”Inbördeskrig” i Ukraina – 10 frågor till SVT

May 10, 2017 § 8 Comments

inbordeskrigTisdag 9 maj sänder SVT Rapport 19:30 ett kort inslag om den stundande Melodifestivalen i Ukraina. Nyhetsankaret Lisbeth Åkerman ställer därvid (19:43, 13:00 i programmet) en fråga till utrikeskorrespondenten Elin Jönsson, på plats i Kyiv: ”Det pågår ju inbördeskrig i Ukraina, hur är situationen i landet?”

Inbördeskrig.

Hörde jag rätt?

Här är det på sin plats att ställa 10 frågor till SVT, till ansvarige utgivaren Ulf Johansson, till utrikeschefen Ingrid Thörnqvist och till SVT:s VD Hanna Stjärne:

  1. Har SVT missat att Ryssland har invaderat och annekterat Krim samt aktivt deltar i strid i östra Ukraina?
  2. Har SVT missat att Ryssland vid upprepade tillfällen skjutit med tungt artilleri och salvpjäser över gränsen in i Ukraina?
  3. Har SVT missat att Ryssland fysiskt invaderat med reguljära bataljonsstridsgrupper i östra Ukraina, aktiva bland annat vid Saur-Mohyla, Novoazovsk, Ilovaisk, Debaltseve och Donetsk?
  4. Har SVT missat att de Ryska Soldatmödrarna nyligen rapporterat om att minst 1500 ryska soldater dött i strid i Ukraina?
  5. Har SVT missat att USA och EU infört sanktioner mot Ryssland pga dess militära angrepp på Ukraina och olagliga annektering av Krim?
  6. Har SVT missat att personal och materiel från över 70 ryska reguljära arméförband identifierats som stridande i Ukraina?
  7. Har SVT missat att ryska reguljära soldater tagits tillfånga i Ukraina?
  8. Vem skrev manus till inslaget?
  9. Vem godkände att inslaget med sin uppenbart felaktiga och propagandistiska text alls sändes?
  10. Hur avser SVT tillrättalägga sitt fel?

Med ledning av de fakta som föreligger i saken är det uppenbart att SVT far med osanning i direktsändning när man benämner Rysslands krig mot Ukraina som ett ”inbördeskrig”. Samtliga dessa 10 frågor kräver omedelbart svar.

Detta inlägg avsänds också som epost till ovan nämnda personer samt ligger till grund för anmälan till Granskningsnämnden för radio och tv.

Tårar över Syrien

February 24, 2017 § Leave a comment

aleppo1I Aktuellt 23 februari 2017 förekommer ett reportage från Syrien och där mellanösternkorrespondenten Stefan Åsberg vandrar omkring i det förödda Aleppo.

Inslaget är signifikativt för SVT Nyheter på många vis: dess redaktionella hållning; dess falska balans; dess agendasättande åsiktsmanipulation; dess påklistrade antydda medlidande och ytterst dess landsförrädiska agenda.

Se gärna inslaget först (start ca 26:00) innan du går vidare och läser min bedömning och inflikade kommentarer.

Inslaget är fyra minuter långt och inleds av hallåan Cecilia Gralde som med tung och eftertrycklig stämma sätter den emotionella ramen kring inslaget:

– Nuuu så ska vi till Syyyrien, till den sönderbombade staden Aleppo, där det finns ljusglimtar just nu [höjda ögonbryn, uppgiven gest]. Men vår utsända har träffat en flicka, Ula, som är ett av de barn som nu kan återvända [höjda ögonbryn, hoppfull gest, huvudet på sned] till skolan efter fem år utan undervisning. [snörpt mun: jojo ni, nu ska ni få se, så här bistert är det]aleppo2Voice Over, Stefan Åsberg:

– Vägen mot skolan går förbi skyttegravar och granathål. Ula minns knappt vägen längre, för det var ju fem år sedan hon gick längs de här gränderna i Gamla Stan. (här antyder Åsberg att hon inte befunnit sig rakt under bomberna utan snarast åtnjutit regimens beskydd mot de ruskiga rebellerna i fem års tid)

Textremsa: “Vi sov och vaknade till ljudet av bomber. Ibland vaknade vi i gryningen av bomberna.” (Ja, hade hon befunnit sig i de ryska bombernas målområde hade hon inte likt tiotusentals andra blivit väckt utan sliten i småbitar i sömnen)

“Vi var ständigt rädda och skräckslagna.”(Ula presenteras som offer. Självklart var hon rädd att regimen skulle förlora slaget om Aleppo)

VO, Stefan Åsberg:
– Det är rörigt på skolgården, disciplinen saknas efter alla år utanför klassrummen. Men Ula har saknat allt det där som hon tidigare tyckte var ganska jobbigt.aleppo3Observera att vi bara ser välnärda och välklädda barn som inte lidit krigets konkreta och onämnbara fasor i det kringrända Aleppo.

Textremsa: “Jag har saknat skolan jättemycket. Här lär jag mig läsa och skriva. Här är framtiden.” (Stefans krokodiltårar kan nästan höras genom bilden)

Textremsa (rektorns röst): “Att bygga upp människan är det viktigaste. Krisen vi upplever är en moralisk kris.”aleppo4“Det handlar inte om presidenten, regimen eller oppositionen.” (Nej, alla är lika hemska. Alla och ingen kan lastas för kriget. Detta kallas falsk balans)

VO, Stefan Åsberg:
– Skolan låg i mitt i skottlinjen när regimen slogs mot rebellerna om de här kvarteren i Gamla Stan. Och fortfarande ljuder skottsalvor från striderna några kilometer bort, men minorna är bortröjda, och klassen är tillbaka i samma rum som de lämnade. (Tack gode gud för regimen som lyckats mörda undan alla som protesterade mot Assads gruvliga styre och som nu äntligen kan påbörja återuppbyggnaden i frid och fröjd)

Ula: “Jag minns inte så mycket, men nåt finns nog kvar ändå.”

“Jag hoppas att allt blir som förr. Att jag blir bra på matte och alla andra ämnen.”aleppo5Vi får se en bild på liten flicka som ser ut att lida av PTSD. Vem är hon?  Är hon ett stackars random föräldralöst offer eller tillhör hon propagandaöverrockens följe, instruerad att suga på jackan?

