklig handling” (Karasin).

4. Ofullständigheten i inslaget omfattar det faktum att Ryssland bedriver ett fysiskt och psykologiskt anfallskrig mot Ukraina, ett krig vari Samojlova är delaktig. Rysslands omänskliga behandling av krigsfångar i det ockuperade området i östra Ukraina samt omänskliga angrepp på en minoritetsbefolkning (Krimtatarer) belyses ej som kontrast till Karasins påstående. Rysslands cynism i att utnyttja en fredlig musikalisk sammankomst till ett aggressivt psykologiskt krigsföringsinstrument samtidigt som Ryssland i strid mot FN-stadga, internationell rätt och ingångna fördrag ockuperar delar av värdlandets territorium, belyses ej.

Inslaget strider mot kravet på att demokratiska värden ska försvaras, med följande motivering:

”Bestämmelsen innebär en skyldighet att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasfördomar, våld och brutalitet bekämpas.”

Inslaget är en del i det psykologiska krig som Ryssland för mot Ukraina och västvärlden i stort, ett krig som till övervägande del förs i informationsarenan med hjälp av planerade påverkansoperationer som syftar till att undergräva den västerländska demokratiska samhällsordningen. Detta krig är våldsamt, brutalt och antidemokratiskt i såväl den fysiska som psykologiska dimensionen, något som flerfaldiga internationella organ och bedömare vittnar om. Genom att underlåta att belysa eller ta avstånd från dessa förhållanden strider inslaget mot ovan citerade bestämmelse.

Se vidare: Öppet brev till European Broadcasting Union

Nu blev det dumt igen, SVT

March 16, 2017 § Leave a comment

Onsdag 15 mars 2017 rapporterar SVT Rapport om Natoövningen Joint Viking som nu pågår i norska Finnmark. Inslaget är 4 minuter långt och kan ses här fram till 21 mars, därefter förpassas det till ett för allmänheten oåtkomligt arkiv. Inslaget finns också representerat här, där hela texten finns återgiven. Glöm inte att rösta längst ned på sidan.

Inslaget väckte en hel del ont blod på Twitter och jag gör här bara några korta noteringar, i tillägg till en sammanfattande (subjektiv) rapport i ett format som jag hoppas kunna återanvända framledes.rapport

För det första är det anmärkningsvärt att SVT ramar in övningen i ett Ryssland-centriskt perspektiv, dels genom rubriken “Norsk militärövning provocerar Ryssland”, dels genom ett genomgående narrativ som vill att betraktaren ska sympatisera med Ryssland gentemot det hot Ryssland säger sig uppleva och dels genom att undanhålla balanserande information om Rysslands egen övningsverksamhet i regionen.

Detta förstärks av en sällsynt medioker grafik som överdriver övningens påstådda hotfullhet och som vilseleder den okritiske betraktaren att tro att övningen faktiskt pågår “nära Ryssland”, när den i själva verket pågår ca 200 km därifrån – motsvarande sträckan Stockholm-Falun.

grafik-0-jpg

SVT:s grafik. Var ligger Ryssland egentligen, och herregud vilka stora trupper NATO har.

map

Jämför med norska försvarsmaktens grafik, här infälld på en något tydligare karta.

Reportern, Kirsi Vanttaja, förmedlar en gravt vinklad och, i avsaknad av balanserande fakta, vilseledande text där enstaka fakta ryckta ur sitt sammanhang fås att verka hotfullt.

Soundbiten den “största övningen hittills i området” uttalas ett par gånger i inslaget, uppenbarligen för att inskärpa styrkan i det påstådda hotet – störst är ju värst. Nu är det ju dock så att Rysslands övningar i motsvarande område, Kolahalvön, är mångdubbelt större. Senast det begav sig, 2015, beordrade Rysslands president en oförberedd beredskapsövning där hela Norra Flottan plus lite till ingick – ca 38,000 man med 41 fartyg, 15 ubåtar och 110 flygplan och helikoptrar. Den övningen avfärdas snabbt av Vanttaja med frasen “då reagerade Ryssland med att ha flygövningar”, utan att ange vare sig styrka eller omfattning.

Att Ryssland överreagerar på ett “hot” som de känt till i flera år är intet annat än ren propaganda, som SVT antingen medvetet eller omedvetet sväljer och spelar med i. Alla schemalagda Natoövningar annonseras i god tid och man bjuder dessutom in internationella observatörer, däribland ryska, för att övervara festligheterna. Samma sak kan inte sägas om ryska beredskapsövningar…

Texten innehåller dock balanserande uttalanden från övningens deltagare, där det klargörs att övningen inte på något sätt kan anses hotande eller provocerande. Övningen är helt enkelt del i en normalt kompetensutvecklande verksamhet som syftar till att kunna försvara landet i händelse av angrepp. Detta står i bjärt kontrast till väsentligt större ryska militärövningar som ständigt innehåller aggressiva moment – flyganfall med kärnvapenmissiler, bekämpning av fientligt luftförsvar, luftlandsättning på djupet och landstigning mot försvarade kustavsnitt. Ryssland övar för anfall, Nato inklusive Nato-landet Norge övar för försvar. Se gärna förklarande grafik fram till hösten 2015 här.

Sammantaget återkommer Nato-kritiska, alarmistiska och propagandistiska utsagor i texten som ensidigt stödjer ett ryskt kränkthetsperspektiv:

Rysslands pressattaché i Norge har uttryckt stor oro över övningen

Detta finner jag något märkligt, med tanke på att han varit informerad om övningen sedan 2015 och att Ryssland sannolikt deltar med en grupp observatörer som torde ha fått ingående orientering om övningens innehåll.

…övningen har aldrig haft så här många deltagande soldater och tidigare deltog inte soldater från andra Nato-länder.

Just denna övning, Joint Viking, har verkligen inte haft så här många deltagare tidigare – däremot har andra Nato-övningar i Norge haft det. Norge har som Natoland flera gånger tidigare övat med många andra Natoländer i sitt eget land. Det är inget att förskräckas över, det är fullt normalt.

Även den här gången har Ryssland reagerat inför den nu pågående övningen.

Ryssland tar varje tillfälle i akt att klaga på att grannländer skärper sitt FÖRSVAR, eftersom det gör ett ryskt ANGREPP så mycket besvärligare.

…Ryssland oroas av den ökade militära aktiviteten i norr.

Ja, nu har Vanttaja sagt detta ett antal gånger. Det blir inte mer oroande för det, utom för den som delar Kremls [spelade och helt ogrundade] paranoia.

Men den amerikanska närvaron i Norge ökar. I januari lät Norge USA stationera över 330 soldater på norsk mark…

Ska vi behöva påminna om att både USA och Norge är Natoländer som förbundit sig att gemensamt försvara sig mot varje yttre hot? Varför vill SVT skapa oro och harmsenhet över detta, om inte för att man odlar ett sedan länge etablerat USA-hat.

…eftersom Norge hittills inte velat ha fast stationerade främmande styrkor på norskt område under fredstid.

Amerikanska, brittiska, franska, tyska, polska eller italienska styrkor i Norge är inte främmande, de är brodersoldater från den gemensamma försvarsalliansen.

Men Ryssland har kritiserat det amerikansk-norska militära samarbetet.

Här blir det rent av löjligt. Ryssland kritiserar att två Natoländer samarbetar inom ramen för den försvarsallians de bägge tillhör? Reportern använder denna paradox för att lägga fram en rysk antydan om att Norge håller på att förbereda ett anfallskrig tillsammans med sina otäcka Nato-partners…

Visst är det bekymrande med militär verksamhet – vi vill ju bara ha fred och krig känns liksom så himla 1900-tal – men att SVT kommenterar och beskriver detta först och främst ur ett ryskt perspektiv, som om de vore avlönade av Ryssland och inte Sverige, är mer bekymrande än så.

Huvudpoängen med inslaget avslöjas av rubriken. “Norsk militärövning provocerar Ryssland”. Man ska alltså inte provocera Ryssland, för det är dumt. Då kan ju Ryssland bli argt och anfalla, särskilt om man går med i Nato. Ryssland = bra, Nato = dåligt. Då vet vi det!

Kulturkollaps om Ukraina

March 6, 2017 § Leave a comment

Rebecca Haimi, ”huvudredaktör webb” på SVT Kulturnyheterna, ger sig på att försöka analysera Loreens Melodifestivalförlust mot bakgrund av att ESC 2017 hålls i Ukraina. Haimi uttrycker besvikelse över att förhandsfavoriten slagits ut och antyder i raljanta ordalag en fruktan över att Sverige istället kommer att representeras av en föregivet politiskt naiv artist med obefintligt socialt engagemang – en artist som inte kommer att ifrågasätta det där pågående kriget.