VO, Stefan Åsberg:
– Där ute i Gamla Stan i Aleppo är det fortfarande ganska öde, och få ler. Århundranden av historia har ju sprängts bort (en så neutral beskrivning det bara går att göra: jag vågar påstå att Assadregimen och dess ryska medhjälpare har åsamkat och orsakat den överlägset största förödelsen – men det sägs inte rent ut), delar av det allra värdefullaste arv som världen har. Men människor försöker ändå göra det som man alltid har gjort här, även om livet i stort är helt förändrat. Nästan bara bilderna av Assad tycks vara oskadda (en svårt cynisk och löjligt vilseledande beskrivning av nytryckta propagandaporträtt resta på nyligen monterade tillfälliga ställningar).aleppo6Två flickor:
“Vi kände sorg och smärta. Det här är ju ändå vårt land.”
“Ingen människa vill fly från sitt land, oavsett hur illa man far.”
“Det råder relativ säkerhet.”
“Helt säkert är det inte.”
“Men vi känner tillförsikt och kämpar för det.”
(Återigen tack gode gud för Bashar al-Assad som äntligen skapat säkerhet tillsammans med våra ryska stridskamrater)

Åsberg i klassrummet:
– Alla barn här i Aleppo har en historia att berätta, och den behöver inte handla om död och bomber – här talar man istället om en förlorad barndom. (ja, låt oss för guds skull inte hitta några stympade och manglade barn som lidit helvetets alla kval under Assads och Putins bomber, de skulle ju kunna säga som det är!)aleppo7Inklipp av sorglösa barn som misslyckas med att spela ledsna.

Läraren: “Det måste till en generation som glömmer vad analfabetism är.”
“Eleverna är än mer beslutna att lära sig under de här omständigheterna.”

VO, Stefan Åsberg:
– Den här dagen är speciell: alla elever får en egen lampa för att kunna studera på kvällen när elektriciteten försvinner. Det är verkligen annorlunda att gå i skolan här i Aleppo. (Ja det är verkligen annorlunda. No Shit Sherlock. Tänka sig! Karbidlampor!)aleppo8Ula:
“Jag hoppas att kriget inte kommer tillbaka nu när syriska armén har kommit.” (och där kom det – tack snälla syriska armén för att ni skapar ordning och reda så att alla små syriska barn, särskilt lilla alawitiska jag som inte har rebelliska föräldrar, kan få gå i skolan igen)

Tillbaka till studion:
– Mmmm…[konstaterande]…så ska vi då tillbaks till Sverige och vädret….

Slutsatser

Sammantaget är detta ett ogenerat propagandainslag till stöd för Bashar Assads regim där man i ett ”human interest”-perspektiv får den syriska regimsidan att framstå som garant för lag, ordning, fungerande civilsamhälle och framåtblickande tillväxt. Detta sägs naturligtvis inte rent ut men är det otvetydiga budskap som förmedlas, med en extra bekräftelse i slutet: ”jag hoppas att kriget inte kommer tillbaka nu när syriska armén har kommit” [för att rädda oss undan de ogudaktiga rebellerna/terroristerna som ensamma kastade oss i ett förskräckligt krig där vi inte ens kunde gå i skolan].

Detta hör naturligtvis ihop med att SVT som pseudostatligt TV-bolag inte kan, vågar, vill eller ens för sina chefer får bege sig in i rebellkontrollerade delar av Syrien – det vore dels livsfarligt (man kan ju bli bombad/skjuten/kidnappad/halshuggen!) och dels vore det potentiellt illegalt: man måste ju ordna allt lagligt och rätt med visering, stämplar, säkerhetsgarantier med mera, och därför vara helt i klorna på den syriska maktapparaten. SVT kan inte gå utanför fållan, kan inte rapportera fritt, vill inte rapportera fritt – och hamnar därför oundvikligen i ett regimkontrollerat propagandanarrativ, som man mer än gärna anammar. Detta är för övrigt inget nytt: jämför Cecilia Uddéns “försök” att säga något annat än den regimkontrollerade “sanningen” om kriget i Syrien – det ledde till rabalder och utvisning. Att Uddén knappast kan tänkas rapportera objektivt är en annan femma.

De ansvariga för detta propagandaspektakel, detta journalistiska haveri, är förstås SVT:s ansvarige utgivare Ulf Johansson och utrikeschefen Ingrid Thörnqvist. Ytterst är det SVT:s ledning och styrelse som ska hållas ansvariga för att detta regimtillvända och åsiktsmanipulerande dreck tillåts sändas. Glöm heller inte att Cecilia Gralde och Stefan Åsberg, liksom deras hjälpredor och redaktion, de facto prostituerar sig för att skapa och befordra detta ömkliga narrativ i utbyte mot fortsatt anställning och stabil månadslön.

Varför och varthän?

Man kan också fråga sig varför just detta inslag sänds över huvud taget. Dels finns det ett behov av att fylla programsloten hoppingivande kuriosa av typ ”den mänskliga aspekten i ett förvirrande och oförklarligt krig”, men det är inte allt. Till större del handlar detta om att stödja det stora Rysslandsnärda narrativet som säger att vi i väst måste gå i koalition, med vilka krafter det än må vara, mot internationell terrorism – det vill säga med Ryssland och Iran mot de frihetstörstande och sedan fem år sönderbombade rebellerna. Detta är subversion på hög nivå och torde i den bästa av alla världar föranleda vidare granskning och agerande från högre statsmakter, inklusive SÄPO, MUST och MSB, för att en gång för alla sätta stopp för SVT:s landsförrädiska och destabiliserande agenda. Inbilla er dock inte att detta kommer att hända: staten får inte och ska inte blanda sig i föregivet oberoende journalistik, vilket tillåter att SVT fortsatt ostört och ostraffat kan producera skräp av detta mått med pressfriheten som alibi.

Hade SVT haft ett uns av professionell heder och moral skulle man inlett programmet med en disclaimer där man förkunnar att detta inslag spelats in helt på regimens premisser och att man inte velat eller kunnat vara saklig i sin framställan (trots att man haft all möjlighet att kommentera inslaget på ett radikalt annorlunda sätt). Nu visar SVT istället sin rätta färg, och den är brun.

Din dagliga dos propaganda

January 13, 2017 § 1 Comment

mirz7

Torsdag 12 januari skickar SVT Nyheter ut ett i mina ögon tendentiöst inslag i Rapport 19:30 om Rysslands reaktion på den kommande presidenten i USA, med titeln ”Ryssland gläds åt Trump”.

Det är naturligtvis intressant att höra hur tongångarna går i Ryssland, även om det inte är några större överraskningar som förväntas eller serveras. Därvid agerar SVT inom sitt uppdrag att rapportera från omvärlden. Frågan är snarast hur man rapporterar, vems talan man för, vilka man väljer att agera megafon för det ryska folket och vad man egentligen vill uppnå med inslaget? Vilka begreppsbilder vill SVT att folket ska uppfatta? Här nedan presenterar jag min tolkning med fetmarkerade ord som hänvisning till dessa frågor – hur du väljer att betrakta inslaget är helt upp till dig.

Katarina Sandström påannonserar:
”I stora delar av hela världen håller människor andan och undrar vad som ska hända. Så är det inte i Moskva, där hoppas etablissemanget att Trump ska ge Ryssland en ny storhetstid.” 

Bert Sundström fortsätter:
”Glädje och applåder i Rysslands parlament när Donald Trumps seger var klar, äntligen en rysslandsvänlig president i Vita Huset tänker många, bland dem Gevorg Mirzayan som skriver om internationella relationer och pratar utrikespolitik i olika pratprogram.”

Efter denna beskrivning får Mirzayan lägga ut sina tankar om saken, utan minsta kommentar från Sundström:

mirz1mirz2

“Vi borde ägna oss åt samarbete istället för konfrontation.”

“Vi hoppas att Trump inte vill ha konfrontation för konfrontationens skull.”

Moskva kräver ingenting som Washington inte kan acceptera–”

“–som “ge oss hela Östeuropa, låt Sovjetunionen återuppstå!”

(Kommentar: som om Östeuropa var USA:s att ge bort, eller som om USA hade något att säga till om inför en högst osannolik sovjetisk återuppståndelse!)

Och så avslutningsvis:mirz7

I avsaknad av kommentarer till Mirzayans utsagor får lagt kort helt enkelt ligga. Att Ryssland över huvud taget skulle vara engagerad i “kampen mot IS” är rent skrattretande: under ett års tid har Rysslands bombningar i Syrien nästa uteslutande riktats mot rebeller och civila som inte tillhör IS; Ryssland har inte gjort ett minsta dugg för att hindra tjetjenska radikala islamister att resa till Syrien för att ansluta sig till IS.

Bert fortsätter oförtrutet:
”Ja här i maktens korridorer i Moskva så hyser man stora förhoppningar på bättre relationer till USA med Donald Trump som president och president Putin gör ingen hemlighet av att han är mycket glad att slippa Hillary Clinton som motpart de närmaste fyra åren. Men både makthavare, experter och vanligt folk här i Ryssland inser att med Donald Trump i Vita Huset är det mycket som kan gå snett, också ur rysk synvinkel.”

“Bättre relationer” i det här sammanhanget betyder förstås lättnader i sanktionerna mot Ryssland på grund av en internationellt fördömd annektering av Krim och ett ohyggligt laglöst krigande i östra Ukraina (som SVT för övrigt inte säger ett pip om). Det betyder också att USA ska se genom fingrarna med Rysslands kidnappningar över statsgränsen (Eston Kohver), folkmord i Syrien och dokumenterad inblandning i USA:s inre angelägenheter genom manipulation av valrörelsen där. Men nu ska vi få höra ”vanligt folks åsikter”. Bert ger sig ut på gatorna för att visa en bild på Trump och ställa omöjliga frågor: ”Vem är han? Är han bra för er?”

Den första tillfrågade säger sig inte veta. ”Svårt att säga.”

Tillfrågad nummer två säger: “Jag tror det blir farligt för Ryssland. Han hamnar på säkert på kollisionskurs med vår president – eller tvärtom!”

Herregud vad mycket bra saker man kan få höra på gatan! Bert fortsätter med Mizvayan:
”Jo, två alfahannar kan börja slåss tror Gevorg. Men om Trump visar att han ser Putin som en global tungviktare räcker det långt för relationerna.”

mirz8mirz9mirz10mirz11

Om bara USA erkänner Ryssland som stormakt (fet chans!) och avstår att stödja Ukraina i dess försvar mot ett Ryssland som inte ens erkänner att de inlett och driver kriget, ja då kommer allt att bli bra – med vaniljsås och sockerströssel på!

Och här tar inslaget slut – utan vidare tillägg, kommentarer, betraktelser eller analyser. Här finns inget som ifrågasätter eller agerar motvikt till den nakna ryska propagandan. Gediget!

Gevorg Mirzayan
Vem är då Gevorg Mirzayan, som så översiktligt presenteras som någon som ”skriver om internationella relationer och pratar utrikespolitik”? Var ligger hans sympatier och beroenden (som om det inte var tillräckligt tydligt i inslaget)?

På sin Facebooksida anger han sig själv som “associate professor” vid Ryska Federationens Finansiella Universitet och som utrikeskorrespondent vid föregivet oberoende affärstidningen Expert.

Han skriver också för statskontrollerade Russia Direct och Russia Beyond The Headlines som båda finansieras av statskontrollerade Rossiyskaya Gazeta, liksom i propagandakanalen Russia Insider News, och i föregivet oberoende Russia in Global Affairs där Putin-vänlige oligarken Vladimir Potanin är styrelseordförande.

Han skriver för ryska statskontrollerade GONGO-tankesmedjan (government owned non-government organisation) Russian International Affairs Council där bland andra Petr Aven (Alfa Bank) och Dmitry Peskov (Putins presstalesman) sitter i styrelsen. Han är också publicerad av Gorchakov-fonden, där utrikesminister Lavrov sitter i styrelsen, och av Rysslands informationskrigare, propagandakanalen Sputnik International.

Han har föreläst för RIAS (Russian Institute of Advanced Studies) som är en välkänd propagandaaktör, och här hemma har han (mindre signifikant) uppmärksammats av Rysslands stödtrupp Anders Romelsjö. Han skriver även för The Iran Project, ett “icke-professionellt nyhetsnätverk” som är Irans engelskspråkiga röst mot omvärlden.

Här har Bert helt enkelt hittat “Moskvas röst” i sin prydno. Det vill säga, här är det staten Ryssland som talar, genom en gullig liten taltratt.

Således har SVT låtit Kreml prata till Sverige, på bästa sändningstid, och låtit dem okommenterat föra fram diverse oheliga narrativ. Den enda trösten är att de flesta som såg det antagligen inte förstod det, och att de andra passade på att gå på toaletten medan Kreml pratade – ty detta är skit och ingenting annat.

För övrigt anser jag Trump vara 100 % korrupt och ovärdig sitt ämbete, men det kunde du säkert gissa redan.

Vrångbilden ger fegheten manöverutrymme

November 4, 2016 § Leave a comment

Skärmbild av textens originalversion

Ett skräckexempel på hur svenska media vidarebefordrar rysk desinformation, här ur DN 25 december 2014 – ett ämne som fortfarande efter snart två år inte utretts.

Svenska media, det vill säga de stora drakarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Sveriges Radio och Sveriges Television, har varit starkt bidragande till etablerandet av ett falskklingande osäkerhetsnarrativ i beskrivningen av Rysslands krig mot Ukraina. Konsekvensen av den semantiska vrångbilden är att ge den politiska fegheten manöverutrymme.

Under krigets första skälvande timmar, när ryska trupper på och utanför Krim, med understöd av hejdukar organiserade och finansierade av de ryska säkerhetstjänsterna, tog kontroll över stats- och militärapparaten på halvön, var svenska media delaktiga i beskrivningen av trupperna som lokalt sprungna ”små gröna män”. När Ryssland utan synliga nationalitetsbeteckningar och utan föregående krigsförklaring startade kriget lyckades svenska media inte fullt ut beskriva detta som sådant. Istället beskrevs det som ”händelserna på Krim” och ”konflikten i Ukraina”, som vore det en intern ukrainsk angelägenhet. Bevisbördan väger tungt i svensk journalistik, till förfång för ett rent uttal av den uppenbara sanningen.