Frågan är vad och vem Haimi anser att artisten – vem det nu blir – ska ifrågasätta: texten är så pass simplistisk och beskrivningen av kriget så neutral att betraktaren får tolka Haimis antydningar efter behag.

”2: Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson gör vad de är förpliktigade att uträtta i Kiev: spelar på svenska ambassaden och går på välkomstfest i något stadshus. De ställer inga frågor om de tusentals civila som dödats och de hundratusentals invånare som drivits på flykt i landet de senaste tre åren. Det angår dem inte som artister.” (min kursivering)

Haimi förutsätter att den svenska ESC-finalisten är politiskt omedveten och inte ställer besvärande frågor – till vem, de ukrainska värdarna? Anser Haimia att artisten ska ställa ukrainska myndigheter till svars för de tusentals civila som dödats – av Ryssland och av Rysslands ställföreträdande mördare? Tror eller hoppas Haimi att Loreen skulle ha agerat så? Eller ska artisten enligt Haimi söka upp ryska representanter i Kiev och ställa dem mot väggen i syfte att traktera svenska och internationella tittare med en stunds rättfärdig harm? Eller är det så att Haimi anser att Ukraina har en egen skuld i att Ryssland annekterat och angripit landet, och därför ska ställas till svars av en svensk ESC-artist? Hur man än analyserar Haimis underförstådda resonemang haltar det betänkligt.

”3: I intervjuer med internationell press säger Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson att de är glada att få representera Sverige och ”taggade” på att göra en ”bra show”. De har troligtvis även blivit ”väl bemötta” och tycker att landet är ”jättefint”. De nämner inte det exceptionella Europapolitiska läget som Eurovision song contest just där, just då, utgör skådeplats för. Ryssland möter Ukraina. Samtidigt dödar proryska separatister och ukrainska militärer varandra i en del av landet som inte Eurovision-pimpats. Där har husen förstörts och elen och vattnet slagits ut.”

Haimi fantiserar raljant vidare om den politiskt naive artisten: i hennes värld är det dolskt att bli väl bemött i Ukraina och den som tycker att landet är ”jättefint” har duperats av en diktatorisk nazijunta där sken av välstånd upprätthålls med potemkinkulisser. Artisten förväntas inte se kriget (som SVT blundar för) eller det exceptionella ”Europapolitiska” läget (som SVT blundar för), men som Haimi tycks vara särskilt engagerad i (utan att det bortom denna artikel får något avtryck vare sig i Kulturnyheterna eller i hennes sällan uppdaterade Twitterfeed).

Haimis beskrivning av Rysslands angreppskrig mot Ukraina är sällsynt naiv – ”Ryssland möter Ukraina” – som om det handlade om en fotbollsmatch eller ett dansbattle. Lika naiv och falskt balanserad är den fortsatta beskrivningen – ”Samtidigt dödar proryska separatister och ukrainska militärer varandra” – som om det var ett krig på lika villkor, där båda parter är lika skyldiga till kriget och dödandet. Även i styckets sista mening fortsätter den neutrala tonen: ”Där har husen förstörts och elen och vattnet slagits ut.” Att det är RYSSLAND som är den aggressiva parten, att RYSSLAND är den som beskjuter Ukraina med salvpjäser och tungt artilleri, som föröder hus, vattenverk och kraftstationer, det tycks Haimi inte begripa.

”Kommer ni ihåg varför Eurovision song contest hålls i Kiev 2017? Jamala? 1944? En låt om Sovjets deportation av Krimtatarer under Andra världskriget, som lika väl kunde handla om Rysslands annektering av Krim i realtid. Retade gallfeber på ryska politiker och riskerade att diskas, eftersom det är förbjudet med politiskt innehåll i tävlingen enligt Eurovisionreglerna. Just därför intressant, nytt, träffsäkert. Generade vinst.”

Här hoppar Haimi tillbaka till någon slags politisk mittfåra där det är OK att kritisera historiska övergrepp och upprepa till intet förpliktigande och godkända mantran om Rysslands Krimannektering. Haimi gillar ett upproriskt ESC som inte skyggar för samtidspolitik, samtidigt som hon raljerar lite lätt över att Jamala tog hem ESC-vinsten 2016 med ett politiskt knep – som om låten inte var bra i sig utan mest ett taktiserande frieri. Som betraktare undrar man i vilket läger Haimi vill sätta ned foten. I det efterföljande sammanfattas dock Haimis föregivna och nu på förhand skam komna förväntningar:

”Loreen reste till Azerbajdzjan 2012 och stekte en guidad tur i Baku för att träffa människorättsorganisationer. Sedan vann hon tävlingen. I år kompenserar vi troligen för skolket.”

På SVT tycks föreställningen vara att Ukraina är en diktatur som dödar civila och som borde skärskådas av ESC-finalisten. Haimi anser synbarligen att den svenska ESC-finalisten ska kritisera värdlandet för det krig, förskingring och förtryck som pågår – inte det land, Ryssland, som driver och är orsaken till detsamma. Eller menar Haimi att den svenske ESC-finalisten ska ta sig in till det av Ryssland ockuperade Donetsk för att ställa Putins marionett Zakharchenko mot väggen? Ska finalisten resa till Moskva för att skälla ut Putin, Surkov, Shoigu och Gerasimov? Det vore i så fall episkt.

Jag vet att man inte ska kräva för mycket av nöjesjournalister och kulturredaktioner, men här någonstans går ändå gränsen.

Vidare frågor kan ställas till kulturnyheterna-webb@svt.se som också tillsänts detta inlägg.

 

Öppet brev till Sveriges Television

March 2, 2017 § Leave a comment

Hej Sveriges Television, särskilt hej SVT Nyheter och i synnerhet extra hej till ansvarig utgivare Ulf Johansson och utrikeschef Ingrid Thörnqvist. [Varning: Lång text. Inga bilder.]

Jag skriver till er i egenskap av bekymrad allmänhet. Jag är bekymrad över hur ni (inte) rapporterar från Rysslands krig mot Ukraina; över hur ni värderar nyheter därifrån kontra andra nyheter och icke-nyheter; över hur ni anstränger er att skapa en falsk balans i rapporteringen och i övrigt ger ryska narrativ företräde i utsändningarna. Utöver dessa bekymmer är jag också starkt bekymrad över er skriande oförmåga till dialog med era brukare i allmänhet och med kritiker i synnerhet. Men låt oss ta en sak i sänder.

Efter en inledande god bevakning av händelserna i Ukraina, annekteringen av Krim och nedskjutningen av MH17, upplever jag att SVT:s rapportering tappade fart kring återerövringen av Sloviansk och i det närmaste helt upphörde efter slaget om flygplatsen i Donetsk (som Elin Jönsson beskrev ur ett rebellromantiskt perspektiv). Däremellan och därefter inträffade flera omvälvande strider som ni endast översiktligt berörde, om ens det: striderna kring Savur-Mohyla och Ilovaisk där ryska reguljära förband var direkt involverade, den ryska salvpjäsbeskjutningen av Kramatorsk (1, 2, 3) och Volnovakha (jämför SVT:s inköpta TT-version), den ryska kustinvasionen i Novoazovskregionen (jämför ert egen passiva beskrivning) och striderna kring Shyrokyne för att ta några exempel.

Under 2015 och 2016 upplever jag att rapporteringen från Ukraina i det närmaste helt upphört, med undantag av enstaka korta ”telegram” som översiktligt berättar att strider pågår (t ex nu senast vid Svitlodarsk och Avdiivka). För den som inte följer konflikten nära och dagligen torde dessa korta 20-sekunders inslag vara snudd på obegripliga, då faktainnehållet är svårt bristande.

Desto mer utrymme ges, återkommande, till ryska narrativ och ryska kommentarer till kriget i allmänhet. Bara under 2016 förekom Rysslands ambassadör till Sverige vid två tillfällen i SVT Nyheter/Agenda, och nu senast har ni sänt och till och med repriserat ett renodlat propagandainslag där Kremls inofficielle språkrör Mirzayan i godan ro får lägga fram Moskvas syn på den nya världsordningen. Det är ett spår som förskräcker, i synnerhet som det lämnas okommenterat av er och inte uppvägs av balanserande information.

Det enskilt tydligaste redaktionella ställningstagandet kring Rysslands krig mot Ukraina synes vara den bullrande tystnad varmed ni behandlar händelserna. Eftersom ni inte bokför antal utsända sekunder, samlar ert material ämnesvis eller i övrigt tillhandahåller arkivmaterial som möjliggör en extern granskning över tid, uppmanar jag er att själva redovisa er bevakning av kriget i detalj och därefter förklara hur så (upplevt) lite tid ägnas åt detta, samt redovisa skälen till detta.