När den ryska svartahavsflottan blockerade hamnar och utlopp runt halvön, delvis genom hotfull militär närvaro och delvis genom att sänka fartyg mitt i farlederna, när ryska trupper patrullerade ukrainska militärbaser och flygplatser, när ryska trupper stormade och dödade ukrainska civila och militärer, famlade svenska media fortfarande efter det rätta begreppet. Den ryska propagandafrasen ”lokala självförsvarsstyrkor”användes okommenterat och fick ersätta begreppet ”naken rysk militär invasion”.

Ingen tog ordet ”krig” i sin mun.

Fortsättningsvis, med Rysslands intervention i östra Ukraina, beskrev svenska media händelserna som ett ”rebelluppror” där lokala krafter i Donbass reste sig mot ”Kiev-regeringen”. Man var blott en hårsmån från att använda sig av begreppen ”Kiev-juntan” – men Sveriges Radios rubriksättare drog sig inte för att beskriva Rysslands krig som ”inbördeskriget i Ukraina”. Samma term användes också, hör och häpna, av MSB, och mindre överraskande av Fria Tider, med flera.

Det var från allra första början tydligt att ”rebellerna” finansierats, organiserats och dirigerats från Moskva – genom ”privata” mellanhänder med nära anknytning till den ryska statsapparaten, som den ryske affärsmannen Konstantin Malofeev, och med benäget bistånd från Moskva-vänliga, Yanukovich-trogna ukrainska oligarker som Firtash, Akhmetov och Pinchuk.

Huvuddelen av dem som ingick i de ”folkliga protesterna” som föregick den ryska militära interventionen i östra Ukraina var kontantbetalda ”vatniks” (fattiga, lågutbildade sovjetvurmare) och ditbussade ”titushki” (halvprofessionella bråkmakare och slagskämpar) från Rostovregionen, förstärkta av ryska destabiliseringsagenter från säkerhetstjänsterna FSB och GRU. Men i svenska media frodades bilden av händelserna som ett regionalt uppror – inte som en regelrätt rysk destabiliseringsoperation, trots överväldigande indicier. Svenska media frågade sig aldrig var kontanterna som finansierade ”upproret” kom ifrån eller vilka som organiserade och koordinerade ”upproret”.

”Pro-ryska rebeller”

Svenska media var obegripligt lågmälda om det faktum att reguljära ryska trupper flerfaldiga gånger besköt Ukraina från ryskt territorium sommaren 2014. En särskilt avgörande artilleribeskjutning inträffade i det skede då ukrainska stridskrafter gjorde en historisk framryckning längs gränsen för att skära av det ockuperade territoriet från sina ryska försörjningsleder. Tunga salvor ryskt raketartilleri förintade den avancerande ukrainska bataljonsstridsgruppen och lade grunden för inringningsslaget vid Ilovaisk, där ytterligare ryska reguljära trupper i kallt blod besköt de ukrainska styrkor som lovats fri lejd ut ur motståndsfickan. Omkring 2000 ukrainska soldater miste livet utan en blinkning från svenska media.

Istället för att berätta sanningen föll svenska media in i en slentrianmässig beskrivning av kriget, där begrepp som ”separatister”, ”rebeller”, ”pro-ryska”, ”hjälpsändningar” (om de ryska vita lastbilarna) och ”utbrytarrepubliker” etablerades – helt i strid mot det verkliga förhållandet. Svenska journalister på kortvariga besök vid fronten hörde dånet från ryska artilleripjäser men undersökte aldrig närmare vilka som betjänade dem eller var ammunitionen kom ifrån. De valde istället det allra enklaste perspektivet: vanligt folks lidande.

Journalist efter journalist från alla de stora mediahusen intervjuade babushkor och surmulna bönder som inte förstod något alls av rysk expansionspolitik och upprepade gång efter annan myten om ”lokala gruvarbetare” som tagit till vapen mot ”Kievjuntan”, genom selektivt urval av sagesmän. Större fokus riktades på marginella högerextrema i Ukraina än på faktiska nazister i de ryska leden, eller på den mycket omfattande logistikapparat från Ryssland över gränsen till Ukraina som krävs för att hålla kriget igång.

Inte ens när ukrainska aktivister serverade bevis efter bevis på regelrätt rysk trupp i Ukraina, inte ens när Googles satellitbilder avslöjade ryska stridsvagnsspår över gränsen eller när unikt rysk krigsmateriel upptäcktes där den inte borde vara, lyckades svenska journalister beskriva kriget för vad det var, och fortfarande är: ett konkret rysk krig med fullt statligt stöd.

Avlyssnade samtal och hackade email

Så kommer vi till dagens situation, när det faktiskt finns överväldigande bevisning om att Ryssland till fullo är ansvarigt för sitt krig mot Ukraina – att begreppen ”rebeller” och ”proryska separatister” inte är annat än ryska propagandakonstruktioner som svenska media svalt med hull och hår.

Det ukrainska informationskollektivet InformNapalm, tillsammans med hacktivister i ett ukrainskt cyberkollektiv, har nyligen publicerat email från en av den ryske presidentens närmaste medarbetare Vladislav Surkovs kontor, i två omfattande arkiv. Här blir det tydligt – för den som inte redan förstått sakernas rätta tillstånd – att den ryska statsledningen är och alltid varit djupt involverad i styrning, ledning och finansiering av sina bulvanorganisationer i östra Ukraina. Den historien har hittills inte rönt mer än en enda kommentar i svensk press.

Ryssland är ensamt ansvarigt för kriget

Man behöver inte ens gå till det hackade materialet för att förstå hur djupt Ryssland varit engagerat i det ukrainska kriget. De ryska ”humanitära konvojerna”, det omfattande tekniska och logistiska stödet som den statliga ryska järnvägen bedrivit till de ockuperade områdena med omlastning vid järnvägsknutpunkterna Ilovaisk och Debaltseve, den pågående ryska stölden av ukrainska gas- och oljefyndigheter i Svarta Havet, det ryska inrikesministeriets gränstrupper som ogenerat medverkar till att hålla gränsen öppen för manskap och transporter till de ockuperade territorierna, de över 75 ryska förband som identifierats som verksamma i Ukraina, de i Ukraina tillfångatagna GRU- och armésoldaterna… allt detta bevisar bortom varje rimligt tvivel att Ryssland ensam står bakom det ukrainska kriget med statens hela kraft.

Det finns inga ”utbrytarrepubliker” i östra Ukraina. De så kallade ”LPR och DPR” är rent ryska bulvankonstruktioner. Samtliga stridande, oavsett om de är lokalt rekryterade eller ryska ”frivilliga”, värnpliktiga eller kontraktssoldater på ”affärsresa”, står under aktivt ryskt befäl i den sammansatta armékår som befinner sig på Ukrainas suveräna territorium.

Om detta tiger den svenska pressen.

Varje gång svenska och internationella media upprepar de missvisande begreppen ”rebeller” och ”separatister” gör den ryska propagandan saltomortaler av lycka. I mer än två års tid har ett ryskt narrativ fått råda i svensk (och internationell) press – sannolikt en av Rysslands mer framgångsrika påverkansoperationer i modern tid.

Min bedömning är att svenska media är less på Ukraina och inte orkar, eller vågar, utmana det förhärskande narrativet. Hela den församlade pressen, med ytterst få undantag, har under så lång tid använt sig av de falska begreppen att det finns ett av professionell stolthet och självbevarelsedrift motiverat motstånd mot att förkasta det mesta av det man tidigare sagt eller hävdat.

Vägen framåt

Det är nu hög tid att svenska media och fristående debattörer på allvar engagerar sig i att revidera det falska osäkerhetsnarrativ – ”Har Ryssland verkligen anfallit Ukraina? Är det verkligen ryska soldater som slåss i Ukraina?” – som Ryssland åstadkommit med benägen hjälp av slapphänta journalister och ointresserade redaktörer. Medierna ägnar sig åt en falsk balans där Ukrainas ensamma och desperata försvarsstrid antingen blankt ignoreras eller jämförs på lika villkor med en fruktansvärd mördarregims brottsliga angrepp. Denna falska balans måste upphöra och ersättas av ett rakt sanningssägande.

Våra folkvalda måste ta konsekvenserna av ett tydligare uttal av Rysslands förbrytelser mot ingångna avtal och internationell rätt: det duger inte att ducka för verkligheten och låtsas som om detta inte angår oss. Det räcker inte med fördömanden och svaga utrop om hur förkastligt Ryssland beter sig: nu krävs konkret handling mot mätbara mål.

Ryssland måste isoleras med politiska, diplomatiska och ekonomiska medel för att återställa den demokratiskt präglade och fredsälskande värld som gått förlorad, den värld som våra folkvalda har till uppgift att försvara och ständigt bedyrar sin trohet till. Ryssland kan inte talas till rätta, kan inte med söta diplomatiska protestnoter fås att retirera, kan inte stoppas med mindre än att vi aktivt, fysiskt, konkret arbetar för att göra dess sak ohållbar.

Ukrainas sak är vår.

SVT ger det ryska narrativet företräde

August 12, 2016 § 1 Comment

svtred2

Är det SVT:s roll att föra Rysslands talan? Svaret torde vara ett rungande “NEJ!”. Bedömningen av det utsända materialet tyder dock på det motsatta.

Den 10 augusti startar en nytt avsnitt av den ryska propagandakampanjen med en brisad av ”nyheter” kring ett påhittat ”terrorangrepp”: Ryssland anklagar Ukraina för att ha infiltrerat ”sabotörer” över Perekopnäset, den hårdbevakade fronten mot Krim; för att ha angripit med stridsfordon, tungt artilleri och med ”20 män i ryska uniformer med vapen och sprängämnen.”

Källorna för dessa påståenden är den ryska säkerhetstjänsten FSB, snabbt repeterade och förstärkta av Rossiyskaya Gazeta och andra statskontrollerade media. Redan där bör den kritiske granskaren förstå att detta inte är en nyhet, utan ren och skär propaganda, och behandla den därefter.

”Nyheten” följs av bilder och filmer som visar en fortsatt rysk uppmarsch av tunga stridsfordon, samt ytterligare förstärkningar av tungt artilleri och sjömålsmissiler från det ryska fastlandet. Allt detta får snabb spridning i sociala media, liksom i mer initierade utländska media. De ryska anklagelserna dementeras genast av de ukrainska myndigheterna, ända upp på presidentnivå.

Tonen höjs snabbt av det olagliga ryska ockupationsparlamentet på Krim, och av ryska arméns TV-kanal, som kallar ”intrånget” en krigsförklaring. Fingret dallrar på avtryckaren.

Under hela denna dramatiska dag händer absolut ingenting på SVT. Man rapporterar glatt om helt ovidkommande ”nyheter”: om förtidspensionering, sämre spermier hos hundar och lokal glädje om svenska OS-medaljer. Men SVT är inte ensam i sin inkompetens: Den övriga svenska pressen står också handfallen, som obekymrat vevar fram allmänt fyllnadsgods.

Dessa groteska påståenden från en aggressiv ockupationsmakt borde föranleda snabb och skoningslös dekonstruktion från svenska media. Istället möts de av – ingenting.

Dagen efter har tonläget från Ryssland höjts ytterligare en oktav, vilket till sist föranleder SVT att ”rapportera” – dock ur ett till sin helhet ryskt perspektiv.

I Rapport 19:30 låter det sålunda:

”Det spända läget mellan Ryssland och Ukraina har skärpts.”

r1

”Det spända läget”? Vi andra kallar det lågintensivt krig åtföljt av högintensivt förlamande propaganda riktat mot såväl Ukraina som västmakterna i allmänhet. Ryssland är en aggressiv ockupationsmakt som bedriver ett mördande hybridkrig i östra Ukraina. Att kalla kriget för ett ”spänt läge” mellan två länder är en falskt balanserande förenkling som förnekar angripare/försvarare-förhållandet länderna emellan. En alternativ rubrik hade till exempel kunnat vara: ”Upptrappning av Rysslands krig mot Ukraina”.

”Ukrainas president, Petro Poroshenko, har nu beordrat militära enheter nära Krim och östra Ukraina att inta högsta beredskap.”

Genom att inleda beskrivningen med den ukrainska beredskapshöjningen ger SVT betraktaren intrycket av att det är Ukraina som är angripare och Ryssland den som försvarar. Denna omvända kausalitet är exakt det narrativ som Ryssland vill framföra, och som SVT okritiskt förmedlar.

r3r5

”Ryssland anklagar Ukraina för att försökt göra intrång på Krimhalvön och den ryska säkerhetstjänsten FSB har publicerat bilder som hävdas visa den utrustning som två olika grupper försökt föra över gränsen mellan Ukraina och Krim, halvön som ju Ryssland annekterade i mars 2014.”

r4

r2

SVT använder ogenerat FSB:s uppgifter som källa för sitt påstående, vilket som ovan sagts torde få även den mest luttrade redaktör att skruva på sig. För SVT är detta ett fullständigt normalt förfarande: man återberättar glatt och gärna allt vad ryska spioneri- och sabotagemyndigheter säger, som vore det den naturligaste och trovärdigaste saken i världen – det är ju ”att rapportera”!

När SVT berättar om den ryska anklagelsen hakar man på en ”förklaring” som föregivet förstärker Rysslands rätt att hävda att detta är ett ”intrång” (paradox: ett ukrainskt intrång på det egna territoriet Krim?): ”halvön som ju Ryssland annekterade”. Här vore det istället på sin plats att göra en diametral förstärkning: ”halvön som Ryssland olagligen annekterade 2014 i strid mot internationell rätt och ingångna avtal, och som man sedan dess ockuperar med svår repression som följd.”

”Två ryssar uppges ha dödats i samband med intermezzot.”