Jag är väl medveten om SVT:s krav på oberoende, faktabaserad och balanserad rapportering, liksom hur svårt det är att filtrera fakta från desinformation i ett krig som lika mycket förs på det psykologiska planet. Detta undantar er dock inte från skyldigheten att redovisa faktiska händelser eller av andra uppdagade fakta.

Rysslands krig mot Ukraina är inte en händelse där två jämlika parter kan beskrivas ur ett likvärdigt, neutralt, balanserat, perspektiv. Ryssland är de facto den aggressiva parten medan Ukraina de facto försvarar sig mot sagda brottsliga aggression med all den rätt som landets författning och internationell lagstiftning ger. Varje beskrivning som underlåter att belysa detta, eller som låter betraktaren tro att striden förs i ett politiskt vakuum mellan två jämnstarka och till lidandet lika skyldiga parter, begår våld mot rättfärdigheten och sällar sig till ondskan.

Tystnad är av ondo. Underlåtelse att rapportera är ett ställningstagande för mörkrets makter.

Den neutrala, ”balanserade” beskrivning som åsyftas här ovan är precis den som SVT ägnar sig åt när ni säger att ”strider pågår” eller ”civila beskjuts” utan att ange vem som angriper och vem som angrips. Varje sådan ”balanserad” och passivt neutral beskrivning, som så ofta förekommer i er rapportering, går i lögnens och desinformationens tjänst.

I ett samtal våren 2015 oss emellan försökte ni förklara er inställning till just detta. Ni betonade då hur viktigt det var att varje utsaga var sann och kunde beläggas med fakta. Då liksom nu finns ovedersägliga fakta öppet tillgängliga, fakta som ni återkommande och fortsättningsvis ignorerar. Detta gäller bland annat omständigheterna kring nedskjutningen av flight MH17, närvaron av reguljär rysk trupp och unikt rysk krigsmateriel i östra Ukraina, den ryska artilleribeskjutningen, den ryska finansieringen, logistiken och befälsordningen i östra Ukraina, den pågående ryska plundringen av ukrainska gas- och oljefyndigheter, det ryska förtrycket på Krim samt mycket mer därtill.

Dessa fakta, som insamlats och presenterats av väl etablerade och betrodda källor som Bellingcat, InformNapalm, Information Resistance, Myrotvorets Center, SBU, ATO-centret vid Ukrainas försvarsdepartement, Atlantic Council, Chatham House, RUSI, OSSE, HRW med flera, har till den groteskt övervägande delen ignorerats av er. Till ert försvar anför ni bristen på egna korrespondenter och grävande reportrar på plats, liksom att ukrainska källor inte kan anses neutrala i kriget och därför inte kan användas: det är den tunnaste av ursäkter givet det stora antal betrodda internationella källor som här nämns.

Det ryska kriget mot Ukraina går nu in på sitt fjärde år. Det är ett krig mot frihet, demokrati och internationell rätt, begånget av en av nutidshistoriens gräsligaste förtryckarregimer, en regim vars anlopp mot de värden ni annars hyllar torde föranleda en långt kraftigare och mer ingående granskning. Än finns det tid att reparera skadan. Än finns det tid att återerövra journalistisk heder. Låt oss se er anta den utmaningen.

Avslutningsvis vill jag ge er några tips. Använd några kronor av de mångmiljardmedel svenska skatt- och licensbetalare ger er till att förklara kriget med åskådliggörande grafik, med länkar till verkliga fakta på er svårt bristande hemsida, med återkommande utfrågningar och expertledda paneldiskussioner i ämnet, samt med politiska och militära konsekvensbeskrivningar av de fakta ni skulle kunna redovisa.

Anta också gärna samtidens stora mediala utmaning: att släppa det ensriktade förkunnelseperspektivet som radio och TV alltjämt domineras av, för att istället inleda interaktiv dialog med brukarna genom alla de praktiska verktyg som finns: svara i telefon, svara på email, svara på frågor och kommentarer såväl på er egen sajt som i sociala media – det är en central del av den positiva folkförankring public service så väl behöver. Ju längre ni klänger er fast vid den dövörade megafonmentaliteten desto mer marginaliserade kommer ni att bli.

Where Am I?

You are currently viewing the archives for March, 2017 at The Imaginary Club.