Detta är återigen FSB:s uppgift, vilken ju av naturliga skäl inte kan anses tillförlitlig. SVT upprepar den dock gärna, utan att nämna sagesmannen. ”Intermezzot” förklaras inte närmare: vad var det egentligen som (inte) hände? Betraktarens fantasi får fylla i luckan – huga, ukrainska sabotörer har mördat två ryssar! Eller var de tre?

”Enligt FSB har ett spionnätverk på halvön också oskadliggjorts och idag samlade Ryssland president Putin sitt säkerhetsråd för att diskutera ytterligare åtgärder för att säkra den de-facto gräns som nu finns mot Ukraina.”

r6r7 r10 r11 r8

SVT fortsätter att okritiskt återge den ryska spion- och sabotageorganisationens uppgifter, följt av en bildkavalkad från Putins ”säkerhetsråd” – en samling nickedockor som härmed glorifieras av SVT. Nu är det minsann allvar! Ytterligare åtgärder, jojomensan. Nu bäddas det för ryska straffinvasioner av det ukrainska fastlandet. Här är det också på sin plats att påpeka att ”den de facto-gräns” som SVT nämner, och genom sitt omnämnande vill göra gällande som vedertagen, inte är en gräns – det är en omstridd frontlinje.

”Ukrainas FN-ambassadör avfärdar de rysk uppgifterna som en fabricerad provokation för att motivera framtida aggression mot Ukraina.”

r12

Text: ”Vi hoppas fortfarande att det inte ska leda till att konflikten eskalerar. Men det är troligt att det blir så, tyvärr.”

Till sist, efter 50 sekunder ogenerad rysk propaganda, kommer 10 sekunder av sans och vett, men då i en form som får Ukrainas avfärdande att likna en svettig förbrytares försvarstal. Hur ska man kunna lita på Ukrainas FN-ambassadör när vi precis matats med FSB:s ”bevis”, hört FSB:s anklagelser och fått se president Putin ur fyra olika perspektiv sammankalla ett helt säkerhetsråd?

Jag vet inte vem som skrivit texten (Ingeleif Öhman?) och redigerat bilderna, men jag vet att Ulf Johansson är ansvarig utgivare i det här fallet, och Ingrid Thörnqvist chef för utrikesnyheterna på SVT. Båda dessa torde vara informerade om vad som sänds i programmet, om inte direkt involverade i dess framställan. Det är deras ansvar att leverera balanserade, innehållsrika nyheter med stort aktualitetsvärde – inte att krana ut ett ryskt propagandanarrativ. Det är dessa två som ska hållas till svars för att vi svenska folk får en skev och bedräglig bild av vad som pågår i världen – om vi får veta något alls.

För den som vill läsa något mer sansat och sant i ämnet rekommenderar jag Rysslandskännaren Aric Toler och den ukrainska medborgarrättskämpen Halya Coynash. Idag publicerades också ett mycket bra inlägg i Politico, som borde få SVT att skämmas.

Det är upprörande att SVT, som i månad efter månad tiger still om ryska övergrepp och ständigt bombardemang i östra Ukraina, ägnar så lite tid åt konflikten – och när man väl gör det är det en minut i FSB:s tjänst.

Det är starkt bekymrande att SVT bedriver rysk propaganda och desinformation i ett världsläge där länders frihet och våra centrala värderingar är under attack från just Ryssland. Än mer bekymrande är att detta får fortgå utan att någon i media eller på myndighetsnivå reagerar och tar SVT i örat. Jag saknar ansvarstagande, transparens och en offentlig diskussion om SVT:s destabiliserande agerande: så här får det inte fortsätta.

Anatomi av ett journalistiskt och kommunalt haveri

February 18, 2015 § 6 Comments

Rubrik och ingress från Helsingborgs Dagblad 18 februari.

Rubrik och ingress från Helsingborgs Dagblad 18 februari.

I en artikel igår i Helsingborgs Dagblad (HD) berättas om ett inställt möte om massakern i Odessa, Ukraina. Jag var en av flera upprörda och engagerade medborgare som bidrog till att evenemanget ställdes in på dess ursprungliga plats, och vill här belysa en en rad plågsamma faktafel i artikeln.

Artikelförfattaren, Truls Nilsson, skriver:

– Vi blev kontaktade av en person som sa sig ha en vän som var ögonvittne till massakern. Personen skulle visa en film och en fotoutställning, säger Jim Broström, ombudsman på ABF i Helsingborg.

Han berättar att man gjorde vissa kontroller av mannens bakgrund för att försäkra sig om att han inte tillhör någon extrem organisation.

– Därefter sa vi ja till arrangemanget och kontaktade kommunen för att kunna använda biblioteket, säger Jim Broström.

För det första är det intressant att ABF säger ja till en utställning baserat på hörsägen från en okänd individs vän, visserligen efter att (föregivet) ha gjort ”vissa kontroller av mannens bakgrund”. Redan där borde nackhåren resa sig på läsaren, eller journalisten – men icke.

För det andra far Jim Broström med största sannolikhet med osanning, då någon ”viss kontroll” av mannens (Oleg Muzyka) alls inte tycks ha gjorts i intervallet mellan propå och beslut. Det blir uppenbart av följande emailkonversation:

bokninglokal

Tvärtom vad Jim Broström låter påskina i artikeln var han i det närmaste helt omedveten om sakförhållandena såväl i Odessa som gällande rysk desinformationsstrategi, då jag nödgades undervisa honom i detta.


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 08:50
Till: Jim Broström

Ämne: Odessaföredrag
Hej Jim,

Jag fick just ett samtal från din kollega angående ett arrangemang som
bokats i era lokaler, se nedan:

http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Skane/ABF-Helsingborg/
Even
emangsguiden/Ovrigt/Det-som-hande-i-Odessa-beror-alla/

Detta arrangemang misstänks ha samröre med den s.k.”Donbassföreningen”
https://donbassforeningen.wordpress.com/

Detta är TROLIGEN ett försök att utnyttja ABF:s lokaler för att sprida
ett ryskt propagandistiskt narrativ riktat mot den legitimt folkvalda
regeringen i Ukraina i syfte att utmåla den och Ukraina som
nazistiskt/fascistiskt/folkmördande mm, och som stöd för Rysslands
fortsatta aggression i Ukraina.

Att ge dessa människor plats och luft i folkrörelsens lokaler torde
smutsa ned såväl ABF som sådant liksom arbetarrörelsen och stödjande
politiska partier i övrigt, liksom gå stick i stäv mot uttalad policy,
något som jag inte tror vare sig ni eller någon annan är intresserad av.
Jag uppmanar dig därför att med bestämdhet avstå, nu och intill dess att
Ryssland styrs av demokratiska krafter som respekterar folkrätt och
internationell lag, från att bereda detta och liknande arrangemang plats
hos er.

Med vänlig hälsning,
Johan Kylander


Den 2015-02-04 09:36 skrev Jim Broström:
Hej Johan!
Tack för ditt mejl.

ABF har ett folkbildande uppdrag vilket bl.a.  innebär att kunna ge
människor  möjlighet att belysa saker ur olika perspektiv.
I samband med att vi hade en föreläsning med Maj Wechelman i november
2014 så framkom det önskemål om att ytterligare belysa situationen i
Ukraina och det är ur detta som detta initiativ är sprunget.

Jag ska villigt erkänna att min kunskap om problematiken i Ukraina är
begränsad men jag tror nog att de olika parterna i denna konflikt (och
åhörarna) tål med en partsinlaga. Jag kommer själv vara på plats och
bedöma kvaliteten i deras föreläsning och huruvida de ska ges utrymme
eller ej i fortsättningen.

Mvh
Jim Broström
Ombudsman
ABF Helsingborg


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 09:50
Till: Jim Broström
Kopia: Dan Karlsson; Karin Arntsen
Ämne: Re: SV: Odessaföredrag

Hej.
Jag tolkar detta som att ”föredraget” och fotoutställningen (som finns att
betrakta online och består av mkt gräsliga likbilder från Odessa varvat
med sensations/konspirationspropaganda) kommer att ges plats hos er.

Det är ett mycket beklagligt beslut som riskerar att få mycket starka
politiska konsekvenser när det uppmärksammas av mig, media och oberoende
kommentatorer.

Skulle ABF låta nazister prata av sig i sina lokaler och visa
revisionistiska förintelseförnekande bildspel? Ger ni SverieDemokraterna
möjlighet att prata sig varma för sin immigrationspolitik?

Det är på denna skala man måste bedöma arrangemanget, och jag uppmanar er
å det allvarligaste att sätta er in i problematiken kring Ukraina och
Rysslands aggression därstädes innan ni tillåter verksamheten.

Det är INTE objektivt eller “belysande ur olika perspektiv” att ge dessa
människor och detta propagandistiska narrativ luft och utrymme.

Mvh,
Johan Kylander


Den 2015-02-04 10:36 skrev Jim Broström:
Hej Johan!
Du får nog ge mig lite mer kött på benen för att jag ska kunna se
kopplingen mellan denna föreläsning och nazister/sverigedemokraternas
integrationspolitik. Det kan ju också vara intressant att veta i vems
namn du uttalar dig i.

Mvh
Jim Broström
Ombudsman
ABF Helsingborg


Från: Johan Kylander
Skickat: den 4 februari 2015 11:11
Till: Jim Broström
Kopia: Dan Karlsson; Karin Arntsen
Ämne: Re: SV: SV: Odessaföredrag

Hej Jim och kollegor,
En mycket snabb sökning på Odessa-händelserna, som vem som helst kan göra,
visar en mycket tydlig koppling till ryska propagandistiska narrativ. Ett
urval:
http://rt.com/news/179668-odessa-photo-exhibition-ukraine/
http://itar-tass.com/en/world/740152
https://www.facebook.com/events/806555222734960/?pnref=story

Det är bara att Googla:
https://www.google.se/webhp?sourceid=chrome-instant&rlz=1C5CHFA_enSE579SE580&ion=1&espv=2&ie=UTF-8#q=odessa%20photo%20exhibition

Ni kommer mycket snart att inse att Odessa-massakern – som är MYCKET
omtvistad – utnyttjas av Moskva för att piska upp en hatstämning mot
Ukraina som stöd för den fortsatta ryska invasionen av Ukraina. Detta
trots att det med mycket stor säkerhet belagt att ryska provokatörer och
agenter arrangerade de demonstrationer och våldsamheter som föregick
branden och även hålls till viss del ansvariga för branden. Detta kommer
naturligtvis INTE att framgå av ”föredraget” eller ”fotoutställningen”.

Se också: http://www.stopfake.org/en/?s=Odessa
Samt: http://khpg.org.ua/en/index.php?id=1407453894

Att arrangemanget är propagandistiskt till sin natur och avser att sprida
hemska lögner om Ukraina till stöd för Rysslands aggression är bortom
tvivel. Min fråga är om ABF vill göra sig behjälplig till detta?

Kopplingen mellan exempelvis nazistisk revisionism och “Odessa-föredraget”
är att bereda NÅGON av dem plattform för torgförande av propaganda liksom
antidemokratiska och folkrättsvidriga åsikter torde vara emot ABF:s
policy. Att ge ”Odessa-föredraget” tillgång till ABF:s lokaler är
LIKVÄRDIGT med att ge exempelvis nazister rum för liknande arrangemang. Är
det tillräckligt tydligt?

Jag uttalar mig i mitt eget goda namn. Jag har ingen koppling till någon
organisation över huvud taget och bedriver endast detta informationsarbete
ur ett folkrättsligt patos.

Som sagt, om ni tillåter detta kommer jag och många med mig inte att spara
något krut på att förevisa arbetarrörelsens medvetna och aktiva stöd för
antidemokratiska och totalitära krafter.

Jag uppmanar er därför återigen att genast ställa in arrangemanget. Jag
kommer att bevaka detta ytterst noga.

Mvh,
Johan Kylander


Därefter skriver Truls Nilsson sålunda:

Omgående hörde företrädare för ukrainska organisationer av sig med anklagelser mot föredragshållaren. Han uppgavs vara rysk nationalist, stödja terrorism och själv vara ansvarig för oroligheterna som krävde 46 personers liv.

Vad andra har sagt till Jim har jag ingen aning om, men jag tillhör definitivt ingen ”ukrainsk organisation”, och personligen har jag inte hållit Muzyka för ansvarig för oroligheterna. Så vitt jag vet finns det en mycket marginell ukrainsk ungdomsförening som huserar i Stockholm, men huruvida de varit aktiva i motståndet mot rysk desinformation i Helsingborg-Malmö har jag som sagt ingen aning om – men jag hoppas det.

Truls Nilsson fortsätter:

Kommunen valde att gå samma väg.

– När vi fick information från ABF strök vi arrangemanget, säger Annelie Holst som är enhetschef på biblioteket.

Då hade samma typ av anklagelser nått kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M), vilket ledde till att såväl stadsdirektören som kulturchefen kopplades in. Men då hade beslutet att ställa in redan fattats på biblioteket.

Jag har personligen inte haft kontakt med Annelie Holst, men så mycket vet jag att någon omedelbar avbokning var det säkerligen inte fråga om ”efter information från ABF”. Tvärtom var ABF pådrivande för att arrangemanget skulle genomföras som planerat, och det var först när kommunstyrelsen informerats, bland annat av mig, och (förmodligen) sammanträtt, som man tog sitt förnuft till fånga – cirka en vecka efter att protesterna inletts. Någon här far med osanning, men anledningarna till det får läsaren själv bedöma.

Annelie Holst citeras vidare:

– Hur välvärderat detta är vet jag inte. Kanske är det en ryggmärgsreaktion från vår sida, säger hon.

Nja, en veckas påtryckningar med otaliga mail och interna bedömningar kan knappast betecknas som ryggmärgsreaktion, och det torde Annelie vara medveten om.

Annelie pressas lite till av Truls:

Är det då inte väl enkelt att genom anklagelser få ett möte inställt?

– Så kan man mycket väl tolka det. Vi har inte haft beredskap att källkritiskt kolla uppgifterna, säger Annelie Holst.

Det var sannerligen inte enkelt att få mötet inställt. Det krävdes mycket aktion och medborgaransvar för att ABF, kommunen och biblioteket över huvud taget skulle reagera. Men att biblioteket inte har beredskap att källkritiskt kolla uppgifterna kan mycket väl stämma. Och journalistens tolkning, ja, den är något tendentiös, minst sagt.

Därefter intervjuas Maj Wechselmann. Jag orkar inte bemöta alla hennes utsagor, men det sista stycket förtjänar lite uppmärksamhet:

– Jag är själv från Odessa och känner föredragshållaren. De som riktar anklagelser borde kolla upp fakta. Han är inte separatist och det parti han tillhör är inte det som finns i Ryssland under samma namn, säger hon.

Titta på bilden här nedanför. Den visar Oleg Muzyka vid ett framträdande i Berlin av samma slag som nu ska hållas i Helsingborg i morgon. På bröstet har han separatiströrelsens fula emblem: St Georgsbandet, samma band som beväpnade terrorister i östra Ukraina burit för att visa sin tillhörighet. Att som Maj Wechselmann påstå att han ”inte är separatist” är inte bara löjligt, det är också dumt och desinformerande – precis som allt annat Maj påstått genom hela sin gärning.

olegmuzyka

Så, vilka ljuger och desinformerar i den här soppan? Journalisten? Jim Broström på ABF? Annelie Holst på Helsingborgs bibliotek? Maj Wechselmann? Eller allihop? Vem har hittat och källkritiskt granskat fakta? Ett haveri är det i vilket fall som helst, och ytterligare ett försök att kasta ett anklagande finger mot Ukraina, och det är ytterst beklagligt att det är Helsingborgs Dagblad som ger desinformationen ytterligare luft under vingarna. Fy skam och skäms!

Propagandaradion ger… del IV

February 14, 2015 § Leave a comment

Rubriken. Ingressen. Söte Jesus!

Rubriken. Ingressen. Söte Jesus!

Det är faktiskt ingen som helst måtta på hur mycket galen propaganda som Sveriges Radio skickar ut om i Rysslands krig i Ukraina. Det är HELT galet. Sveriges Radio har, trots upprepade påstötningar, inte lärt sig ETT SPÅR om vokabulär och saklighet i rapporteringen. Källkritiken och faktakollen lyser närmast helt med sin frånvaro, vilket kan ses i fredagens “uppdatering” i Ekot.

“Fortsätter strida trots besked om vapenvila”

Ja, RYSSLAND är på offensiven för att tillintetgöra en omringad ukrainsk trupp kring Debalteseve medan Ukraina FÖRSVARAR SIG mot detta. Det blir strider, men det skulle inte bli några strider om bara Ryssland upphörde med sitt krig och drog sig tillbaka. Alternativet är att Ukraina GER UPP och lägger sig platt för den ryska invasionen – då skulle Sveriges Radio må minsann!

“…fortsätter granatbeskjutningen i minst två städer som kontrolleras av ryskstödda separatister..”

Men vad i hela hinhåle är det för fel på journalisterna? Här hävdas/antyds att Ukraina skjuter artilleri mot minst två städer (Donetsk, Luhansk). I själva verket, om SR gjorde hemläxan, är det dokumenterat att RYSKA artillerförband skjuter mot sina egna linjer, bland annat en incident den 30 januari i syfte att egga befolkning och internationell press mot Ukraina. SR lyckas väldigt väl med det senare.

Vidare anges en bruttolista av stupade och sårade, men inte med ett ord nämns RYSK salvpjäsbeskjutning av Kramatorsk någon dag tidigare eller samma slags beskjutning mot en lekskola i staden Artemivsk, där ett antal offer krävdes. Är Vincent Dahlbäck en praktikant eller riktig journalist?

“Rapporter om nya ryska stridsvagnar i Donetsk och granatbeskjutning i Luhansk under morgonen kommer från olika nyhetskällor. De uppger samtidigt att beskjutningen inte verkar vara lika intensiv som tidigare.”

Ja, vilka källor då? TASS? Ruptly? Det vi vet är att omfattande ryska styrkor skjuter med artilleri mot Debaltseve-fickan och att Ryssland under förhandlingsnatten i Minsk körde in ytterligare ett hundratal stridsfordon – stridsvagnar, pansarfordon och salvpjäser – för att delta i striden. Det pågår ingen ukrainsk offensiv mot Donetsk och Luhansk, vare sig med artilleri eller trupp – annat än i journalistens fantasi.

Notera också att Vincent skriver “separatister” utan citationstecken och att han benämner Ukrainas armé som “regeringstrupper” och “regeringsarmé”. Detta är ett normalt språkbruk i svenska massmedia när man vill kladda diktator/junta/Pinochet/kapitalistjävlar på en part, vilket i det här fallet är mer än lömskt – det är propagandistiskt.

På sikt ska en buffertzon upprättas längs stridslinjen, så att befolkningen i östra Ukraina kan återgå till ett normalt liv.

Nja Vincent, det där har du nog fått lite om bakfoten. OM Ryssland ändå lyckas annektera delar av östra Ukraina lär det inte bli återgång till ett normalt liv, om man inte med “normalt liv” menar repression, förföljelse av fri press och obegränsad kleptokrati. Det är just detta Ukraina slåss emot: att Ryssland INTE ska tillåtas begå rov på en suverän stats territorium.

Men fredagen började inte bra. Separatister hävdar att tre civila dödats och fem skadats av regeringens artilleribeskjutning, medan regeringsarmén rapporterar om åtta döda soldater och 34 skadade längs hela konfliktlinjen.

Jaha du. Vad “separatisterna” hävdar kan man med fog helt bortse från. De skjuter på sina egna och videofilmar det för att världen ska tro att Ukraina ligger bakom det. Att du repeterar detta, och förminskar Ukrainas armé till “regeringsarmén” är riktigt, riktigt, RIKTIGT otäckt.

Det är framför allt runt den strategiska staden Debaltseve som striderna är mest intensiva, när separatister försöker omringa regeringstrupperna.

Hur kan det komma sig att ett gäng tandlösa trashankar har en av Europas största krigsmakter, med hundratals stridsvagnar av senaste ryskt snitt, hundratals pansarfordon och hundratals artilleripjäser som skjuter hundratals ton ammunition i veckan, och kan, från i princip ingenting, räknat från terrorns start i Sloviansk, omringa de ukrainska regeringstrupperna? Förklara det!

Så, återigen, FY SKÄMS SR, Rysslands villiga redskap.

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with propaganda at The Imaginary Club.